# ID: svediakorp-gov418458
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Information till och samråd med arbetstagarna blev en huvudfråga i den europeiska debatten redan i och med det första socialpolitiska åtgärdsprogrammet, som rådet antog 1974.
Sedan dess har frågan tagits upp i många av våra debatter i denna kammare och kommissionen har tagit flera initiativ, som har stött på motstånd.
I nästan alla medlemsstater finns en rättslig ram som bygger på lagar eller på avtal och som syftar till att garantera att arbetstagarna informeras och rådfrågas.
I detta direktiv redogörs för de miniminivåer för information och samråd som är avsedda att tillämpas i alla unionens medlemsstater.
Efter stadgan om europeiska bolag, direktivet om europeiska företagsråd och stadgan om de grundläggande rättigheterna är avsikten med det direktiv som vi i dag ägnar oss åt att komplettera den befintliga europeiska och nationella lagstiftningen för att därigenom bidra till att uppfylla slutmålen för den aktuella lagstiftningen, dvs. att förbereda en övergång, garantera att omstruktureringen genomförs på ett godtagbart sätt och att sysselsättningsmålet får den framstående ställning som krävs under nuvarande omständigheter.
Kommissionen lade fram sitt förslag - ett bra förslag - i november 1998 och Europaparlamentet genomförde sin första behandling i april 1999 och godkände därvid en serie förslag till förbättring.
Först i juni 2001 antog rådet en gemensam ståndpunkt.
I stort återspeglar den gemensamma ståndpunkten den ståndpunkt som intogs av kommissionen efter parlamentets första behandling, men om man jämför Europaparlamentets första behandling med den gemensamma ståndpunkten, så ser man att ett trettiotal av parlamentets ändringsförslag inte tagits upp.
I egenskap av föredragande föreslog jag utskottet för sysselsättning och socialfrågor att inte ta upp samtliga ändringsförslag från första behandlingen, utan att vi skulle koncentrera vår uppmärksamhet på de viktiga punkter som verkligen skulle kunna förbättra den gemensamma ståndpunkten.
Mina kollegor - som jag tackar för deras samarbete - lade fram 15 ändringsförslag till mitt förslag, nästan samtliga förbättringar.
Efter en grundlig diskussion kom vi så fram till den text som i dag läggs fram i parlamentet för omröstning.
Ändringsförslagen är 16 till antalet och de gäller: metoderna för samråd, och dessa ändringsförslag går i samma riktning som den gemensamma ståndpunkten, men de är precisare när det gäller att peka ut problemen; definitionen av ekonomisk och finansiell information; en exakt definition av arbetsmarknadens parter, för att man skall undvika missförstånd; skydd av arbetstagarnas representanter, ett skydd som måste preciseras bättre när det gäller eventuella negativa effekter för karriär, löner och utbildning; vetorätt, om genomförandet av ett beslut skulle kunna medföra betydande nackdelar för de anställda, så att det slutliga beslutet skall kunna skjutas upp under en lämplig period på begäran av arbetstagarnas representanter för att tillåta vidare förhandlingar och en möjlighet att komma fram till en gemensam lösning.
Övergångsperioder: detta är en mycket känslig punkt.
Vi tror inte att det skall behövas särskilda övergångsperioder.
Direktivet bör i stället införas samtidigt för alla europeiska anställda - just därför att vi talar om minimirättigheter.
Påföljder: detta är den allra känsligaste punkten och här har samtliga lobbygrupper kastat sig över oss ledamöter.
I vårt förslag överger vi den inledande hypotesen om en europeisk påföljd med rättslig verkan, men vi förstärker den gemensamma ståndpunkten och begär, i respekt för subsidiaritetsprincipen, att det skall vara medlemsstaterna som beslutar om strängare påföljder vid allvarliga överträdelser som kan få återverkningar för de anställda.
Det handlar här om en tolkning av den gemensamma ståndpunkten som bekräftar att medlemsstaterna bör definiera effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.
Jag hoppas verkligen att kammaren bekräftar den stora majoritet som skapats i utskottet och att den snabbt, redan under det belgiska ordförandeskapet, ser till att unionen och medlemsstaterna får tillgång till detta viktiga rättsliga instrument.
