# ID: svediakorp-gov418318
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,411
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag vill börja med att säga att jag helt och hållet stöder Sudres kommentarer.
Kommissionen uppmanas alltid att se till att det finns en sammanhållande tanke med vår verksamhet, och det råder en stor brist på sammanhållning när vi granskar de handelsmetoder som är en central fråga i denna diskussion.
Vi har haft goda skäl att göra det vi har gjort, och jag hoppas verkligen att någon konstruktiv slutsats, som får ett stopp på denna handel, kommer att utgöra en del av den slutliga lösningen för hela frågan.
Låt mig också gratulera utskottet för utveckling och samarbete och föredraganden till en klar och allmänt sett balanserad analys av frågan, även om jag måste göra några kommentarer.
Kommissionens förslag grundas på det mest omfattande samråd med berörda parter som någonsin gjorts på detta område.
Det är sålunda inte överraskande att vissa av de indikationer som vi har fått inom ramen för detta omfattande samråd, pekar i olika - t.o.m. motstridiga - riktningar.
Det har inte varit möjligt att undvika vissa kompromisser i känsliga frågor, t.ex. inom handelssektorn.
Vi har emellertid hållit fast vid vårt mål att ge ett adekvat och ambitiöst gensvar på de utomeuropeiska ländernas och territoriernas förväntningar, och på de utmaningar de står inför.
I förslaget som ligger på era bord i dag har det skett en praktisk bedömning av åtskilliga av de innovationer som vi har lagt fram, t.ex. det förbättrade partnerskapförfarandet, de förenklade budgetförordningarna och det civila samhällets nya roll.
Jag anser att det finns andra punkter som också förtjänar att nämnas, t.ex. utvidgningen av många budgetposter, gemenskapsprogrammen och bestämmelser om handel med tjänster med de utomeuropeiska länderna och territorierna.
Det finns en tendens att försumma betydelsen, omfattningen och möjligheterna när det gäller de utomeuropeiska ländernas och territoriernas allmänna tillgång till gemenskapsprogrammen.
Detta är nytt och bör belysas.
Jag vill kommentera två kapitel i förslaget - finansiellt stöd och handel.
När det gäller Europeiska utvecklingsfonden stämmer det att finansiellt stöd inte längre kommer att ges till de tre utomeuropeiska länderna och territorierna Aruba, Caymanöarna och Brittiska Jungfruöarna, p.g.a. att - deras BNP nu ligger nära eller t.o.m. högre än inom gemenskapen.
Det är viktigt att alla parlamentsledamöter är medvetna om detta.
Vi måste sluta med att bara diskutera ULT-frågor i de få medlemsstater som har en direkt del i diskussionen.
Det har sett ut litet som en självbetjäningsaffär.
Det handlar om gemenskapsfrågor, och de bör diskuteras på denna nivå.
När det gäller de andra utomeuropeiska länderna och territorierna kommer framtida medel att beviljas enligt mer objektiva, öppna och sammanhållna kriterier.
Inkomst, BNP, måste bli ett av dessa, tillsammans med befolkning, eftersom vi vill se till att skattemedlen används där de behövs mest, och det är liktydigt med fattigdomsbekämpning.
Detta är hörnstenen i EU: s utvecklingspolitik, och jag vill hålla fast vid denna - även med tanke på det tydliga stöd utvecklingspolitiken får av denna kammare.
Man har lagt fram förslag till övergångsbestämmelser.
Betydande medel är reserverade för sociala projekt och miljöprojekt i utomeuropeiska länder och territorier med medelhög inkomstnivå.
För det andra måste pengarna styras till de projekt där de används på bästa sätt.
Detta är skälet till varför vi har föreslagit att hålla en reserv, inte bara för att täcka nödhjälp och den typ av verksamhet som kan planeras i förväg, utan också för att bevilja ytterligare transfereringar till de territorier som använder sina första medel på ett effektivare sätt.
En viktig del i sammanhanget är att en slående stor del av pengarna inte har använts på ett bra sätt.
Detta resultatkriterium är alltså en nödvändig komponent, och skälet till varför vi vill behålla en reserv för att lösa detta problem.
Kommissionen håller på att undersöka absorptionsproblemen, men jag har fått intrycket att de utomeuropeiska länderna och territorierna själva bör göra större ansträngningar för att använda medlen på ett effektivare sätt.
Jag beklagar - men jag måste säga det till er - att vissa medlemsstater inte verkar att dela dessa prioriteringar.
Återigen handlar det om en fråga för gemenskapen.
