# ID: svediakorp-gov418596
# author: Fiebiger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 274
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid första anblicken tycks EU: s budget 2002, som omfattar 51 miljarder euro, vara balanserad och okomplicerad.
Den 5-procentiga tillväxten i förhållande till utgifterna under budgetåret 2001 motsvarar jordbruksriktlinjerna från Berlin.
Det är inte bara bra, utan också nödvändigt, ty ingen annan politik är så fullständigt genomförd i gemenskapen som jordbrukspolitiken.
Ändå ser jag med särskild oro att denna stora bit med jordbruksutgifter i ökande utsträckning väcker begär, och att inte så få politiker betraktar den som en sorts disponibel massa, som man godtyckligt kan flytta på.
För att bemöta detta önskemål är det nödvändigt att kommissionen ser till att budgetplanen blir så bra att varje slags spekulation förhindras och att man inte tvingas genomföra det ständiga önskemålet att skära ned jordbruksbudgeten linjärt.
Efter det att mul- och klövsjukan bröt ut för elva månader sedan är situationen inom djursektorn mycket obalanserad, framför allt när det gäller livsmedelssäkerheten, djurskyddet och den inre marknaden.
Snedvridningar av konkurrensen på marknaderna leder till förluster av arbetstillfällen och inkomster.
Kostnaderna varierar mycket, och ingen kan förklara det.
Därför uttalar jag mig för att man tillfälligt också höjer anslaget till organisationen av marknaden för djurhållning.
Jag uttalar mig för att man inte skall skjuta på den så kallade översynen efter halva tiden i Agenda 2000, bara för att här göra ett land en tjänst.
Jag uttalar mig vidare för att reserven bibehålls, tills man har förklarat motsägelsen att det för ett år sedan handlade om 1 miljard, och nu bara om 400 miljoner.
