# ID: svediakorp-gov418496
# author: Laguiller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Under det att Europaparlamentet fattar beslut om ett betänkande om sysselsättningspolitiken, där konkurrensen prisas, och påstår att den sociala marknadsekonomin visat sig fungera, har denna marknadsekonomi just skördat ytterligare 4 000 offer, nämligen 4 000 arbetare hos Moulinex som kastats ut på gatan.
Jag tar Moulinex som exempel eftersom beslutet just fattats.
Men jag skulle kunna nämna tiotals andra företag i Europas alla länder, från Philips till Siemens, och även flera flygföretag.
Det är dramatiskt för tiotusentals anställda och en katastrof för de regioner som drabbas.
Jag vill uttrycka min solidaritet med de företag som drabbas och min indignation över attityden hos deras arbetsgivare, som låter de arbetare som skapat deras rikedom betala den ekonomiska tillbakagången.
Dessa arbetare blir utan arbete och lön, ibland efter tiotals år av arbete.
Dessa arbetstagare har inte på något sett fått ta del av företagens blomstrande perioder, och de är absolut inte ansvariga för svårigheterna.
De europeiska institutionerna skyddar liksom regeringarna denna upprörande situation, där man ger sig på arbetarna för att ägarna skall kunna behålla sitt kapital.
De pengar som behövs för att finansiera en bevarad sysselsättning måste tas från de tillgångar som nuvarande eller tidigare aktieägare samlat på sig, men även från banktillgångarna.
Utan denna politiska vilja reduceras de stora orden om sysselsättningspolitiken till tomt prat.
Men det skall jag säga er, att arbetarna kommer inte att låta sig behandlas så här hur länge som helst, och både arbetsgivarnas girighet och politikens inställsamhet mot dem kommer till slut att leda till en social explosion.
Och det är detta som kommer att kräva en verklig sysselsättningspolitik eftersom den kan förhindra att de som skott sig på andras arbete smiter från sitt ansvar.