Vi måste få ett slut på självbetjäningssyndromet.
Minskningen av medlen från regionalfonderna berättigas genom den begränsade användningen av dem.
Om denna situation skulle förändras, skulle det glädja mig mycket att omvärdera denna fråga.
Kommissionen vill också skicka ett kraftfullt budskap till de utomeuropeiska länder och territorier som definieras som skatteparadis i OECD: s analys.
Om de inte, och fram till dess de omvärderar sin praxis, kommer och bör stödet till dem att skäras ned.
Låt mig återigen påminna parlamentet om den starka betoning som läggs på behovet av sammanhållning.
Parlamentets åsikter i denna fråga har klargjorts väldigt tydligt för oss.
Vi råkar hålla med dem, men vi kan inte skriva en sak i ett dokument och sedan inte tillämpa det inom ett område som detta.
Jag delar åsikten att man skulle kunna titta på olika sätt att finansiera stödet till de utomeuropeiska länderna och territorierna, än genom Europeiska utvecklingsfonden.
Detta skulle emellertid bli möjligt i praktiken först efter det att man antagit nya riktlinjer för budgeten om några år.
Av samma skäl, med tanke på de befintliga budgetbestämmelserna, är Europeiska utvecklingsfonden för närvarande den enda faktiska möjligheten för finansiering av partnerskapssammanträden och utvärderingsundersökningar.
Men låt mig upprepa att en möjlighet till aktivt deltagande i gemenskapsprogrammen är ett nytt och intressant sätt för de utomeuropeiska länderna och territorierna att dra nytta av våra förbindelser.
Låt mig nu ta upp handeln.
I alltför många år har denna gett upphov till tvister mellan vissa utomeuropeiska länder och territorier och gemenskapen.
Tyvärr har överdrivet höga förväntningar skapats inom detta område, trots våra råd.
När gemenskapen tvingats att vidta korrigeringsåtgärder, har dessa förväntningar oundvikligen kommit på skam.
Men en del av det problem och de fall som har dominerat denna diskussion var också en produkt av avsiktliga sätt att använda eller missbruka det befintliga systemet.
Vi bör inte lura oss själva när det rör denna fråga.
Låt mig alltså vara mycket tydlig på denna punkt.
Kommissionen har alltid stött en avreglerad handel med våra förmånligt behandlade partner, i synnerhet med utvecklingsländerna.
Initiativet om " allt utom vapen ", är bara det senaste exemplet.
De utomeuropeiska länderna och territorierna kommer även fortsättningsvis att åtnjuta de mest förmånliga handelsavtal som beviljas av gemenskapen.
Detta är den rådande ståndpunkten, och så kommer det att förbli.
Man måste emellertid dra en gräns mellan att stödja ekonomisk verksamhet och att tolerera rent spekulativ verksamhet som inte får några utvecklingseffekter, och som dessutom kostar gemenskapen enorma summor, antingen de tas från gemenskapsbudgeten, konsumenterna eller de produktiva sektorerna.
I andra fall har rent missbruk uppdagats och stoppats av våra avdelningar som bekämpar bedrägeri.
Det är bara ett tecken på sunt förnuft att vi, när vi utarbetar ny lagstiftning, försöker att eliminera risken för att detta skall ske igen.
Återigen: Denna typ av missbruk har inte på något sätt varit till nytta för medborgarna och regeringarna i de utomeuropeiska länderna och territorierna.
Låt mig betona att associeringsbeslutet EU / ULT förvisso omfattar principen om förmånligt tillträde till vår marknad, men inte ett ovillkorligt tillträde.
Detta är inte bara kommissionens ståndpunkt, eftersom rådet och domstolen hela tiden har stött den.
Förenlighet med fördraget och rättsstatsprincipen måste också uppfyllas.
Det ligger i de utomeuropeiska ländernas och territoriernas intresse att det sker ett återupprättande av ett gynnsamt affärsklimat så snart som möjligt.
Detta måste vara vårt främsta mål när vi formulerar våra förslag om handeln.
Låt mig slutligen uttrycka ett hopp om att vi snart kan nå slutet av denna långa övergångsfas och osäkerhet när det gäller det framtida systemet.
Kommissionen kommer, i detta syfte, att finnas tillgänglig som en katalysator när den behövs för att nå ett snabbt avgörande i rådet av denna långa saga om förnyandet av systemet för de utomeuropeiska länderna och territorierna.
Jag hoppas verkligen att parlamentet stöder föredragandens arbete.
