# ID: svediakorp-gov418390
# author: von Boetticher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,428
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
En liten dröm går dag i uppfyllelse: Jag har tio minuters talartid, lika mycket som annars bara en gruppordförande har.
Detta beror dock på att man lagt samman två betänkanden som egentligen inte alls hör ihop.
Jag skulle därför också vilja skilja dem åt i mitt tal.
Till att börja med det civilrättsliga området.
Med Maastrichtfördragets ikraftträdande 1993 blev det civilrättsliga samarbetet en gemensam fråga för medlemsstaterna.
I Amsterdamfördraget överfördes sedan detta samarbete genom artikel 65 i EG-fördraget från tredje pelaren till första pelaren.
Sedan ikraftträdandet har det här skett ett intensivt lagstiftningsarbete på europeisk nivå.
Bestämmelser för rätts- och behörighetstvister har anpassats, det har fattats beslut om rådsförordningar om insolvensförfarande och om delgivning av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, och förslag till förordningar om bevisupptagning och om umgängesrätt har lagts fram för rådet.
Med det aktuella Nicefördragets ikraftträdandet kommer slutligen framtida beslut på området civilrättsligt samarbete att fattas inom ramen för medbeslutandeförfarandet med kvalificerad majoritet i rådet.
Som ni ser går utvecklingen på det här området i rasande fart.
Medlemsstaterna har dock fortfarande ensamt ansvar för innehållet i och utformningen av yrkesutbildningen.
Det är emellertid gemenskapens uppgift att stödja medlemsstaterna, det må vara i uppgiften att undanröja hinder för tillämpning av gemenskapsrätten eller vid samarbetet mellan de rättsliga myndigheterna.
Inte på något europeiskt rättsområde är vidareutbildningen av yrkesgrupper så absolut nödvändig som på det redan utvecklade harmoniserade civilrättsliga området.
Straff- och förvaltningsrätten befinner sig däremot fortfarande i början av en europeisk utveckling.
Tidigare stödde unionen denna fortbildning med hjälp av två program.
Grotius, gemenskapens stöd- och utbytesprogram för rättstillämpare, löpte ut år 2000.
Stödet upprätthölls genom ett uppföljningsprogram, Grotius-civilrätt, som var tidsbegränsat till ett år.
Samma år löpte det tre år långa åtgärdsprogrammet Robert Schuman ut.
Syftet med detta var att öka medvetenheten om gemenskapsrätten hos jurister.
Det aktuella kommissionsförslaget utgör nu den rättsliga grunden för ytterligare finansiering av verksamhet på området civilrättsligt samarbete.
Därmed främjas det rättsliga samarbetet och en förbättring av den ömsesidiga förståelsen för olika rättsordningar, samt åtgärder som tjänar till att genomföra och tillämpa gemenskapsbestämmelser på det här området och förbättra informationen till allmänheten.
Jämte finansieringen av vissa projekt ges också för första gången löfte om ekonomiskt stöd till driftskostnader för icke-statliga europeiska organisationer.
Detta kan jag bara stödja med eftertryck.
I synnerhet måste det faktum att det även blir möjligt för kandidatländer att delta välkomnas.
Jämte den principiella glädjen över målinriktningen på detta förslag, som även ökas genom en frikostig finansiell ram i storleksordningen 14,5 miljoner euro fram till år 2006, kvarstår några kritiska punkter.
Villkoret om att icke-statliga organisationer bara kan ansöka om stöd om två tredjedelar av medlemsstaterna deltar i dessa är redan i dag nästan omöjligt att uppfylla.
Med hänsyn till den förestående utvidgningen verkar det därför absolut på sin plats att denna tröskel sänks till en tredjedel.
Annars kvävs den goda ansatsen i förordningen i sin linda på denna punkt.
Jag frågar mig också varför kommissionen, i rak motsats till vad den brukar göra, underlåter att noga beskriva vilka som har rätt att söka anslag - i det här fallet alltså de som är yrkesverksamma som rättstillämpare -, vilket var brukligt inom ramen för Grotiusprogrammen.
Just debatten om penningtvättsdirektivet visade oss hur nödvändigt det är med begreppsdefinitioner på det här området.
Stöd med europeiska medel får inte bedömas av medlemsstaterna.
Jag har därför föreslagit att man skall överta den gamla definitionen från programmet Grotius-civilrätt.
Därefter ytterligare en anmärkning om detta område: Jag hade glatt mig om unionen även fortsättningsvis finansierat projekt med upp till 80 procent av kostnaderna och att inte denna andel hade minskats till 50 procent.
Tyvärr ville inte det ansvariga utskottet detta.
Jag tror dock att Europeiska unionen i likhet med tidigare har ett stort ansvar för vidareutvecklingen av det rättsliga samarbetet.
Detta ansvar blir i framtiden snarare större än mindre.
Vi måste här även fortsättningsvis vara motorn.
