# ID: svediakorp-gov418562
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,700
# sentences: 116
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, herr rådsordförande!
För nästa års budgetplanering krävs att man är flexibel och beredd på oförutsedda saker.
Flexibilitet och försiktighetsåtgärder, för att snabbt och på lämpligt sätt kunna reagera på nya ekonomiska krav som ställs på Europeiska unionen och en gemensam europeisk politik.
Under innevarande år har det ju visat sig vilka krav som kan ställas på budgeten, och vilka man ju inte kunnat planera för i förväg eller kunnat förutse.
Vi hade BSE-krisen, mul- och klövsjukan, vi har det nya projektet med Global Health Fund som har kommit till i år, vi har de ökade kraven på humanitär hjälp, inte bara i Afghanistan, utan också på grund av den eskalerande situationen i Mellanöstern; Palestinas beroende av hjälp utifrån och även av europeisk hjälp har ökat alltmer.
EU: s budget - det är helt klart - behöver förses med en potential som gör det möjligt att reagera på kriser, och klara av kriser, och vi har under de senaste två åren - tror jag - klarat av att utforma budgeten så att den uppfyllt dessa krav.
Jag är optimistisk och tror att vi också kommer att klara det för nästa år.
Här vill jag från kommissionens sida tacka föredragandena för budgeten 2002, framför allt er, herr Costa Neves, men också Buitenweg och Seppänen och naturligtvis hela budgetutskottet för det arbete de lagt ned.
Den som vet vilka berg av ändringsförslag budgetutskottet i år återigen fått ta itu med, han vet vad hårt utskottsarbete vill säga.
Men en stor del av arbetet, av vägen, har vi fortfarande framför oss.
Det krävs flexibilitet och kompromissvilja från oss alla.
Jag vet naturligtvis att det belgiska ordförandeskapet i rådet bemödar sig om att slutbehandla en bra budget, där alla krav har beaktats.
Jag tackar er, herr Vande Lanotte, för era redogörelser, där ni också än en gång har påpekat denna aspekt -förhandlingsviljan - ty jag tror att man måste rikta detta krav också just till rådet, att det är nödvändigt med flexibilitet i förhandlingarna, och att man vid de olika sammanträdena inte bara upprepar det som har fastslagits i huvudstäderna.
Just när rådet (budget) inte vill bemöta växande ansvar och växande krav med en ökad budget, behöver man flexibilitet i förhandlingarna.
Jag vill nu gå in på enskilda delar av den europeiska budgeten, till att börja med på jordbruksområdet.
Kommissionen hade här i sitt preliminära budgetförslag - vi lade fram det i slutet av maj - planerat in en reserv om en miljard euro, för att kunna reagera på kraven i samband med BSE-krisen och mul- och klövsjukan.
Nu har vi kommit lite längre, och nästa vecka kommer kommissionen att slutbehandla tilläggsskrivelsen.
Det har visat sig att utvecklingen inom nötköttssektorn lyckligtvis ser mindre dramatisk ut än man till att börja med befarat.
Vi lyckades ju avsätta 400 miljoner i budgeten för kostnaderna för mul- och klövsjukan redan detta år.
Det får till följd att man för tilläggsbudgeten nästa år ju inte måste planera för en så stor höjning när det gäller mul- och klövsjukan som vi först befarade.
Det betyder att den nuvarande utvecklingen gör det möjligt att nu avskaffa den reserv som vi föreslog i maj.
På några områden inom jordbrukssektorn har vi dock en utveckling som ur budgetsynpunkt också ger anledning till oro.
Jag vill nämna stickordet " vin ".
Här har vi en överskottsproduktion, som ökar kontinuerligt, vilket får motsvarande ekonomiska effekter.
Under två års tid har utgifterna för detta område fördubblats.
Och det betyder naturligtvis att vi här noga måste ge akt på vilka åtgärder som kan vidtas, för att dämpa denna överproduktion och bromsa ökningen av jordbruksbudgeten.
