# ID: svediakorp-gov418401
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,238
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag skall börja med det första betänkandet från von Boetticher som handlar om civilrättsligt samarbete.
Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft har vi en synnerligen välmatad dagordning inom det civilrättsliga samarbetsområdet.
Som ett exempel kan jag nämna att fem förordningar har antagits av rådet inom detta område under de senaste två åren och att två andra förslag är under diskussion.
Två nya lagstiftningsförslag håller för närvarande på att utarbetas av kommissionen.
Syftet med detta förslag är att bidra till att upprätta ett europeiskt civilrättsligt område.
Det handlar inte om att föreslå ett nytt åtgärdsprogram, utan om att bidra till ett framgångsrikt genomförande av de handlingsplaner som redan finns inom området, framför allt slutsatserna från Tammerfors.
Därför syftar det stöd vi föreslår i dessa förslag inte enbart till samfinansiering av projekt mellan institutioner och offentliga och icke-offentliga organisationer i medlemsstaterna, utan även till finansiering av kommissionens insatser, exempelvis åtgärder för att säkerställa att gemenskapsrätten tillämpas på ett bra sätt inom det civilrättsliga området.
Detta är något jag är övertygad om att medborgarna kommer att dra nytta av.
Jag konstaterar med stor tillfredsställelse att von Boetticher ställer sig positiv till vårt förslag och jag vill gratulera honom till ett utmärkt betänkande.
När det gäller de ändringsförslag som föreslås godkänner kommissionen fyra av de sex ingivna ändringsförslagen.
Jag talar om de föreslagna ändringarna av de två nya skäl som föreslås av budgetutskottet, det nya skäl som föreslås av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt det ändringsförslag som gäller införandet av en definition av termen " rättstillämpare ".
När det gäller ändringsförslaget om ramprogrammets särskilda mål föredrar jag att kommissionens ursprungliga förslag behålls, eftersom det ligger närmare de mål som fastställdes i Europeiska rådets slutsatser från Tammerfors.
När det gäller ändringsförslag 5, förstår jag föredragandens argument, men jag tror att fastställandet av en hög tröskel för icke-statliga organisationer också är ett sätt att främja förekomsten av verkliga europeiska organisationer inom detta område.
Och jag tror att den tröskel vi föreslår är en tröskel som kommer att vara fortsatt tillämplig, även mot bakgrund av Europeiska unionens utvidgning.
För övrigt är flera icke-statliga organisationer inom detta område redan ganska livaktiga, och omfattar ett mycket stort antal kandidatländer.
Herr talman!
När det gäller det andra betänkandet om Schengens informationssystem, tror jag att systemet är en nyckelfaktor för att det gränslösa området skall fungera.
Redan för flera år sedan erkände man att det var nödvändigt att utveckla ett andra generationens SIS.
Detta behov hänger framför allt samman med det nuvarande SIS-systemets begränsningar.
Systemet medger endast att 18 länder ansluter sig.
Därför kräver unionens kommande utvidgning att ett andra generationens SIS utvecklas, som gör det möjligt att ansluta samtliga nya medlemsstater till systemet.
Utan SIS II kommer vi inte att ha förutsättningar för att slopa gränskontrollen vid de inre gränserna för de länder som nu ansöker om anslutning till Europeiska unionen.
De båda initiativ som ni i dag yttrar er om bekräftar att Europaparlamentet och kommissionen hädanefter har en förstärkt roll i utvecklingen av SIS II, både när det gäller denna inledande finansieringsfas, och när det gäller definitionen av systemets framtida uppbyggnad och konkreta funktion.
Dessa båda initiativ ligger helt i linje med slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor) i slutet av maj, där man förordade att utvecklingen av SIS II skulle finansieras med gemenskapsmedel från och med 2002.
Med stöd av de båda initiativen som syftar till att inrätta en kommitté för att hjälpa kommissionen att utveckla SIS II, kommer Europaparlamentet fortlöpande att hållas informerat om det pågående arbetet, via parlamentets institutionaliserade informationsmekanismer inom ramen för kommittésystemet.
