# ID: svediakorp-gov418273
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 609
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Det är en stor ära, samtidigt som det känns en aning oförskämt, att ta till orda före Schleicher, ordföranden i min delegation.
Jag skulle föredragit den omvända ordningen.
Jag skulle för övrigt vilja tacka Schleicher, Bernd Posselt och övriga kolleger som har bidragit först till framläggandet av resolutionen och nu till diskussionen kring ett bortglömt ämne, nämligen södra Kaukasus.
Jag vågar hoppas att en del av oss efter tragedierna i New York och Washington har blivit medvetna om hur betydelsefull denna del av världen är.
Detta område som faktiskt utgör porten till Centralasien.
Ett Centralasien som i dag är gisslan under Ryska federationen, liksom i stor utsträckning södra Kaukasus, och även norra Kaukasus vilket befinner sig i en ännu mer tragisk situation, med all respekt för kommissionär Poul Nielson.
I norra Kaukasus utspelas som alla vet den tjetjenska tragedin, en tragedi som alltjämt fortsätter och som inte möter några protester från Europeiska unionen.
Den resolution som lagts fram för er innefattar ett antal ytterst konkreta förslag.
Kommissionen och rådet ombeds särskilt att utarbeta en övergripande strategi för denna del av världen, en strategi som kan vända den aktuella tendensen som innebär en konstant försämring av situationen.
Att levnadsförhållandena i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan är så svåra kan, särskilt i Armeniens och Georgiens fall, tillskrivas Ryska federationen och dennes dagliga handlande.
En federation som Europeiska unionen inte riktar någon som helst konkret reaktion mot.
Det är faktiskt så illa att t.o.m. en till synes harmlös fråga som den beträffande öppnandet av delegationer i Baku och Armenien ännu inte har lösts av kommissionen.
Problemet har tagits upp vid ett flertal tillfällen i detta parlament, dvs. av Schleicher i hennes egenskap av ordförande för delegationen för dessa länder.
Under våra möten i Georgien, Azerbajdzjan och Armenien har vi flera gånger ombetts att intervenera, vilket vi också har gjort men fortfarande har vi inte fått något svar.
Detta är ett ärende som legat uppe för behandling inte bara under några månader utan under flera års tid.
Antingen måste Europeiska unionen förstå att det rör sig om en strategisk region, inte minst med tanke på dess energiförsörjning, och göra en överläggning för att kunna föreslå ett åtgärdsprogram, eller så kommer vi om några månader eller år att få se framväxten av ett nytt Balkan.
Lite längre bort och därför kanske en aning mindre obekvämt än det Balkan vi har lärt känna under 90-talet.
Jag anser dock icke desto mindre att det vilar på Europeiska unionen att komma med ett svar.
Dessa länder utgör en del av Europa och är redan medlemmar av Europarådet, de känner sig europeiska, och deras styrande skikt bär i det tysta - även om de inte öppet skulle våga be om det eftersom kommissionen och rådet låter dem få veta att det inte är lämpligt - på en önskan om att få tillhöra Europeiska unionen.
Vi måste svara med handling och investeringar, vi måste återuppbygga förtroendet och få dit våra entreprenörer, investerare och företag.
Det är en relativt blygsam marknad men den utgör likväl, och jag upprepar detta särskilt med tanke på kommissionen, porten till Centralasien, en strategisk region som är synnerligen instabil, vilket vi har kunnat se under de senaste veckorna.
Jag anser att det är nödvändigt att Europeiska unionen på ett kraftfullt sätt ingriper vad gäller denna del av världen.