Den tilläggsskrivelse som vi har lagt fram för er avslutas med att vi kan upphäva reserven och att vi får färre utgifter på jordbruksområdet än vad vi först räknade med i kalkylen, så att det återstår en relativt hög marginal.
Men jag måste här också mycket tydligt påpeka att jordbruksministrarna inte bör missförstå denna marginal - just inom jordbrukssektorn - och tro att det finns ett stort spelrum för alla möjliga trevliga nya utgiftspaket; det har ju i år visat sig hur snabbt en sådan marginal sedan behövs för oförutsedda saker.
Därför anser jag att vi av försiktighetsskäl måste bibehålla marginalen på detta område.
För övrigt är jag positiv till att budgetutskottet genom olika ändringar och beslut har förklarat att man i högre utsträckning vill titta på jordbruksområdet, även med tanke på den midterm review som skall göras nästa år.
För kandidatländerna har vi ju också inom jordbruksområdet ett stödprogram, som jag här helt kort vill nämna, nämligen stödet inför anslutningen, Sapard.
Liksom er är jag mycket missnöjd med att programmet så att säga ännu inte har kommit så långt att stödbetalningarna till jordbruket kan betalas ut från det, utan vi befinner oss fortfarande i förstadiet när vi inrättar de lämpliga administrativa strukturerna.
Det är naturligtvis viktigt att ha absolut kontroll och säkerhet, så att ingenting går snett här.
Men om det å andra sidan leder till att programmet inte alls fungerar, är det naturligtvis inte heller något som upphovsmannen tänkt sig.
Ni har nu i parlamentet dragit konsekvenser av detta och sagt att ett nytt programavsnitt skall läggas till, ur vilket särskilt information om EU: s kommande jordbrukspolitik skall finansieras för jordbruksområdet.
Här måste jag ändå be er att tänka över detta förslag än en gång, eftersom det skulle betyda att vi måste skapa en ny rättslig grund för programmet.
Samtliga program inom Sapard-programmet skulle behöva omprogrammeras, vilket skulle få ännu större förseningar till följd.
Det är ju inte heller något som ni önskar.
Därför vädjar jag alltså om att ni än en gång mycket noga överväger detta med att lägga till ert krav i Sapard-programmet om att ställa mer information till förfogande för jordbruksområdet, i likhet med vad som är fallet med Leader-programmet.
Beträffande denna punkt måste jag också än en gång rikta ett par ord till rådet: Ni har gjort stora nedskärningar av medlen som rör stödet inför anslutningen i er första behandling av det preliminära budgetförslaget.
Det är naturligtvis motsägelsefullt att å ena sidan säga att vi här vill ha ett bättre genomförande och minska på eftersläpningen när det gäller betalningar, och å andra sidan skära ned medlen i denna utsträckning.
Jag måste därför be om att ni också är öppna för kommissionens argument.
Naturligtvis måste vi bevisa att vi nästa år kommer att behöva de anslag som vi föreslår.
Men vi kommer att göra detta.
När det gäller utvidgningen bör naturligtvis också frågan om " gränsregionerna " tas upp.
Föredraganden, Costa Neves, har redan gjort detta.
Vi vet naturligtvis alla att gränsregionerna, de regioner som nu ligger vid Europeiska unionens gränser, på lång sikt kommer att dra nytta av unionens utvidgning, eftersom de i slutändan inte längre kommer att vara några gränsregioner.
Men å andra sidan vet vi också att det finns anpassningsproblem.
För att dämpa anpassningsproblemen, eller tvärtom, för att se till att man kan ta till vara de möjligheter som står till buds, har kommissionen föreslagit detta program för gränsregionerna.
I budgeten har man anslagit ytterligare 150 miljoner till åtgärder som rör transportinfrastrukturerna i gränsregionerna, vidare 15 miljoner till samarbetet mellan de små och medelstora företagen, ytterligare 20 miljoner från Interreg-programmet och ytterligare 10 miljoner ur programmet Ungdom, för att främja detta program med utbytesstudenter osv. just med tanke på utvidgningen.
