# ID: svediakorp-gov418497
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle med anledning av den aktuella utvärderingen av sysselsättningsprocessen vilja rikta kommissionens och naturligtvis även parlamentets uppmärksamhet på två punkter.
För det första, själva samordningsmetoden.
Det har blivit en eftertraktad metod inom den sociala sektorn, och detta för en rad olika frågor som faller under den nationella befogenheten men som skapar gemensamma problem i alla europeiska länder.
Man kan alltså sätta gemensamma målsättningar i första rummet.
Men hur pass framgångsrik metoden skall bli, fru kommissionär, med tanke på det faktum att det inte handlar om något tvingande system, beror på det moraliska och politiska tryck som kan utövas.
I det sammanhanget spelar uppmärksamheten från medierna en väsentlig roll.
Sysselsättningsprocessen via den öppna samordningsmetoden har redan funnits i bortåt fem år nu, och man märker att uppmärksamheten har urholkats kraftigt.
Mediernas uppmärksamhet mattas, och till följd av detta minskar trycket på de nationella regeringarna att seriöst beakta målsättningarna och rådets och kommissionens årliga kritik av deras nationella handlingsplan.
För att den öppna samordningsmetoden skall vara framgångsrik krävs att " konvergensstressen " finns kvar, och det krävs ansträngningar för att den skall kunna finnas kvar.
Frågan är alltså hur man skall kunna behålla trycket, och jag anser att detta måste vara en av de avgörande punkterna i utvärderingen.
Och sedan ytterligare en punkt, bästa metoder.
Man har räknat upp bästa metoder för medlemsstaterna i de olika betänkandena.
Frågan är: i vilken utsträckning förs en politik för att verkligen lära något av dessa bästa metoder?
Hur många medlemsstater har besökt projekt i andra medlemsstater?
Hur många bästa metoder har diskuterats i de olika medlemsstaterna?
Det är en av de metoder som kan få sysselsättningspolitiken att ändå gå framåt, även om trycket minskar.
Jag skulle således vilja uppmana till att undersöka dessa båda punkter i utvärderingen.