Jag vill påpeka att ett belopp för utveckling av SIS II avsett för förberedande åtgärder på kommissionens begäran inkluderades i budgetförslaget för 2001.
Med tanke på att det handlar om utvecklingen av en förberedande åtgärd, och med stöd av reglerna för genomförandet av budgeten behöver kommissionen egentligen inte någon rättslig grund för sina preliminära utgifter, men kommissionen är fullt medveten om att den inte kan utveckla SIS II utan att åberopa sig på medlemsstaternas erfarenheter av det nuvarande SIS och hur det fungerar.
Dessa erfarenheter är helt nödvändiga och inrättandet av ett kommittésystem tillför en väl förankrad organisatorisk lösning, som kan hjälpa kommissionen med de nya befogenheter som sammanhänger med utvecklingen av SIS II.
Men även om principen att inrätta en kommitté för att hjälpa kommissionen är godtagbar skulle vi ha föredragit ett kommittésystem som bygger på inrättandet av en rådgivande kommitté och en förvaltningskommitté.
Kommissionen välkomnar de ändringsförslag som von Boetticher ingivit i denna fråga och jag hoppas att de kommer att godkännas av kammaren.
Kommissionen är likaså beredd att stödja Europaparlamentets ändringsförslag som syftar till att den halvårsvisa lägesrapport som kommissionen lägger fram om utvecklingen av SIS II inte enbart skall läggas fram för rådet utan även för Europaparlamentet.
Det är inte bara öppenhetsprincipen som talar för detta, utan även den roll Europaparlamentet kommer att spela inom ramen för de lagstiftningsåtgärder som krävs för att utveckla SIS II.
Dessa kräver att Europaparlamentet är fullt informerat om det pågående arbetet inom detta område.
De båda initiativ som är föremål för vår diskussion i dag berör nämligen framför allt de tekniska arbeten som föregår inrättandet av SIS II.
Detta inrättande kräver även att lagstiftningsåtgärder antas när tiden är inne.
Dessa skall grundas på relevant rättslig grund i fördragen, och Europaparlamentet kommer att rådfrågas.
Dessa lagstiftningsåtgärder skall definiera alla väsentliga komponenter i SIS II, nämligen i första hand systemens ändamål, vilka uppgiftskategorier som skall ingå, skydd av uppgifter, inklusive kontroll av en gemensam kontrollmyndighet, administrationen av det kommande operativa delen av SIS II, och den fråga som togs upp av Coelho, nämligen huruvida en byrå bör inrättas eller ej.
Dessa frågor som jag nyss pekat på kommer så småningom att bli föremål för en annan debatt, beroende på resultatet av en genomförbarhetsstudie som kommissionen skall påbörja i början av 2002.
Det är alltså inte på grund av invändningar mot innehållet i ändringsförslagen på dessa punkter som kommissionen inte kan stödja dem i dag.
Skälet är bara att jag tycker det är förhastat att behandla dem inom ramen för två initiativ som endast tar upp finansieringen av utvecklingen av SIS II.
Vi kommer att få tillfälle att återkomma till dessa frågor och när tiden är mogen fatta beslut som grundar sig på lagstiftningsförslag.
Jag vill avsluta med följande positiva konstaterande: Utvecklingen av SIS II är ett arbete som kommer att sysselsätta oss under kommande år och som måste bära frukt inom rimlig tid, för att ge de nya medlemsstaterna möjlighet att ansluta sig till det och därmed skapa förutsättningar för dem att delta i vårt gemensamma område utan gränser.
Att ert yttrande idag antagits, mindre än tre månader efter det att de båda initiativen lades fram, är ett bevis på viljan och förmågan hos Europaparlamentet, dess utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt dess föredragande att bidra till att genomföra SIS II så snabbt som möjligt.
Det gläder mig.
