# ID: svediakorp-gov418599
# author: Pittella (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tänker inledningsvis uppehålla mig vid Seppänens betänkande.
Det handlar om ett utförligt betänkande, grundligt när det gäller alla problem som hänger samman med EKSG: s sista dagar i livet, men där det också finns ett medvetande om problemen i samband med att, om det nu är sant - och det verkar det vara - EKSG dör, men kol- och stålindustrin måste fortsätta utvecklas i Europa.
De intäkter som beräknas för de tio år som återstår av EKSG: s budget är tillräckliga och de ökande avsättningarna till forskning ligger i linje med framtidsutsikterna sedan fördraget har löpt ut.
Parlamentet känner sitt ansvar när det gäller de insatser vi skall göra för att kunna ge ett lugnande besked till de 357 000 anställda i denna sektor och för att kunna garantera en framtida tillväxt och omstrukturering av branschen.
Låt mig så ägna sista delen av mitt inlägg åt unionens allmänna budget.
Som redan har sagts av kollegerna i min grupp, till att börja med samordnaren Ralf Walter, så ser vi positivt på det arbete som utförts av Costa Neves och Buitenweg.
Det finns många olika faktorer som förtjänar att lyftas fram i detta sammanhang: ansträngningarna att förbättra utbetalningarnas kvalitet och snabbhet, och här tänker jag på strukturfonderna där det krävs en extraordinär insats från de europeiska institutionerna för att motivera, samordna och utvärdera, såväl i förväg som i efterhand, för att undvika att detta storslagna exempel på europeisk federalism misslyckas; uppmärksamheten när det gäller gränsregionerna, som vi påmindes om av kommissionär Schreyer - även jag håller med Böge om att det är nödvändigt att klarlägga begreppet gränsregion - även i samband med utvidgningsprocessen, regioner som inte skall vara de enda som drar nytta av detta, fru kommissionär, något som jag vill understryka, för pilotprojektet som godkändes förra året gäller inte enbart, och kan i fortsättningen inte enbart gälla, gränsregionerna.
Detta är en bra inledning: det kommer att bli förhandlingar och jag tror att i slutändan så kan vi få en bra budget, men när jag tänker på den stora tillgång som Europeiska unionen utgör, en tillgång som vi har och som andra inte har, dvs. en överstatlig politisk enhet som andra funderar på och som de borde fundera på i samband med de nya utmaningarna, så frågar jag mig: men borde vi verkligen inte överväga att revidera mekanismerna för att finansiera den europeiska budgeten om vi vill förstärka denna stora överstatliga institution som andra avundas oss och som trots detta har behov av mer resurser och bättre definierade uppgifter?
