# ID: svediakorp-gov418581
# author: Wynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 894
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inte upprepa saker och ting, så jag tar bara upp ett par punkter - även om James Elles tog ordet ur munnen på mig genom sina sista två punkter.
Jag gratulerar föredragandena.
Deras arbete är aldrig lätt.
I år har de gjort ett särdeles gott arbete under svåra förhållanden.
Jag välkomnar ordförandeskapets uttalande om att han hoppas att vi under nästa förlikningsförfarande kan få till stånd en överenskommelse med rådet.
Det hoppas jag också, eftersom vi vid den senaste förlikningen den 20 juli i princip inte kom överens om någonting.
Det finns ingen anledning att ha förlikningssammanträden om man inte åstadkommer något.
Förhoppningsvis får vi någon form av positivt resultat i november.
När det gäller situationen avseende marginalerna, som ordförandeskapet också nämnde, kommer det inte att finnas så mycket marginal kvar vid tidpunkten för omröstningen på torsdag.
Ett av skälen till detta är att vi, återigen, inte kunde diskutera saken med rådet; vi kunde inte komma överens med rådet.
Jag tog upp frågan vid ett flertal tillfällen i juli, att de tre institutionerna allvarligt måste diskutera problemen i samband med att försöka finansiera kategorierna 3, 4 och 5 framöver.
Rådet kan inte ignorera dessa kategorier som om det inte fanns några problem.
I bland verkar det som om rådet är som en struts som sticker huvudet i sanden, för att därigenom komma undan alla problem.
När rådet uppför sig på detta sätt, återstår det bara att tala med baken, även om vi i bland får klokare svar från baken på en struts, än från vissa av de personer som vi måste tala med!
Detta är ingen hänvisning till er, herr rådsordförande!
Det finns tillfällen då det är så frustrerande att försöka att få fram budskapet, att vi slösar bort tiden med att hålla förlikningssammanträden.
I november kommer vi förhoppningsvis att få något mer konkret.
När det gäller reformfrågan, berörde James Elles alldeles nyss en mycket viktig punkt.
Jag hade tänkt hänvisa till den oro vi känner över att det inte sker några framsteg, men parlamentet har inte hjälpt sig självt i och med presidiets beslut häromkvällen.
Man måste hoppas att detta snabbt kan ändras.
I praktiken ligger det nu hos rådet: Det har nu nästan gått tre år sedan kommissionen avgick, och vi har fortfarande inte sett den reform som alla vill ha.
Allmänheten, Europas skattebetalare, vill ha reformen som vi utlovade för nästan tre år sedan.
Var befinner vi oss?
Den har fastnat i rådet.
Herr rådsordförande!
Ni är medveten om - eftersom jag har diskuterat denna fråga med er - att budskapet om att vi behöver en lösning så snart som möjligt måste nå fram.
I annat fall kommer hela processen att köra fast i träsket.
Förhoppningsvis kan parlamentet spela sin roll och riva upp beslutet som togs i går kväll och fortsätta ansträngningarna att få till stånd en snabb process, så att vi kan klara ut frågan - inte bara för kommissionen, utan för alla institutionerna.
Jag vill nu ta upp den globala hälsofonden, som har en budgetpost och till vilken vi tilldelat ett ganska litet belopp för nästa års verksamhet.
Som vi alla känner till, kommer kommissionen att lägga fram förslag till att finansiera denna ur innevarande års budget, genom att ta 60 miljoner euro från den allmänna budgeten och 60 miljoner euro från Europeiska utvecklingsfonden.
Jag måste ställa en fråga till kommissionen: När det rör pengarna från Europeiska utvecklingsfonden, när denna budget väl godtagits, har man kommit överens med AVS-staterna, så kan vi vara säkra på att AVS-staterna har gått med på användningen av 60 miljoner euro till den globala hälsofonden?
Åtskilliga av mina kolleger har ställt denna fråga till mig, och uppriktigt sagt känner jag inte till svaret.
Jag skulle alltså vara tacksam om kommissionär Schreyer kunde svara på detta.
Låt mig gå vidare med den omtvistade frågan om A-30-posterna.
Det verkar som att närhelst vi röstar om dessa poster, så blir väldigt få personer nöjda, men många blir missnöjda.
Jag hoppas att det läge vi befinner oss i denna gång, ger oss modet att lägga fram förslag till nästa år som innehåller ett öppnare system.
Vi oroar oss över att om vi överlämnar hela förfarandet till kommissionen, så kommer det inte att bli bättre.
Kommissionen kommer att fatta besluten i stället för parlamentet.
Jag hoppas att vi kan få till stånd någon form av överenskommelse inom parlamentet om hur vi skall behandla A-30-posterna framöver.
Jag vill slutligen vädja till rådet och upprepa vad jag sade under förlikningen och vid det senaste trepartsmötet.
Det som behövs är att en gemensam arbetsgrupp på politisk nivå från rådet och parlamentet börjar att granska " valuta för pengarna " inom Europeiska unionen, och även granskar institutionerna och verksamheten, och ser till att vi kan övertyga skattebetalarna om att de verkligen får valuta för pengarna.
Jag hoppas att ni kommer att ta till er detta.
(Applåder)
