# ID: svediakorp-gov418493
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle också vilja börja med att tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande.
När vi tittar tillbaka på den rätt korta tid vi har arbetat med sysselsättningspolitiken inom EU, så måste vi konstatera att den har varit förhållandevis framgångsrik.
Sysselsättningsnivån har ökat, arbetslösheten har gått ned, och det är en framgång.
Nu när den ekonomiska konjunkturen går ner kommer dock sanningens minut, och då anser jag att behovet av samordnad sysselsättningspolitik är ännu större än tidigare.
Även om läget nu är positivt, så ser vi fortfarande brister.
En brist är andelen kvinnor på arbetsmarknaden.
Det är inte bara så att andelen kvinnor är mycket lägre än andelen män, utan kvinnorna är överrepresenterade när det gäller atypiska arbeten och arbeten med otrygghet på arbetsmarknaden, också i länder som har en mycket hög kvinnlig förvärvsfrekvens.
Det finns också brister, vilket har uppmärksammats under senare år, när det gäller den äldre arbetskraften.
Det är egentligen en skam att en så liten del av befolkningen mellan 55 och 65 år arbetar.
På detta område behövs en mängd åtgärder när det gäller arbetsmiljö, kompetensutveckling m.m. för att vi skall kunna lyfta dessa siffror.
Det existerar också mycket stora regionala skillnader, och för grupper som invandrare och funktionshindrade är sysselsättningsnivån fortfarande mycket låg.
Jag välkomnar diskussionen om kvalitet i arbetet, att förutom att skapa fler arbetstillfällen också höja kvaliteten på arbetena.
På detta område krävs dock en lång rad åtgärder.
Det gäller naturligtvis arbetsmiljön, inte minst de nya arbetsmiljöproblemen rörande stress, utanförskap, utbrändhet och liknande, men det gäller också det livslånga lärandet.
Jag tror att det kanske är den mest centrala frågan för att vi skall kunna få ekonomisk tillväxt och skapa fler sysselsättningstillfällen i framtiden, och därför ställer jag mig bakom denna allmänna rätt.
Jag önskar egentligen ett avtal, ett ramavtal, på europeisk nivå, där arbetsmarknadens parter kommer överens om denna rätt.
Jag vet inte om det är möjligt, i annat fall får kommissionen agera, men det vore den bästa lösningen.
Sedan får man anpassa denna rätt till kompetensutveckling på nationell nivå inom olika sektorer.
Till sist en synpunkt på den öppna samordningsmetoden.
Den öppna samordningsmetoden existerar parallellt med lagstiftning på arbetsrättsområdet och arbetsmiljöområdet.
Den öppna samordningsmetoden är bra, men brister i den demokratiska kontrollen och öppenheten.
Vi måste lösa Europaparlamentets inflytande i denna process.
Dess betydelse har växt under lång tid, den har fungerat relativt bra, men den demokratiska kontrollen är bristfällig.
