# ID: svediakorp-gov418552
# author: Figueiredo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Så som påpekas i betänkandet inträffade nära 120 valutakriser i världen mellan 1975 till 2000, vilket IMF definierar som en depreciering med över 25 procent av en valuta under ett år.
Men tyvärr, även om vi vet att varje kris har mycket höga kostnader för de berörda länderna, så som med Asienkrisen sommaren 1998, lägger man inte fram några djupare åtgärder i betänkandet som på ett effektivt sätt skulle kunna förebygga nya kriser.
Uppgifter från Internationella regleringsbanken visar på en enorm acceleration av den internationella finansiella verksamheten, vilken nästan fördubblades under 90-talet då börsspekulationen skilde sig alltmer från den verkliga ekonomin, vilket tillsammans med den accelererande finansiella rörligheten, förvärrade instabiliteten och bidrog till att förvärra klyftan mellan de rikaste länderna och utvecklingsländerna.
Betänkandet för inte fram särskilt mycket när det gäller alternativen, trots de beaktanden som görs och den kritik som riktas mot främst bristen på demokrati i och USA: s och G7: s utnyttjande av IMF.
Tvärtom anser man inledningsvis att det är illusoriskt att inom överskådlig tid hoppas på ett skapande av ett FN-organ med fullständiga övergripande behörigheter för reglering och övervakning, när just detta borde vara den främsta vägen att uppmuntra och följa för att uppnå rättvisa, solidariska och demokratiska internationella förbindelser som tar hänsyn till utvecklingen och kampen mot fattigdomen.
Även om det är positivt att föredraganden erkänner att en nystart i riktning mot tillväxt och kampen mot fattigdom går via avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, är det beklagligt att man inte för fram andra konkreta förslag, främst om en beskattning typ Tobinskatten, eller om att bekämpa skatteparadis, och att kammaren har avvisat allt som går i denna riktning.
