# ID: svediakorp-gov418559
# author: Buitenweg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,538
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Ni har återigen kostat en hel del pengar med denna långa avslutning, men kanske skulle jag också kunna fatta mig kortare än dessa tio minuter, och då blir allting bra igen.
Herr talman!
Denna vecka hoppas vi kunna ta ett viktigt steg mot att fastställa budgeten för 2002.
Jag har här som föredragande arbetat i den riktningen under de gångna månaderna, och jag har fått mycket gott stöd därvidlag av kollegerna i de andra grupperna, Gill, Ferber, Virrankoski och de andra kollegerna och även föredraganden för den allmänna budgeten, Costa Neves, som jag här allesammans uttryckligen vill tacka för det trevliga och även mycket fruktbara samarbetet.
Inte heller trepartsförhandlingarna med rådet blev helt resultatlösa, och låt mig därför räkna upp vad vi har välsignats med en gång för alla.
Från och med i år innehåller rådets budget ett speciellt kapitel för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Nu när rådet tar upp operativa kostnader i sin budget - som tyvärr inte tillhör kommissionens befogenheter - som för den militära planeringskapaciteten, är det nödvändigt att det finns möjlighet till demokratisk kontroll.
Det är också viktigt att få tydlig insikt i de administrativa strukturer som upprättas för att förebygga överlappning med parlamentets avdelningar.
Det går inte i en allmän budget från rådet om det inte tydligt framgår vad som anslås till vad och om inte parlamentet uttalar sig om de administrativa utgifterna i allmänhet.
Vi är därför nöjda med ett separat kapitel eftersom parlamentet på detta sätt kan försöka att utöva kontroll på något ställe.
När vi då har slagit in på denna väg, då hoppas jag att rådet även inför andra behandlingen kommer att godkänna ett par rationella och mycket logiska yrkanden från parlamentet.
Så har vi frågan om de långa och vilda nätterna under Europeiska rådets möten.
Håller regeringscheferna under tricksandet ett öga på vilka de ekonomiska konsekvenserna kommer att bli av det?
Det frågar jag mig.
Den nederländska regeringen är under Europeiska rådets möten alltid utrustad med en speciell räknemaskin som registrerar exakt vilka konsekvenserna kommer att bli för den nederländska inbetalningen.
Men vem står till svars för konsekvenserna för den europeiska budgeten?
Ett bra och stötande exempel på det är toppmötet i Nice.
För att nå ett avtal om att underlätta röstviktningen i rådet strödde man frikostigt ut kompenserande platser i Europaparlamentet.
Vem kommer att betala det?
I Amsterdamfördraget talades om högst 700 platser; nu är vi dömda till 732 platser, och byggnaderna är inte beräknade för detta.
Tillfälligt kan antalet parlamentsledamöter stiga till uppemot 800, och jag vill inte höra något från rådet när man konfronteras med räkningen för detta.
Ett exempel av helt annan karaktär gäller Balkan.
Medan man framför surrande kameror utlovade miljarder till återuppbyggnaden smög rådet ut pengarna bakvägen till utvecklingsbistånd.
För att förebygga upprepningar är det förnuftigt att låta de politiska slutsatserna vid viktiga toppmöten åtföljas av en ekonomisk skiss.
Ungefär hur mycket kommer det att kosta, och handlar det om nya pengar?
Det skulle vara renhårigt att även presentera det när politiska slutsatser också kommer på bordet.
Den situation som gäller utgiftskategori 5 har förändrats drastiskt sedan Berlinavtalet eftersom man då inte beaktade utvecklingen till exempel inom andra pelaren, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, tredje pelaren, Eurojust, Europol, utgifter för den europeiska tillsynsmyndigheten för dataskydd.
Det är bra att denna utveckling sker, men det är också bra att det då tydliggörs varifrån pengarna kommer och vad de sedan skall bekosta.
Ett annat ämne där jag skulle vilja be rådet att inta en positiv hållning är vår begäran om att utöver den årliga budgetbehandlingen fundera över på vilket sätt vi vill ge skattebetalaren mer valuta för pengarna.
I det sammanhanget talade parlamentet också under den trepartsförhandlingen om att upprätta en politisk arbetsgrupp för att vi gemensamt skall kunna se på vilket sätt vi kan ge mer valuta för pengarna, för varje år diskuterar vi detaljer och små förändringar i budgeten, men de institutioner som en gång för alla sitter vid rodret blir aldrig föremål för någon grundlig granskning vad deras målsättningar och arbetsmetoder beträffar.
Och ändå måste vi våga oss på att frigöra oss från det sätt som saker och ting har vuxit på och på nytt fråga oss om alla institutioner, till exempel alla byråer, skall fortsätta att existera på detta sätt.
