# ID: svediakorp-gov418484
# author: Cocilovo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 433
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
År 1997, när vi inledde försöken med Luxemburgprocessen, dvs. att införa riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, så gjorde vi detta i övertygelsen att enbart en positiv miljö präglad av ekonomisk tillväxt kanske inte skulle vara tillräckligt för att automatiskt garantera positiva resultat på sysselsättningsområdet.
I dag bekräftar vi denna strategi, dessa åtaganden och riktlinjer, mot bakgrund av en konjunktur som är betydligt sämre, ja, fylld av risker, och detta gör vi samtidigt som vi lyfter fram behovet, som redan påpekades i samband med toppmötet i Lissabon, att skapa sammanhängande riktlinjer för den ekonomiska politiken, riktlinjer som kan antas på gemenskapsnivå och av medlemsstaterna, vari ingår indikatorer och riktlinjer för sysselsättningspolitiken.
Detta förminskar på intet vis Luxemburgprocessens specifika betydelse och vikten av riktlinjer för den ekonomiska politiken inom ramen för det som kallats en samordningsprocess, en öppen samordning.
Vi är medvetna om att detta inte räcker.
Men dessa riktlinjer är av avgörande betydelse, eller de skulle kunna vara det, när det gäller att optimera effekterna på sysselsättningen eller minska riskerna för sysselsättningen, risker som även är knutna till den ekonomiska konjunkturens utveckling.
Allt detta skall ske på vissa villkor som såväl kommissionens förslag, som vi ser positivt på, som parlamentets ståndpunkt uppehåller sig vid.
Låt mig alltså, helt kort, i rubrikform, påminna om dem.
Vi anser att detta är en process som måste följas, kontrolleras och övervakas noga.
Det räcker inte att ställa upp mål som i enlighet med subsidiaritetsprincipen sedan inryms i de nationella planerna för sysselsättningen.
Det krävs en samsyn även när det gäller effektivitet och tillämpning: därför kräver jag att vi antar gemensamma kontrollerbara och pålitliga indikatorer, men indikatorer som även kan tillämpas på medlemsstatsnivå när det gäller att uppnå nationella mål, utan vilka det skulle vara svårt att uppnå de europeiska, gemensamma målen, som är mål på medellång sikt.
Samordning med budgetpolitiken, även på medlemsstatsnivå och på lokal och regional nivå.
Kvalitetsmålen, som gäller inte bara arbetslivet, för att skapa flexibilitet, social dialog, skydd, rättigheter och säkerhet, men som även går längre än så, dvs. i riktning mot livslångt lärande, integrationspolitik, arbete, för att öka sysselsättningsgraden bland de yngre arbetstagarna.
Slutligen och framför allt: lika rättigheter och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
På dessa villkor blir bidraget från Luxemburgprocessen inte en engångsföreteelse, utan får avgörande betydelse.
