# ID: svediakorp-gov418404
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 804
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman!
Nu behandlas ett direktiv som gäller allmänhetens deltagande i miljöbeslut.
Det är den andra pelaren i lagstiftningsarbetet med syfte att inom gemenskapen ratificera Århuskonventionen från år 1998.
Jag vill tacka för att mitt förslag till betänkande har fått stort och enhälligt stöd på många av de viktiga punkter jag föreslagit.
Betänkandet har dock även väckt politiska passioner.
Man måste klara av att uppnå en balans mellan å ena sidan att garantera medborgarna långtgående möjligheter att delta och å andra sidan att undvika ofog med avsikt att bromsa upp.
Det är ingen lätt uppgift, i synnerhet som kommissionens grundläggande förslag till sin struktur är mycket svårt.
Omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor förrförra veckan ledde till ett pinsamt ologiskt resultat, vilket i plenibehandlingen nu måste rättas till för att med avseende på parlamentets rykte rätta till den pinsamma situationen.
I den version av betänkandet som utskottet godkänt finns för tillfället element som upphäver varandra.
Själv tycker jag att man inte i tillräcklig utsträckning hann behandla och förstå mitt förslag till utgångsläge och dess praktiska konsekvenser.
Jag föreslog att tillgången till information och hörandet av allmänheten skall gälla hela allmänheten, men jag begränsade rättsskyddet som följer efter ett beslut att endast gälla den begränsade del av allmänheten, vilkas rättigheter kränks på grund av det fattade beslutet.
Endast på denna punkt blev jag utan det stöd jag hade önskat från parlamentets större grupper.
Jag skulle vilja inrätta en rådgivningsfas för hela allmänheten, eftersom det logiskt sett är märkligt att en myndighet i förväg måste avgränsa dem som berörs av beslutet.
Hur kan myndigheten veta vem som berörs av frågan och på vilket sätt, innan allmänheten hörts i denna fråga?
Och om man redan vet det är det fullkomligt onödigt att höra allmänheten.
En sådan begränsning är märklig med tanke på medborgarnas deltagande och kräver även onödigt mycket tid och energi av myndigheten själv.
Eftersom kollegerna har varit rädda för att mitt betraktelsesätt skall innebära att var och en kan stämma en myndighet, vill jag betona att det är just tvärt om.
Det är uttryckligen vad kommissionens version gör när man ställer myndigheten inför krävande åligganden.
I mitt förslag begränsas besvärsrätten till att gälla endast dem vilkas rättigheter kränks av det fattade beslutet, för att besvärsrätten inte skall kunna utnyttjas som medvetet ofog.
Möjligheten att uttrycka sin åsikt innebär inte automatiskt rätt att överklaga.
I kommissionens förslag begränsades allmänhetens möjligheter till deltagande i alla skeden till dem som frågan berör.
Jag anser fortfarande att kommissionens förslag på den här punkten är ett misstag, vars praktiska konsekvenser i onödan försvårar myndigheternas arbete.
Myndigheterna kommer att ha ett enormt besvär att reda ut vem som berörs av ärendet, däribland alla icke-statliga organisationer, vilka enligt kommissionens förslag alltid är berörda parter.
Misslyckande eller försummelse är här alltid tillräcklig orsak att föra ärendet till domstol.
I den form som kommissionen föreslagit kan bestämmelserna onekligen också missbrukas - även för att bromsa upp projekt.
Såtillvida var mitt förslag speciellt, att det samtidigt hade gagnat medborgare som är uppriktigt villiga att delta samt handläggande myndigheter och de grupper vilkas projekt det var frågan om.
Kanske saken ännu kan rättas till när medlemsstaterna blir tvungna att mera exakt fundera på hur frågan skall tillämpas i praktiken.
Det jag tidigare redogjort för anser jag att är viktigt med tanke på alla parter som kommer att ha att göra med direktivet.
Lyckligtvis har många andra aspekter med avseende på Århusfördraget fått ett positivt bemötande.
Jag har för det första velat göra praxis mera strömlinjeformad genom att för de olika direktivens del förenhetliga bestämmelserna som avser processen.
På så sätt är det lättare för medborgarna att veta hur man skall gå till väga, och myndigheternas åliggande att informera medborgarna löper smidigare.
I kommissionens förslag varierar tillvägagångssätten en aning, vilket gör det svårt att veta hur man borde gå till väga i olika situationer.
Dessutom har jag tagit med i betänkandet några målsättningar i enlighet med Århuskonventionen, vilka kommissionen i sitt förslag antingen lämnat eller glömt.
På det här viset följer betänkandet bättre fördragets anda och målsättningar.
Detta gäller speciellt artikel 6.5 och artikel 8 i Århuskonventionen, särskilt artikel 8 uttrycker viktiga principer visavi konventionen.
Jag vill även tacka utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för framställningar för deras yttranden, vilka uppmuntrade och stödde mitt arbete i utskottet för miljö.
Även samarbetet med kommissionen och särskilt rådet har varit konstruktivt och lovar gott inför den andra behandlingen av betänkandet.
