# ID: svediakorp-gov418462
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Min grupp stöder andrabehandlingsrekommendationen som till mycket stor del dessutom godkänts av utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Vi skulle också vilja att rådet gör samma sak och på ett positivt sätt avslutar de tre långa år som gått sedan kommissionen, efter att ha konstaterat att den sociala dialogen blockerats, mycket lägligt utnyttjat sin initiativrätt.
Det har varit tre år för mycket som kantats av sociala katastrofer, raska avvecklingar av företag och arbetstillfällen, vilket berott på brister och verklig snedvridning av den sociala gemenskapsrätten när det gäller information och samråd med arbetstagarna.
Även om man inte kan förvänta sig mirakel, eftersom direktivet som bäst bara kommer att omfatta företag med mer än femtio anställda och inte ensamt kan lösa grundproblemet med att det är konkurrensrätten som dominerar, kan det ändå innebära ett avgörande steg i riktning mot en harmonisering av de anställdas rättigheter i unionen, självfallet under förutsättning att direktivet inte blir fullständigt innehållslöst, eller reduceras till minsta gemensamma nämnare.
Det är därför viktigt att se till att rådet tar hänsyn till rekommendationerna från vår föredragande, särskilt ändringsförslag 2 och 12 om sanktioner, om direktivet inte följs.
Trots att rådet motsätter sig europeiska sanktioner är enligt min uppfattning det minsta man kan begära att man inom rådet accepterar denna kompromisståndpunkt.
Vi vill också ha ändringsförslag där man preciserar och utvidgar informationsområdet för de anställdas företrädare, och det ändringsförslag där man föreslår att de skall kunna kräva att tillämpningen av ett beslut skjuts upp i avvaktan på resultaten av en ny förhandling, om den får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen.
Förutsättningen för att direktivet skall bli trovärdigt bland medborgarna är att det tillämpas samtidigt och överallt i unionen.
Vår grupp ber därför rådet att instämma i den ståndpunkt som föreslås och undanröja alla möjligheter för vissa medlemsstater att skjuta upp tillämpningen av direktivet ytterligare några år.
Vår grupp föreslår att förslaget till rekommendation skall kompletteras med att man antar ett ändringsförslag som innebär att man inte kan undanhålla de anställdas företrädare information som kan vara känslig för företagets överlevnad, för vi är övertygade om att man inte skall, att det till och med är diskriminerande, vara särskilt misstänksam mot anställda som per definition inte har mindre känsla för företaget än vad cheferna eller aktieägarna har.
