# ID: svediakorp-gov418472
# author: Gillig (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag tror att vi är på väg att passera, alla är medvetna om det, en avgörande etapp på vägen mot att anta en allmän ram när det gäller information till och samråd med arbetstagare.
Det gläder oss naturligtvis och vi lyckönskar vår föredragande Ghilardotti, som inte sparat på ansträngningarna för att vi i dag skulle nå en ståndpunkt som vi försvarar.
Nära tre år har gått sedan förslaget till direktiv offentliggjordes och under den tiden har vi haft tillfälle att beklaga ett antal situationer.
Företag har lagts ned, personal har avskedats, verksamhet har utlokaliserats - ibland utan att någon som helst information lämnats i förväg från företagen till den personal som berörs.
Direktivet är självfallet inget universalmedel, det är inte ett förbud mot att avskeda personal, men det visar på viljan att åtgärda brister, till att börja med i den nationella rätten, men även att åtgärda den ibland fragmentariska gemenskapsrätten som redan godkänts, och den är även ett komplement till den.
Dessa tre år har kännetecknats av debatt för att åstadkomma en text som i dag är balanserad och realistisk.
Betänkandet är vare sig oförsonligt eller fanatiskt, och jag tycker man måste framhäva de ansträngningar som gjorts gentemot rådet i utskottet för sysselsättning och socialfrågor, liksom inom olika grupper, för att plana ut vissa motsättningar.
Parlamentet och rådet stiftar lagar tillsammans och vi skall inte, herr Pronk, blint följa eventuella direktiv, vi skall i stället bekräfta parlamentets ståndpunkter.
Tre saker: den första gäller sekretess för viss information.
Vi har faktiskt återkommit till rådets gemensamma ståndpunkt och erkänner att det finns objektiva situationer, motsättningar, exempelvis när det gäller reglerna för börsen, som måste beaktas och att sekretessen i vissa bestämda fall måste upprätthållas.
Den andra punkten gäller sanktionerna: det finns ingen sanktionsrätt, och jag tror att det man avser vid uppenbar överträdelse, och jag skall sluta här herr talman, är ett minimum.
När det gäller övergångsperioderna handlar det helt enkelt om att tillämpa grundläggande sociala rättigheter, och där kan vi inte skjuta upp tillämpningen ytterligare.
(Applåder från vänster)
