# ID: svediakorp-gov418561
# author: Vande Lanotte (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,040
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Om några dagar kommer ni i första behandlingen att rösta om ändringarna till det budgetförslag som rådet utarbetade i juli.
Jag hade redan under sammanträdesperioden i september tillfälle att ge er en motivering till detta budgetförslag.
I dag kommer jag därför att avstå från en utförlig motivering.
I stället skulle jag kort vilja gå in på de aspekter som otvivelaktigt kommer att bli aktuella inom ramen för vår dialog under den kommande perioden.
Jag hoppas att denna dialog kommer att bli givande så att vi kan få ett avtal till stånd som är tillfredsställande för alla, naturligtvis framför allt för de europeiska medborgarna.
Jag vill eftertryckligen upprepa att ordförandeskapet redan under rådets andra behandling i november vill nå en överenskommelse i fråga om budgeten för budgetåret 2002.
Om några dagar efter er första behandling kommer huvuddragen att ligga fast, och de olika ståndpunkterna kommer att vara kända.
I november måste vi därför kunna lägga sista handen vid de aktiviteter som skall utmynna i en gedigen budget för 2002.
I detta sammanhang förefaller det mig vara meningsfullt att kort påminna om de riktlinjer som har väglett rådet vid utarbetandet av det budgetförslag som ni i dagarna skall föreslå ändringar till.
Detta budgetförslag ger utrymme åt Europeiska unionens alla politikområden och prioriteringar utan att det för med sig alltför stora kostnader för de medlemsstater som arbetar för att få en mer stringent hantering av statsfinanserna.
Samtidigt skapar de emellertid, i synnerhet under taket för utgiftskategori 3 i budgetplanerna och för utgiftskategori 4, en marginal för att kunna klara nya prioriteringar.
Därvid har rådet försäkrat sig om att Europeiska unionens olika åtgärder skall finansieras på lämpligt sätt inom de tillgängliga ekonomiska medlen under taket för budgetplanerna.
Det viktigaste härvidlag är att ingen ändring har gjorts i fråga om de medel som anvisats för program där ett beslut har fattats under medbeslutandeförfarandet, medan omfattningen av åtagandebemyndigandena har fastställts på grundval av genomförandemöjligheterna.
Dessutom har rådet ägnat särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av betalningsbemyndigandena genom att begränsa och hålla ökningen under kontroll jämfört med 2001, varvid framför allt genomförandemöjligheterna och det förväntade tempot för betalningarna i samband med de icke utbetalda åtagandebemyndigandena och de nationella budgetkraven har beaktats.
Efter dessa allmänna reflexioner vill jag ta upp ett par punkter som kommer att vara aktuella under de kommande veckorna, och de avser naturligtvis jordbruksutgifterna.
Som ni vet övertog rådet i sin första behandling inte kommissionens förslag, och rådet har av kommissionen begärt en detaljerad analys av behoven.
Parlamentet gav rådet sitt stöd under samrådsmötet den 20 juli, och jag har fullt förtroende för att vi mot slutet av diskussionen om den ändringsskrivelse som kommissionen skall tillställa oss inom kort kommer att nå en överenskommelse, varvid vi kommer att kunna bemöta konsekvenserna av de olika kriserna.
Jag tror att jag redan här vågar säga att det för närvarande står alltmer klart att det säkert skall finnas möjligheter till en lösning i detta sammanhang.
Vad de övriga jordbruksutgifterna beträffar: vid höjningen av anslagen i rådets budgetförslag, som håller sig strax under det som kommissionen ursprungligen hade föreslagit i sitt preliminära förslag, har konsekvenserna av de beslut som Europeiska rådet i Berlin fattade i fråga om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken beaktats.
När vi analyserar de definitiva anslag som skall tas upp i budgeten 2002 måste vi naturligtvis ta hänsyn till de allra senaste uppgifterna i ändringsskrivelsen beträffande jordbruksutgifter.
Då kommer jag till den andra punkt som i enlighet med det interinstitutionella avtalet också är aktuell inom ramen för den ändringsskrivelse som kommissionen kommer att tillställa oss inom kort, nämligen de ekonomiska konsekvenserna av det uteblivna fiskeavtalet med Marocko och finansieringen av omstruktureringen av den berörda fiskeflottan.
