# ID: svediakorp-gov418465
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 417
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig inledningsvis slå fast att jag finner det mycket viktigt att vi fastställer minimistandarder för information och samråd för arbetstagare, men att det är lika viktigt att det görs på ett sådant sätt att det inte stör redan befintliga och välfungerande nationella ordningar.
Det har tyvärr visat sig att inte alla medlemsländer varit i stånd att utarbeta riktlinjer för information och samråd för arbetstagare på det nationella planet.
Detta skulle annars ha varit den bästa lösningen vad gäller verksamheter i de enskilda länderna, för det är ju här de verkliga problemen uppstår.
I rådet har nu nåtts politisk enighet om det omarbetade förslaget från det svenska ordförandeskapet och om den anpassade övergångsordning som föreslagits av kommissionen.
I Danmark har vi inte någon direkt lag vad gäller information och samråd för arbetstagare.
Detta innebär dock inte att arbetstagarna inte rådfrågas och informeras i Danmark.
Detta regleras via samarbetsavtalen mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med den danska traditionen som ger stor frihet i förhållandet mellan parterna.
Regeringen ingriper endast när det är absolut nödvändigt.
Den danska regeringen har därför i rådet sagt att den förutsätter att de gällande samarbetsavtalen på den danska arbetsmarknaden lever upp till direktivets krav.
Den danska regeringen kommer i rådet att avge ett uttalande om att genomförandet av direktivet inte skall beröra befintliga avtal på detta område i Danmark, utan ske med full respekt för dessa.
Men att det naturligtvis kommer att bli nödvändigt att genomföra lagstiftning för de verksamheter som inte omfattas av de befintliga samarbetsavtalen.
Jag skulle vilja fråga kommissionen om den är av samma uppfattning som den danska regeringen.
Jag undrar med andra ord om kommissionen kan garantera att arbetsmarknadens parter får frihet att själva ingå och upprätthålla befintliga avtal och förfaranden angående information och samråd för arbetstagare, precis som Danmark fick försäkran om detta i och med den kompromiss som i juli nåddes i rådet.
Jag vill också tacka Ghilardotti för att hon godkänt att sanktioner skall fastställas på nationell nivå.
Det är mycket viktigt att medlemsländerna själva fastställer lämpliga sanktioner, att det sker genom avtal mellan arbetsmarknadens parter, och att vi tar hänsyn till medlemsländernas olika system.
Om parlamentet hade hållit fast vid den hårda linjen kunde förslaget ha förkastats i rådet, vilket hade inneburit ett stort nederlag för de fackföreningsrörelser som i åratal har kämpat för arbetstagarnas rätt till information och samråd.