Europaparlamentet hade ju förra året, alltså för budget 2001, beslutat om ett nytt pilotprojekt, nämligen samarbete mellan små och medelstora företag i gränsregionerna med tanke på utvidgningen.
Jag måste i efterskott säga att det var en utmärkt idé från parlamentets sida, eftersom man kan åstadkomma väldigt mycket med detta program.
Jag är positiv till att parlamentet också säger att detta projekt skall fortsätta, och jag följer naturligtvis med intresse Europaparlamentets ansträngningar att få fram ytterligare medel för hela detta område.
Ökande krav på den europeiska politiken innebär naturligtvis också ökande krav på personalen, även på kommissionens personal.
Kommissionen har i många år råkat ut för att man måste klara allt fler uppgifter, utan att personalen utökas.
Förra året drog vi konsekvenserna av detta och gjorde en inventering för att syna uppgifterna.
Detta ledde till att vi lade fram en begäran om 717 nya tjänster.
Budgetmyndigheten godkände förra året 400 nya tjänster för kommissionen.
För detta vill jag i kommissionens namn också tacka er än en gång.
Men vi ber er nu att också godkänna den andra delen med 317 tjänster.
Jag hänvisar också än en gång till att det inte finns särskilt många olika tjänster.
Som exempel kan jag bara nämna Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor, Vitorinos generaldirektorat.
Man förfogar där över 189 fasta tjänster.
Tillsammans med de tillfälliga tjänsterna är det totalt 215.
The scoreboard för ökat samarbete på det rättsliga området, som beslutades om i Tammerfors, är verkligen inte så illa.
Det är naturligtvis också berättigat.
Situationen efter den 11 september har visat att det just i fråga om ökat rättsligt samarbete krävs gemensamma åtgärder på det rättsliga området.
Här har det ännu inte gjorts tillräckligt på europeisk nivå.
Alltså måste vi se till att driva på denna sektor.
Det betyder naturligtvis också att det krävs personal för detta område.
Jag tackar för det stöd som man här än en gång uttalat när det gäller hela reformen av kommissionen.
Ni har nu framför er olika ändringsförslag, som ni förmodligen kommer att anta på torsdag, och som får till följd att det kommer att begäras ytterligare rapporter från kommissionen, till exempel om dröjsmålet med budgeten.
Vi kommer naturligtvis att göra allt som står i vår makt för att efterkomma detta krav på rapporter.
Jag måste också påpeka att kommissionen är den som har det verkställande ansvaret.
Därför gäller det naturligtvis också att här göra en avvägning.
Men jag vill tacka herr Costa Neves så mycket för att han än en gång har upprepat ert anbud om förhandlingar.
Mina damer och herrar, det krävs naturligtvis att man har potential i budgetpolitiken för att kunna reagera på kriser, för att kunna fånga upp oförutsedda saker, särskilt inom utrikespolitiken.
Det hände redan i fråga om budget 2000, när vi gemensamt fick bemöda oss för att finna budgetmedel för återuppbyggnaden i Kosovo och utnyttja dem.
Det lyckades vi med gemensamt.
Det hände förra året, när vi måste anslå extra medel för Serbien i budget 2001.
Vi befinner oss nu - jag har redan nämnt det - i den situationen att vi ur den europeiska budgeten också skall ge ett bidrag till Global Health Fund.
60 miljoner euro talas det här om.
Vi kommer att för parlamentet lägga fram ett förslag om överföring, för att aktivera den fiskerireserv, som fortfarande finns i budgeten, bland annat för detta.
Vi sammanträdde inom ramen för trepartssamtalet förra veckan, och ni gav ert stöd till att 25 miljoner för Afghanistan, 7,5 miljoner för Palestina och 7,5 miljoner för Kaukasusregionen skall ställas till förfogande ur reserven för humanitärt bistånd.
Detta visar på de krav som finns.
