# ID: svediakorp-gov418481
# author: Weiler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Sysselsättningspolitiken inom Europeiska unionen var framgångsrik förra året, även om inte alla våra ambitiösa mål uppnåddes.
Men vi har berett marken.
Det finns få områden där man måste tänka så långsiktigt som inom sysselsättningspolitiken.
Jag har fått intrycket att medlemsstaterna inte bara har förstått detta, utan också handlar i enlighet med det.
Mitt betänkande går på samma linje som den som utskottet följt under de senaste åren.
Vi har alltid iakttagit sysselsättningsprocessen i medlemsstaterna på ett kritiskt konstruktivt sätt.
I år har jag därför koncentrerat mig på några nya tyngdpunkter.
För det första är det den nya frågan om arbetets kvalitet.
På denna punkt är vi i parlamentet ense med det som står i initiativet från kommissionen och det belgiska ordförandeskapet, där man också satt upp arbetets kvalitet som en prioriterad punkt på dagordningen.
Vi skulle gärna vilja att denna fråga tas med på alla politiska områden som en sorts mainstreaming.
Den andra punkten är jämställdhet för kvinnor och män på arbetsmarknaden.
Även här har vi enligt kommissionens siffror uppnått en förbättring: Sysselsättningssiffrorna för kvinnor har ändå ökat med 2 procent.
Det räcker naturligtvis inte för oss, men man är på rätt väg, och det visar också att medlemsstaterna tänkt om.
Att de har tänkt om betyder - inte heller detta var så enkelt - åtminstone att det i några medlemsstater som Tyskland, Grekland och Irland skett en förändring i medvetenheten.
En tredje punkt, som jag är mycket angelägen om, är integrationen, inlemmandet av missgynnade grupper på arbetsmarknaden.
Det har i många år varit en viktig fråga för parlamentet.
Jag har i mitt betänkande vädjat om att man även skall inkludera invandrarna i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Jag tror att detta, just med tanke på att vi annars skapar nya sociala skärningspunkter, är en viktig aspekt för framtiden.
Ett sista område vill jag också nämna: Vidareutbildningen.
Vi har i vårt utskott haft några diskussioner om huruvida det är meningsfullt att kräva rätt till vidareutbildning och ge de nationella regeringarna i uppdrag att genomföra detta.
Jag tror att dagsläget just nu, när vi inom vissa branscher redan har flaskhalsar, som beror på att man utbildat och vidareutbildat för få personer, kräver en sådan nationell rätt till vidareutbildning.
Jag är för övrigt övertygad om att vi kommer att ha den om fyra eller fem år.
Varför skulle parlamentet inte för en gångs skull gå före?
För att genomföra dessa politiska mål krävs det nationella och europeiska målsättningar.
Dessutom, tror jag, krävs det ett starkare samarbete mellan företag och högskolor än som hittills varit fallet, för att möjliggöra en effektiv kunskapsöverföring och initiera företagsinnovationer snabbare än hittills.
Jag vädjar också till medlemsstaterna, rådet och det belgiska ordförandeskapet att visa modet att sätta i gång en offentlig debatt om sysselsättningspolitiken i Europa.
Vi konstaterar nämligen att det fortfarande är på det viset att i de nationella parlamenten i Europa - kanske med undantag av Danmark - och även i regionala fullmäktige och delstatsparlament diskuteras sysselsättningspolitiken föga och delvis inte alls.
Inte heller känner arbetsmarknadens parter på regional nivå till vilka meningsfulla debatter vi för och vilka meningsfulla beslut som vi fattar i Europaparlamentet.
Till en effektiv sysselsättningspolitik hör naturligtvis också en samordnad och långsiktig ekonomisk politik och finanspolitik.
Jag vill inte dölja att vi som parlament på denna punkt ännu inte är tillfreds med målen och med diskussionerna i rådet.
Jag tror att det här kommer att krävas lite mer mod från finansministrarnas sida i Ekofin, för att garantera det balanserade målet för en meningsfull europeisk sysselsättningspolitik, ty bara då kan man genomföra en offensiv för tillväxt och sysselsättning i Europa.
(Applåder)