Vi börjar i år med att på mikronivå be alla institutioner att fastställa en lista över negativa prioriteringar.
Vi måste nämligen inte bara lägga till saker till den europeiska budgeten utan också någon gång lära oss att göra strykningar.
Det går också att göra stora besparingar via interinstitutionellt samarbete.
Jag vill här i detta avseende komma med ett konkret förslag.
Sedan Nicefördraget hänger det i luften att rådet skulle behöva en ny sammanträdesplats för de toppmöten som äger rum varje halvår.
Men för skattebetalaren och även för förhållandena i Leopoldswijk får det stora konsekvenser om man återigen skall smälla upp en enormt stor byggnad.
Låt oss därför tillsammans undersöka om några rådssammanträden skulle kunna äga rum här i parlamentets kammare, i Bryssel eller i Strasbourg.
Se er omkring, det gör ni, det är en praktfull byggnad, och som ni förstår tar vi inte illa upp om samarbetet skulle resultera i att parlamentet enbart sammanträder i Bryssel.
Vi unnar er helhjärtat denna omgivning.
Fram till dess, tills frågan om sätet har lösts på annat sätt, har vi faktiskt två byggnader som måste anpassas till ett större antal parlamentsledamöter.
Presidiet har utarbetat en treårsplan som fungerar som vägledande ram för de kostnader som är förbundna med utvidgningen.
Även de andra institutionerna ägnar sig intensivt åt att styra in konsekvenserna av utvidgningen på rätt spår, och vi kan inte vänta med dessa anpassningar till 2004.
Det får inte bli så att vi befinner oss mitt i verksamheterna när de första nya medlemmarna dyker upp.
Detta innebär således att det behövs större ekonomiskt utrymme innan kandidatländerna har blivit anslutna.
Budgetutskottet har fastställt att det genom strikt budgetförvaltning är möjligt att för nästa år hålla sig inom det tak på 20 procent vi har ålagt oss inom kategorin administrativa utgifter, även om vi alltid har sagt att utvidgningen och byggnaderna inte faller under detta tak.
För de härpå följande åren är jag emellertid inte så säker på att detta kommer att lyckas.
Även om de andra institutionerna kommer att genomföra sina planer för att förbereda sig inför utvidgningen, och även om parlamentet kommer att stå för större kostnader eftersom förberedelsen då verkligen har kommit i gång, då kommer det i mina ögon att bli svårt att hålla sig inom det fastställda taket.
Berlin i sig förtjänar inte heller att helgonförklaras, men föresatsen att utvidga och att göra det på ett rationellt, effektivt och önskvärt sätt i fråga om fördelningen av skattepengar, det förtjänar däremot att helgonförklaras, och låt det också fungera som rättesnöre under de budgetförfaranden som kommer att följa efter detta.
Herr talman!
Ni förstår nu att rådets hållning har varit ytterst påfrestande för mig, men jag skall ändå försöka att nämna ytterligare ett par andra delar i mitt betänkande.
Först och främst vad som inte står i det.
Betänkandet innehåller inte någon som helst åsikt från parlamentet i fråga om vad som skall ligga till grund för ersättning av omkostnader så snart en ny ledamotsstadga har godkänts, och det tycker jag är ytterst beklagligt.
Det är just på grund av att parlamentet vill behålla befogenheten att självt fatta beslut om de egna bestämmelserna och således inte vill att omkostnadsbestämmelsen skall bli en del av ett paket med rådet som det är viktigt att vi redan nu klargör vad vi vill.
Jag skulle därför i synnerhet vilja be PSE- och PPE-DE-gruppen att acceptera det ställningstagande som ursprungligen stod i mitt betänkande, nämligen att endast de faktiska kostnaderna skall ersättas när stadgan har trätt i kraft.
Sedan något som står i det.
Jag är mycket glad över att institutionerna har reagerat försiktigt positivt på budgetutskottets begäran om att delta i EMAS, Europeiska unionens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning.
Europeiska kommissionen - och den vill jag gratulera hjärtligt till detta - har till och med redan förbundit sig till detta, och jag hoppas att detta exempel leder till efterföljd, bland annat från Europaparlamentet självt.
Det finns också mycket att förbättra, även i vårt parlament, till exempel i fråga om differentierad avfallshantering och användning av miljövänliga material, besparing av elektricitet, upprättandet av en rörlighetsplan såväl för personalen som för ledamöterna.
Här skall parlamentet föregå med gott exempel, även då det gäller att konkretisera vackra miljömålsättningar, och jag skulle vara tacksam om vi kunde påbörja detta under nästa år, 2002.
