# ID: svediakorp-gov418487
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En stor fransk tidning skrev för några dagar sedan om den allmänna mobiliseringen mot ökad arbetslöshet och uttryckte därmed den nästan panikartade vind som blåser genom aviseringarna av dåliga siffror för arbetslösheten.
Vid sådana tillfällen, när det finns risk för recession, beklagar man ännu mer att sysselsättningen inte är en prioritering för de ekonomiska och monetära riktlinjerna.
För De gröna, det påminner jag er om, kan sysselsättningspolitiken inte på detta sätt begränsas till att åtfölja och dämpa effekterna av den globaliserade ekonomins språng genom att inrätta säkerhetsnät, hjälpa de utslagna att på nytt finna vägen mot att bli anställbara, det är gränsen för Luxemburgprocessen, det är självfallet gränsen för de riktlinjer som föreslagits av kommissionen för 2002, och det är slutligen också gränsen för betänkandet från Weiler som går i samma riktning.
Kommissionen och rådet beklagade att medlemsstaterna till så liten del besvarade uppmaningen att fastställa målsättningar när det gäller sysselsättningsgraden och de betonade mycket lägligt att den kvalitativa effekten av den politik som genomförs skulle kontrolleras.
För att precisera denna inriktning har vi två ändringsförslag: det första innebär att jämförbar statistik om olika former av sysselsättning skall upprättas, dvs. även bristande sysselsättning och deltidsarbetslöshet, och att konsekvenserna av s.k. åtgärder för att främja sysselsättningen skall bedömas när det gäller ökad social utslagning eller införlivande.
I vårt andra ändringsförslag föreslår vi att de åtgärder som genomförs av enheterna för arbetskontroll skall förstärkas, så att inte tidsbegränsade flexibla kontrakt skall kunna missbrukas.
Vi måste snarast stoppa utvecklingen av fattigdom, osäkerhet och lidande på arbetet.
Vad som återstår är att uppfinna en politik som skapar verksamhet och sysselsättning.
Snarare än att förtvivla över dåliga prognoser för tillväxten, ungefär som när man klagar över en dålig väderleksprognos, borde vi försöka inrikta den utifrån våra målsättningar med social och territoriell sammanhållning, och exempelvis besluta om nödvändiga kollektiva investeringar, även offentliga, utarbeta en europeisk politik för att skapa sysselsättning, och inte bara placera personer som är anställbara.