Jag vill än en gång särskilt gå in på en punkt, som nämndes av er, herr rådsordförande, nämligen medlen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Detta missförstås ibland en aning av allmänheten, som om det vore den enda posten för utrikespolitiken.
Nej, naturligtvis innebär också andra åtgärder utrikespolitiska åtgärder, det är helt klart.
Men vi har denna specifika post, GUSP-posten, för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Kommissionen har föreslagit 35 miljoner för detta.
Parlamentet föreslår en minskning om 14 miljoner.
Nu måste vi nog gå närmare in på varför.
Parlamentet anser ju inte att detta område skulle vara oviktigt, utan det handlar om beslutsförfarandet, om huruvida det egentligen är rätt att rådet ensamt beslutar om användningen av medlen.
Vi konstaterar - och det fastslår jag nu som kommissionär med ansvar för budgeten - att denna princip, att rådet beslutar om användningen av medlen och att kommissionen sedan ställer ut checkerna, inte fungerar bra, ty här har medlen hittills inte utnyttjats till fullo, trots att alla vet att det finns krav inom detta område.
Jag tror att vi oberoende av budget 2002 måste diskutera principerna för hur en solid finansiering av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall se ut i framtiden.
Enligt min åsikt går det inte an att rådet här försöker ta till sig allt fler operativa uppgifter, utan vi behöver en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, med erforderliga ekonomiska garantier.
Det finns då en hel rad med frågor som skall klaras ut.
Vi måste också, med tanke på de förväntningar som befolkningen har på detta område, nu verkligen grundligt diskutera och undersöka detta och sedan också definiera vad vi i framtiden vill göra på detta område.
Det krävs ju då ett gemensamt och - anser jag - ett tydligare svar från gemenskapen på många områden.
För att än en gång komma tillbaka till budget 2002: Kommissionen hade i denna budget hittills räknat med en reserv för fiskeavtalet med Marocko på omkring 125 miljoner.
Fiskeavtalet har nu slutgiltigt misslyckats.
I tilläggsskrivelsen, som vi kommer att diskutera i kommissionen nästa vecka och som vi sedan punktligt kommer att lägga fram för er, upphävs denna reserv.
En del av medlen tas i anspråk för andra fiskeavtal, som utvidgats.
En stor del frigörs dock.
Jag anser att det vore fel att redan nu fullständigt boka upp dessa extra medel, som frigörs från reserven.
Jag vet att vi kommer att behöva dessa pengar.
Det handlar inte om att spara dessa pengar, utan om - det vädjar jag om - att inte redan nu fullständigt boka upp dem.
Varför vädjar jag om detta?
Jag vill bara påpeka en sak: I Afghanistan förs det nu en kamp mot den internationella terrorismen, och Europeiska unionen håller humanitära medel beredda för civilbefolkningen, och det är inte några små belopp.
Totalt sett kommer Europeiska unionen att ställa över 310 miljoner euro till förfogande.
Men jag vill för övrigt också påpeka att USA redan före den 11 september gav stora bidrag till humanitär hjälp i Afghanistan.
Men vi bör redan tänka på tiden efteråt, för regionen, för landet Afghanistan, och det innebär för mig då också helt klart tiden efter talibanerna i Afghanistan.
Jag tror att vi alla är överens om att Europeiska unionen då också kommer att ha ett åtagande och ett ansvar för att bygga upp ett demokratiskt samhälle, ett samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras och där det blir möjligt med ett liv i mänsklig värdighet.
Vi bör i budgeten se till att vi då också kan fullgöra detta åtagande ekonomiskt.
När jag ser tillbaka på två år som kommissionsledamot med ansvar för budgeten och på två år av budgetdiskussioner med Europaparlamentet och rådet kan jag verkligen konstatera att Europaparlamentet, rådet och kommissionen gemensamt har klarat av att väl motsvara de krav som ställts på den europeiska budgeten, och jag är mycket optimistisk och tror att vi också kommer att lyckas med det för år 2002.
(Applåder)