Detta var en redogörelse för första delen, om det civilrättsliga området.
Nu kommer jag till debatten om Schengens informationssystem.
Schengens informationssystem inrättades 1995 på grundval av Schengens tillämpningskonvention från 1990.
Som gränsöverskridande, datorstött polisiärt söksystem möjliggör det i dag tillgång till mer än åtta miljoner utredningsuppgifter och är därmed den mest omfångsrika databanken i Europa.
Jämte tretton medlemsstater i Europeiska unionen används det också av Island och Norge.
SIS är därmed en framgångsrik beståndsdel av en ny europeisk politik med inre säkerhet, vars nödvändighet framgår av slopandet av de inre gränserna och den förlust av kontroll som är kopplad till detta.
I dag är det två problem som sysselsätter oss.
För det första: den tekniska utvecklingen.
Schengens informationssystem som det ser ut i dag utarbetades ursprungligen för arton medlemsstater.
Eftersom alla nuvarande kandidatländer i och med sitt medlemskap även kommer att delta i SIS är det absolut nödvändigt att i dag fundera på hur ett efterföljande system skall se ut.
Även den tekniska utvecklingen har gått framåt under tiden.
Därför är initiativet från Konungarikena Belgien och Sverige om utvecklingen av SIS II verkligen glädjande.
Eftersom förberedelserna inför utvecklingen av SIS II kommer att ta mer än tre år skapar detta initiativ den rättsliga grund som är budgettekniskt nödvändig.
Dock har initiativtagarna skjutit över målet en smula.
För att säkra största möjliga inflytande över den tekniska utvecklingen skall medlemsstaternas deltagande ske inom kommittéförfarandet genom att förvaltningskommittén och den föreskrivande kommittén kombineras.
Därefter garanteras också ett maximum av byråkratiska kostnader.
För mig är det inte begripligt att medlemsstaterna skall vara med och rådgöra och besluta om varje detalj i ett skede av utvecklingen då bara tekniska aspekter skall diskuteras.
Förslaget om att inrätta en föreskrivande kommitté för alla frågor som rör systemets uppbyggnad och för dataskyddstekniska aspekter, motsäger också rådets beslut 468 / 99.
Enligt detta bör det föreskrivande förfarandet endast följas när det gäller åtgärder med allmän räckvidd som är avsedda att tillämpas på väsentliga bestämmelser i grundläggande rättsakter.
Detta är dock här uppenbarligen inte fallet.
Jag skulle här vilja göra rådets företrädare uppmärksamma på att man vid inrättandet av Eurodac medvetet avstod från ett officiellt deltagande och att medlemsstaterna säkerställde sitt inflytande genom ett informellt nätverk av ingenjörer.
Detta besparade oss alla tid och pengar och ledde ändå till ett effektivt resultat.
Samtidigt litar jag på de fackkunskaper kommissionen, som har anförtrotts ansvaret för utvecklingen, har på detta område.
Mitt förslag till medlemsstaterna är därför följande: Ersätt den onödiga byråkratiska kombinationen av förvaltningsförfarande och föreskrivande förfarande med en kombination av förvaltningsförfarande och rådgivande förfarande.
Mindre är ibland mer!
Det andra problemet är den rättsliga utvecklingen.
Visserligen beslutade medlemsstaterna redan vid regeringskonferensen i Amsterdam att integrera Schengenregelverket inom Europeiska unionens rättsliga ramar, men eftersom man inte kunde enas fördes Schengens informationssystem in i tredje pelaren.
Insamlingen av data om personer som vägrats inresa faller utan tvekan inom den första pelarens område.
Detta är också anledningen till att det i dag finns två initiativ från det belgiska och det svenska ordförandeskapet.
Som Europaparlament är det vår strävan att integrera Schengen och Schengens informationssystem i första pelaren, om möjligt som en helhet.
Bara på så sätt kan en lämplig parlamentarisk kontroll garanteras.
Som framsteg på denna väg välkomnar jag därför uttryckligen att utvecklingen av Schengen från år 2002 finansieras med gemenskapsmedel.
I initiativet glöms dock tyvärr de lägesrapporter om utvecklingen bort som kommissionen lägger fram varje halvår, även för parlamentet.
Det är väl inte godtagbart att Europeiska gemenskapens budgetförfarande tillämpas för att finansiera Schengen II, samtidigt som man inte vill informera budgetlagstiftaren, nämligen parlamentet, om utvecklingen.
Här måste, trots bifallet till innehållets inriktning, tydliga förbättringar genomföras.
Annars kan jag stödja de båda förslagen helt och hållet.
Jag ber om ursäkt för att jag måste gå om ungefär en kvart - detta gäller även andra kolleger - men då sammanträder utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Där måste vi också delta i omröstningar.
I det avseendet är det ingen brist på respekt för kammaren!
(Applåder)
