# ID: svediakorp-gov418366
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,146
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, ärade ledamöter!
Vid parlamentets senaste sammanträdesperiod diskuterade ni vilka åtgärder som skulle vidtas i kampen mot terrorismen efter attentaten den 11 september.
På min kollega De Palacios vägnar vill jag i dag ta upp dessa händelsers konsekvenser för flygsäkerheten, och de följder som liknande händelser kan tänkas få för vissa industrianläggningar, i synnerhet kärnkraftverk.
Jag börjar alltså med flygsäkerheten.
Som ni helt säkert vet krävde Europeiska rådet den 21 september att nödvändiga åtgärder skulle vidtas för att öka flygsäkerheten.
Kommissionen visade sin handlingskraft och reagerade omedelbart genom att utarbeta ett adekvat gemenskapssvar på de attentat som förövades i Förenta staterna.
Efter denna begäran från Europeiska rådet föreslog kommissionen utan vidare dröjsmål att medlemsstaterna skulle inrätta ett system med ömsesidiga inspektioner av typen " dual review ".
Detta system för ömsesidiga kontroller skall göra det möjligt att skicka experter från en medlemsstat för att inspektera säkerhetsarrangemangen på flygplatser i en annan medlemsstat.
Det bör emellertid påpekas att medlemsstaterna är tveksamma till att låta inspektörer utföra denna uppgift.
I dagsläget har bara två medlemsstater lämnat förslag till kommissionen på företrädare som man vill utse.
Framför allt lämnade kommissionen den 10 oktober ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som syftade till att upprätta enhetliga säkerhetsnormer för flygtransporter inom Europeiska unionen, samt till att ge kommissionen verkställande befogenheter och inspektionsbefogenheter för att säkerställa att normerna tillämpas.
Konkret handlar denna text om kontrollen av tillträdet till känsliga områden på flygplatser och i flygplan, kontroll av passagerare och deras handbagage, kontroll och uppföljning av bagage i bagageutrymmen, kontroll av frakt och post samt slutligen utbildning av markpersonal.
De Palacio lade fram detta förslag för utskottet för regionalpolitik, transport och turism samma dag som förslaget antogs och vi hoppas att parlamentet kommer att kunna behandla det snabbt, så att rådet har möjlighet att godkänna det i december, i förhoppning om att ett gemensamt beslut skall kunna fattas redan i första behandlingen.
För övrigt bildades omedelbart en tvärvetenskaplig ad hoc-grupp bestående av experter inom flygsäkerhet och kampen mot terrorism.
Hittills har tyvärr arbetet i denna expertgrupp givit magra resultat och den preliminära rapport som lämnades till rådet (transport) den 16 oktober inskränker sig till att dels framhäva att mycket återstår att göra innan man kan garantera att säkerhetsåtgärderna tillämpas effektivt på samtliga flygplatser, dels peka på behovet av nya åtgärder för att förhindra vissa individers riskbeteende på flygplan.
Det gäller exempelvis ett förbud mot att beträda cockpit och ett förstärkt samarbete mellan civil luftfartskontroll och användning av militära luftvärnsresurser.
Vi är övertygade om att vi nu måste gå vidare med de förslag vi har lämnat.
Inte enbart på grund av att det saknas konkreta rekommendationer från nyss nämnda grupp, utan även för att de internationella organen verkar ha svårigheter att handla snabbt.
Sålunda har Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), som höll sin stämma i september, inskränkt sig till att endast ta ett principbeslut om att anordna en konferens, och något datum för konferensen har ännu inte fastställts.
Man får hoppas att ICAO på Europeiska unionens initiativ kommer att ansvara för att de rekommendationer som har ställts till organisationen i syfte att stärka internationella säkerhetsnormer för flygplatser och flygtransporter blir godkända.
Inför denna situation har dock Förenta Staterna naturligtvis beslutat att agera ensamma på sitt håll.
