# ID: svediakorp-gov418498
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 993
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Det är fjärde gången som sysselsättningsstrategin debatteras i Europaparlamentet.
Sysselsättningsstrategin utgör vid det här laget en del av den europeiska debatten, men det är första gången som det allmänna ekonomiska läget är ogynnsamt, det finns farhågor, och det är tydligt - fastän vi inte vill orsaka rädsla eller panik - att situationen kommer att förvärras i år och att det i början av nästa år även kommer att dyka upp problem när det gäller sysselsättning och ekonomisk tillväxt.
Flera ledamöter har frågat om målet från Lissabon, det vill säga om det är inom räckhåll eller inte, och även undrat om det föreliggande förslaget är tillräckligt, nu när inramningen har förändrats.
Det är ett faktum att de analyser som ligger till grund för våra förslag till riktlinjer bygger på mycket positiva siffror för år 2000 - på den kanske positivaste bilden av sysselsättning och skapande av arbetstillfällen i Europa under den senaste tjugoårsperioden.
Nu är situationen annorlunda.
Kan vi fortsätta inom samma ram?
Kan vi fortsätta med samma synsätt när det gäller sysselsättningsstrategin?
Schmid ställde denna fråga med stor tydlighet.
Jag anser att vi bör utgå från följande konstateranden: Tack vare de senaste årens reformer på arbetsmarknaden och tack vare den gemensamma sunda finansiella grunden i medlemsstaterna, som är en följd av ansträngningarna att uppfylla kraven för deltagande i den monetära unionen, är Europeiska unionen mycket bättre rustad än tidigare att bemöta kriser.
Jag skulle bara vilja påminna om tidigare kriser, när skillnaderna och rörelserna mellan de europeiska ländernas valutor fördjupade kriserna enormt.
Vi har i dag alltså bättre - mycket bättre - förutsättningar att bemöta krisen.
Det andra är att det uppenbarligen, om det uppstår betydande problem i framtiden, finns instrument inom ramen för penningpolitiken, i form av räntorna, och instrument inom ramen för den ekonomiska politiken, i form av de marginaler som stabilitets- och tillväxtpakten medger.
Men det som är viktigt är att vi behåller sysselsättningsstrategin i oförändrad form.
Det är viktigt att vi inte driver igenom kortsiktiga förändringar, utan att vi behåller både vårt mål och intensiteten i verkställandet av sysselsättningsstrategin.
Det skulle vara ett stort steg tillbaka i detta skede om medlemsstaterna inte inriktar sina ansträngningar på att genomföra sysselsättningsstrategin i den form som vi har enats om.
Det finns mycket konkreta strategier som måste utvecklas av medlemsstaterna.
De rör målen om sysselsättningsgrad, behovet av att införliva strategier för kvalitet i arbetet, en bättre hantering av förändringarna, särskilt av företagens omstruktureringar, investeringen i personalresurser, jämställdhetspolitiken - och jag bör här betona att resultaten av vår utvärdering i den gemensamma rapporten om sysselsättningen var ganska nedslående.
Medlemsländerna har inte fäst vederbörlig vikt vid jämställdhetspolitiken.
De föreslagna riktlinjerna inbegriper inga stora förändringar, främst på grund av att vi genomförde ändringar förra året, med beaktande av budskapet från Lissabon, men även på grund av att vi är mitt uppe i en mer allmän utvärderingsprocess.
De ändringar som vi föreslår har tre grundläggande inslag.
Det första gäller behovet av nationella mål.
Medlemsstaterna bör fastställa nationella sysselsättningsmål.
Det andra gäller behovet av strategier för arbetets kvalitet, och det tredje handlar om att angripa löneklyftan mellan könen.
Det finns tyvärr fortfarande en stor löneskillnad - som uppgår till 15 procent - för lika arbete mellan män och kvinnor.
När det gäller Europaparlamentets resolution skulle jag särskilt vilja tacka Weiler för hennes mycket seriösa tillvägagångssätt och understryka att vi instämmer fullständigt när det gäller er hänvisning till frågan om rationalisering av förfarandena, om integrering av de olika förfaranden som finns i Europeiska unionen, och att vi avser att utarbeta en ny ram för paketet nästa år, men jag vill även instämma fullständigt med er i fråga om behovet av sammanhang mellan de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna.
Här understryker jag återigen parlamentets och kommissionens överenskommelse samt den åsikt som tog form i rådet, att sysselsättningsfrågor bör behandlas inom ramen för sysselsättningsriktlinjerna och att sysselsättningsriktlinjerna bör motsvara strategier som skiljer sig fullständigt från de ekonomiska riktlinjerna.
Det råder samsyn och enighet på många punkter.
Det gäller frågan om arbetsmarknadens parter och deras roll, det gäller frågan om flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden, och för att svara Van Lancker bör jag säga att kommissionen har förbundit sig att lägga fram ett förslag till direktiv före årets slut, på grund av arbetsmarknadsparternas misslyckande.
Förslaget är just nu under utarbetande.
Det råder enighet om behovet av samarbete med kandidatländerna, så att de kan införliva sysselsättningsstrategierna, och om att det finns ett behov av att stärka jämställdhetspolitiken.
I er text finns det förslag som avser ändringarna i riktlinjerna.
Europeiska kommissionen kommer att granska flera av dessa.
Det finns några särskilt viktiga punkter som jag skulle vilja nämna.
Det gäller bristen på tillräcklig information om de finansiella medel som medlemsstaterna avsätter för strategins genomförande, behovet av en ram mellan arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna om genomförandet av livslångt lärande på företagen, behovet av att kombinera målet på ökad rörlighet med minskade regionala skillnader, en utökad kamp mot svartjobb - och här berörs även frågan om invandring, som Weiler särskilt nämnde i sitt anförande - samt behovet av att angripa de särskilda hinder för kvinnors deltagande som finns på arbetsmarknaden.
Mina damer och herrar ledamöter!
Vi avser att lägga fram ett reviderat förslag till rådet under de kommande veckorna, i vilket hänsyn kommer att tas till dessa frågor.
Jag skulle vilja tacka er varmt, eftersom den öppna och mycket intressanta debatten om riktlinjerna i parlamentet ökar sysselsättningsstrategins betydelse och roll i den allmänna europeiska politiken.
(Applåder)