I juli följde rådet kommissionens preliminära budgetförslag i fråga om det internationella fiskeavtalet och begärde att kommissionen uteslutande skulle använda dessa anslag till andra fiskeavtal.
Det är synd att denna ståndpunkt som rådet intog i juni inte ledde till ett avtal.
Rådet har i fråga om strukturåtgärderna, utgiftskategori 2 i budgetplanerna, hållit sig till att ta upp hela denna utgiftskategori i budgeten som åtagandebemyndiganden i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Berlin i mars 1999.
Jag vill i detta sammanhang peka på att rådet i samband med utarbetandet av budgetförslaget inte kunde ha någon totalbild som var tillräckligt tydlig, och därför har rådet förklarat att vi kommer att se över situationen igen inom ramen för höstens ändringsskrivelse som skall komma enligt det interinstitutionella avtalet.
Det kommer rådet också att göra så snart vi har mottagit skrivelsen.
Jag vill påminna om att anslagen för internationella fiskeavtal i enlighet med det interinstitutionella avtalet har inordnats under obligatoriska utgifter, oavsett hur de har angivits i budgetposten eller i reserven.
Vad ändringsskrivelsen beträffar, som en del av våra diskussioner under de kommande veckorna kommer att handla om, vill jag påpeka att rådet förväntar sig att en uppskattning av kostnaderna för budgetåret 2001 finns med.
Denna begäran utgör en illustration av principen för god förvaltningssed, vilket innebär att belastningen av budgeten för de individuella europeiska skattebetalarna inte blir tyngre där det är möjligt.
Jag vet hur stor vikt Europaparlamentet fäster vid utgifterna i utgiftskategori 3 i budgetplanerna.
Rådet har därför försäkrat sig om att dess budgetförslag i tillräcklig utsträckning täcker prioriteringarna inom Europeiska unionens inre politik, i synnerhet att uppfylla förpliktelserna beträffande finansieringen av flerårsprogrammen, vilket våra båda institutioner gemensamt har fattat ett beslut om.
Jag påpekar också att rådet i sin första behandling har höjt anslagen för starten av Eurojust och SIS II-systemet för Schengen.
Kommissionen hade utsett budgetposterna för detta i sitt preliminära förslag.
I den situation som råder för närvarande är dessa målsättningar ännu mer aktuella än när vi utarbetade budgetförslaget i juli.
På så sätt har rådet skapat en marginal på 110 miljoner euro som är större än marginalen i utkastet till kommissionens budget.
Denna marginal måste vara tillräcklig för att täcka prioriteringar, varav vissa, som e-lärande och invandring, otvivelaktigt kommer att nämnas av er föredragande eller i varje fall kommer att föreslås under vår kommande dialog.
Jag kommer nu till finansieringen av Europeiska unionens externa åtgärder som tas upp i utgiftskategori 4 i budgetplanerna.
Rådet har i mycket stor utsträckning följt kommissionens preliminära budgetförslag.
Rådet har också ansträngt sig för att tilldela medel till de olika prioriteringarna på området externa åtgärder.
Rådet har till exempel skapat en marginal på 100 miljoner euro under taket för utgiftskategori 4 i budgetplanerna, vilket skall göra det möjligt för oss att bekräfta prioriteringarna inom denna sektor.
När det gäller denna utgiftskategori 4 i budgetplanerna vill jag ändå peka på en särskild punkt.
Det gäller anslagen till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jag kan inte annat än att beklaga att det under samrådsmötet den 20 juli inte gick att nå fram till något avtal mellan Europaparlamentet och rådet om vilket belopp som skall avsättas till anslag.
Rådet har därför i sitt budgetförslag övertagit de belopp som kommissionen hade ställt upp i sitt preliminära förslag.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår yrkandena på en sänkning av dessa belopp.
Ni måste hålla med mig om att dessa belopp, som är lägre än för 2001, under alla omständigheter är ganska beskedliga och verkligen är det minimum som behövs för att se till att Europa kan närvara på världsscenen på ett framstående sätt.
Önskan om att sänka dessa belopp vid en så avgörande tidpunkt som under den nuvarande internationella krisen skulle framför allt kunna leda till att Europeiska unionens trovärdighet skadas.
Jag tror inte att det är avsikten.
Jag övergår nu till institutionernas administrativa utgifter.
Vid utarbetandet av sitt budgetförslag har rådet låtit sig ledas av önskan om att så långt det är möjligt tillmötesgå institutionernas behov med deras specifika kännetecken i åtanke.
