# ID: svediakorp-gov418602
# author: Colom i Naval (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 520
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi har kommit så här långt i litanian av talare, är det dags att vi koncentrerar oss och förklarar ett par punkter i budgeten.
Jag vill för det första ta upp en fråga som jag inte hade skrivit upp i mitt manus: rådet är nöjt med att parlamentet delar dess oro över de utestående åtagandena, RAL.
Om jag inte hade 17 budgetar på nacken skulle jag bli bestört.
Faktum är att det är regeringarna som bär det största ansvaret för att RAL inrättades och rådet skulle kunna vara till stor hjälp för att minska RAL genom att ge vika när det gäller den systematiska underbudgeteringen av betalningsbemyndiganden, som är det som mest tynger skatteministrarnas fickor.
Det som verkligen oroar mig när det gäller den här budgeten är att stödet till tredjeländer har minskat i reella termer, i fasta euro sedan år 1999.
Om något står klart efter den 11 september är det att det kommer att bli nödvändigt att behålla och utveckla den humanitära hjälpen och vårt bidrag till utvecklingsstödet.
Detta garanteras inte på något sätt av gemenskapens budget, trots föredragandens ansträngningar, som jag välkomnar.
Detta budgetförslag är - helt klart - inte tillräckligt, och vi har ett ministerråd som sitter som klistrat framför TV-apparaterna, det vill säga, som styr sina externa prioriteringar efter den senaste huvudnyheten på TV.
Vi har Kosovo: Kosovo måste få hjälp.
Vi har Serbien: Serbien måste få hjälp.
Vi har Afghanistan: Afghanistan måste få hjälp.
Nästa huvudnyhet kommer att bli nästa prioritering.
Men till priset av vad?
Till priset av att göra nedskärningar i den politik vi redan hade?
Problemen i Balkan finns kvar.
Vi har fortfarande ett allvarligt problem i Afrika.
Vi har fortfarande problem med underutveckling i Latinamerika och Asien.
Men vi måste skära ned.
Den andra fråga som jag vill betona har anknytning till det jag just sade.
Jag frågar mig nämligen om det finns första och andra klassens Europeiska råd.
Varför är Berlin viktigare än Nice när det gäller utgifter?
Varför?
I Berlin fastställdes ett budgetförslag som man var tvungen att enas om med parlamentet, men i Nice, i samma Europeiska råd, med nästan samma sammansättning, sades det att man måste utarbeta ett särskilt program för omställning av de flottor som fiskade i Marockos vatten.
Varför har den inte budgeterats?
Varför har rådet inte budgeterat denna omställning när kommissionen redan har kommit med ett förslag som värderas till 197 miljoner euro?
Rådet borde ha gjort detta.
Jag beklagar att parlamentet inte har uppfyllt sin plikt.
Vad vi måste göra i första behandlingen är nämligen att budgetera på det sätt som vi vill och önskar.
Rådet kommer in senare i förhandlingarna, i andra behandlingen.
Jag beklagar att detta inte har låtit sig göras, men jag hyser förtroende om att vi kommer att kunna lösa den här frågan till december.
