# ID: svediakorp-gov418477
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 881
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först be om ursäkt: I min inledning nämnde jag inte Jensen, och jag skulle verkligen vilja gratulera henne till ett utmärkt arbete.
När det gäller Ghilardotti, vet vi alla vilken svår uppgift hon hade och fortfarande har.
Hon var tvungen att hitta en balans mellan fullständigt olika politiska, nationella, sociala och ekonomiska ståndpunkter, och jag vill gratulera henne och tacka alla parlamentsledamöter som har deltagit i debatten och stött kommissionens förslag under förfarandets gång.
Detta är ett viktigt förslag, och när det väl har antagits kommer det att utgöra en oundgänglig del av arbetstagarnas rättigheter.
Händelser under den senaste tiden, med massuppsägningar över hela Europa, har bara understrukit det akuta behovet av olika typer av instrument och detta förslag - detta direktiv - om information och samråd är ett mycket viktigt instrument.
När det väl har antagits kommer direktivet att garantera att det går lättare att förutsäga kriser, och det kommer att bidra till utvecklingen av en positiv inställning till förändringar, både hos företagsledning och arbetstagare.
Låt mig säga till er att jag har full förståelse för alla era önskemål.
De flesta, om inte alla, av de frågor man tar upp har varit ämnen för en intensiv debatt inom alla institutioner.
I texten som ligger på våra bord har man hittat den ömtåliga balansen mellan olika åsikter och motstridiga intressen när det rör dessa känsliga frågor.
Samtidigt som jag förstår er önskan om att förbättra texten, anser jag att det skulle vara oklokt att avvika från denna balans och riskera det faktiska antagandet av förslaget.
Jag avser särskilt ändringsförslagen 1, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 16, 18 och 19.
Kommissionen är därför inte beredd att godta dessa ändringsförslag.
En rad av ändringsförslagen kan emellertid godtas, i sin helhet eller delvis, av kommissionen, eftersom de skulle förbättra texten.
Dessa ändringsförslag är 3, 6, 8, 13 och 14.
Kommissionen kommer därför att aktivt stödja dessa ändringsförslag och göra sitt yttersta för att få till stånd ett samförstånd mellan parlamentet och rådet när det gäller dem.
Tillåt mig, innan vi går vidare till de två viktigaste sakfrågorna - sanktioner och övergångsperioder - att svara på Sandbæks fråga rörande den danska modellen.
Jag vill betona det faktum att man genom den befintliga texten har hittat en balans mellan det nödvändiga arbetstagarskyddet och självständigheten för arbetsmarknadens parter, i egenskap av kontraktsslutande parter.
De kan fritt sluta avtal som inte är helt förenliga med bestämmelserna i artikel 4, men de måste ta hänsyn till de principer som anges i artikel 1 och i nationell lagstiftning.
Vi vet alltså att de svåraste och mest kontroversiella frågorna är de två som jag redan angett: sanktioner och övergångsperioder.
Med hänsyn till den första av dessa frågor, föreslår man i ändringsförslag 2 och i synnerhet i ändringsförslag 12, strängare sanktioner, inbegripet rättsliga förfaranden för uppskjutande, i fall då det begåtts allvarliga överträdelser i samband med informations- och samrådsskyldigheten.
Genom detta ändringsförslag, samtidigt som man stärker den gemensamma ståndpunkten, erbjuder man en kompromiss i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag.
Det är därför tveklöst så att parlamentet gör ett närmande till rådet, i ett allvarligt försök att nå en slutlig kompromiss.
Jag vill tacka er för ert stöd till kommissionens ståndpunkt i denna mycket viktiga del av direktivet.
Om man tar hänsyn till frågans känslighet i rådet, skulle den bästa grunden för en slutlig kompromiss i denna fråga emellertid vara att begränsa begäran till den första meningen i det framlagda ändringsförslaget.
Under dessa förhållanden kan kommissionen godta ändringsförslag 2 och den första punkten i ändringsförslag 12.
Vi kan godta ändringsförslag 2 med en mindre ändring.
Till sist har vi ändringsförslag 15, genom vilket man försöker att avlägsna artikel 10 om övergångsperioder - vilket också gör det till en viktig fråga.
Kommissionen har tidigare alltid motsatt sig denna typ av bestämmelser, genom vilka man försöker att behandla olika medlemsstater på olika sätt.
Denna gång kan vi se ett visst berättigande i detta handlande.
Det är tydligt att vissa medlemsstater måste genomföra stora förändringar i sina system för arbetsmarknadsrelationer.
Kommissionen anser att artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten utgör en skälig kompromiss och kan därför inte godta detta ändringsförslag.
För att sammanfatta, kan kommissionen godta ändringsförslagen 3 och 8, antingen helt eller andemeningen i dem; den kan godta ändringsförslagen 2, 6, 12, 13 och 14.
Den förkastar ändringsförslagen 1, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 15, 16, 18 och 19.
Jag vet att ni är fullständigt medvetna om de utmaningar vi står inför: Vi måste göra allt vi kan för att komma fram till en godtagbar kompromiss mellan medlagstiftarna.
Jag tror att vår stora utmaning är att hitta balansen mellan vad vi tycker är önskvärt och vad som är uppnåbart eller möjligt.