I budgetförslaget återstår en marginal på 53 miljoner euro under taket för utgiftskategori 5 i budgetplanerna, vilket skall kunna användas för att klara nya behov på området administrativa utgifter, i synnerhet i fråga om budgeten för den europeiska tillsynsmyndigheten för uppgiftsskydd.
I detta sammanhang har rådet nyligen tillställt er sin ändringsskrivelse nr 1 för 2002.
Ändå anser jag att var och en av de här representerade institutionerna är väl medveten om det tryck som råder i fråga om taket för utgiftskategori 5 i budgetplanerna.
Ett första steg i det sammanhanget var den överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet som nåddes under samrådsmötet den 20 juli om en begäran till institutionernas generalsekreterare om att för budgetmyndighetens räkning utarbeta en rapport före rådet (budget) i november, med en flerårsanalys av utgiftskategori 5, om förslagen beträffande nödvändiga besparingar för att inte överskrida taket för denna utgiftskategori, inte heller inom ramen för utvidgningen.
Mot bakgrund av denna rapport skall man sedan avgöra vilka konsekvenser detta skall få på olika områden.
Jag vill också redan nu understryka att ett antal förslag som nyligen framkommit i fråga om denna rapport säkert kommer att ge intressanta diskussionsuppslag.
Jag vill också ta upp en annan punkt som gäller de administrativa utgifterna, nämligen kommissionens yrkanden om personal.
Rådet fortsätter att stödja de reformer som kommissionen arbetar med och har under första behandlingen samtyckt till att skapa de 78 nya tjänster som hade begärts av de externa delegationerna inom ramen för decentraliseringen.
I fråga om de övriga 239 tjänsterna hade rådet ännu inte intagit någon ståndpunkt den 20 juli, å ena sidan eftersom vi önskade större klarhet om beslutet beträffande förordningen för kommissionens tjänstemän om definitivt avslutande av tjänst, å andra sidan eftersom vi hyser en förhoppning om att era diskussioner i denna fråga skall resultera i en lösning som tillmötesgår våra respektive önskemål.
Jag vill avsluta denna översikt över de olika punkter som kommer att hålla oss sysselsatta under de kommande veckorna med att nu återvända till en fråga som ni är alltför väl förtrogna med, och det är problemet med omfattningen av betalningsbemyndigandena.
Först och främst gläder det mig att Europaparlamentet och kommissionen delar rådets oro över de utestående åtagandena (i vår gemenskapsjargong även kända som " RAL ").
Den framstegsrapport från den 30 juni 2001 som kommissionen fick en begäran om inom ramen för det föregående budgetförfarandet är i detta sammanhang säkert nyttig.
Jag vill dock påpeka att den storskaliga höjningen av betalningsbemyndigandena inte är något universalmedel för att RAL skall kunna absorberas.
Vi ser det på storleken av den behållning som under de föregående budgetåren återbetalats till medlemsstaterna.
Å ena sidan kommer det alltid att finnas utestående åtaganden som en logisk konsekvens av de differentierade anslagen, medan å andra sidan den bättre uppföljningen av åtagandebemyndigandena, framför allt genom en indragningspolitik, likaledes är ett ändamålsenligt medel för att absorbera onormala RAL.
Vad beträffar omfattningen av betalningsbemyndigandena i budgetförslaget har rådet föredragit en begränsad och behärskad tillväxt.
Rådet eftersträvar nämligen att ta upp betalningsbemyndiganden som överensstämmer med de verkliga genomförandemöjligheterna.
På det sättet förebygger vi att de individuella europeiska skattebetalarna konfronteras med alltför betungande skatter.
Jag har härmed gett er en kort översikt av de punkter som vi otvivelaktigt kommer att diskutera de kommande veckorna.
Jag har blivit starkt övertygad om att budgetmyndighetens två grenar och kommissionen sedan början av detta nya budgetförfarande arbetat under stort allvar, och jag kan inte annat än glädjas åt detta.
Det är min önskan att budgetdiskussionerna, efter det att ni om några dagar har avgett er röst, kommer att fortsätta i samma anda och att en överenskommelse kommer att nås redan i november, om så är möjligt, i fråga om en budget för Europeiska gemenskaperna för budgetåret 2002 som ger oss medlen för att möta de prioriteringar och utmaningar som inom kort väntar Europeiska unionen.