Kommissionen anser att vi måste stärka samarbetet för att de förebyggande åtgärderna skall kunna genomföras samordnat på bägge sidor om Atlanten.
I denna anda har vi beslutat att hålla ett sammanträde den 6-7 november, tillsammans med våra amerikanska kolleger.
Syftet är att upprätta en gemensam arbetsgrupp för de amerikanska myndigheterna och kommissionen, för att samordna våra insatser och garantera högsta möjliga säkerhetsnivå, och samtidigt undvika att orimligt hårda åtgärder sätts in mot flygbolagen.
Jag kommer nu till de följder som ett eventuellt terrordåd liknande det som inträffade den 11 september 2001 skulle ha kunnat få om det hade riktats mot en industri- eller energianläggning.
Kärnkraftssektorn är en av de industrisektorer där säkerhets- och skyddsnormerna är som mest rigorösa - bland annat på grund av kraven på icke-spridning och strålskydd.
Det bör dock nämnas att andra, mindre bevakade anläggningar kan vara sårbara och riskerar att orsaka omfattande olyckor med många dödsoffer.
Det kan vara kemiska industrier - som i Bhopal, i Seveso och nyligen i Toulouse - eller andra energianläggningar, exempelvis infrastruktur för naturgas, som inte är riskfri.
Vi minns också exemplet med vissa kraftverksdammar som brustit.
Sedan den 11 september har medlemsstaternas myndigheter förstärkt befintliga skyddsanordningar och redan gällande fysiska skyddsåtgärder för riskanläggningar, i synnerhet kärnkraftsanläggningar.
Dessa fysiska skyddsåtgärder berör främst kontroll av tillträdet till anläggningarna och omfattar ett förbud mot att flyga över dem.
När det gäller utformningen av befintliga anläggningar bör man notera att man gör en riskbedömning som antingen är absolut eller grundar sig på sannolikheten för en olycka.
Risken för fel på systemet för primär kylning, som terrorister kan tänkas få tillträde till, skall förutses fullständigt och en säkerhetsanordning installeras mot denna risk.
Andra risker föranleder relativa riskbedömningar.
Detta gäller bland annat seismiska risker, som beaktas på olika sätt, beroende på anläggningens geografiska belägenhet.
Kommissionen är i detta sammanhang angelägen om att påpeka att utformning och konstruktion av kärnenergianläggningar helt faller under medlemsstaternas ansvarsområde.
Men utöver själva kärnkraftsanläggningarna måste man även beakta risker i samband med transport av kärnmaterial.
Transport av starkt radioaktivt material utgör i själva verket endast en bråkdel av hanteringen av kärnmaterial och sker enligt ytterst rigorösa bestämmelser i internationella och nationella regelverk.
Allmänt kräver användning av kärnmaterial för terroristsyften - utöver själva innehavet av klyvbara ämnen - teknisk kapacitet för förvaring, bearbetning och avskjutning och det är mycket svårt att åstadkomma allt detta utan att väcka myndigheternas misstankar.
På gemenskapsnivå gör man sitt yttersta för att med hjälp av en sträng registrering av kärnmaterial enligt kapitel VII i Euratomfördraget förhindra varje form av omdirigering för icke-fredliga syften.
Händelserna i New York visar emellertid på behovet av att bedriva ett reflexionsarbete om sårbara komponenter i kärnkraftsanläggningar.
Kommissionens enheter skall i samarbete med Internationella atomenergibyrån i Wien genomföra en utvärdering, främst när det gäller säkerheten vid kärnkraftsanläggningar.
Detta reflexionsarbete bör visa i vilken utsträckning det vore användbart att utfärda rekommendationer och komplettera den befintliga lagstiftningen på gemenskapsnivå eller internationellt.
Vi måste framför allt tänka på de konventioner som har upprättats inom ramen för Internationella atomenergibyrån, exempelvis konventionen om fysiskt skydd, som huvudsakligen omfattar transport av kärnmaterial.
Fru talman, ärade ledamöter, jag tackar för er uppmärksamhet.
