# ID: svediakorp-gov418269
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,634
# sentences: 114
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag kommer att ta upp var och en av de fem sakfrågorna.
FN: s internationella dag för utrotande av fattigdom, är en välkommen möjlighet till att belysa den fortsatt oacceptabla fattigdomen och sociala utslagningen i världen, och till att betona behovet av att intensifiera ansträngningarna för att hitta en lösning på dessa problem.
Att leva utan att vara fattig eller bli socialt utslagen är en grundläggande mänsklig rättighet.
På samma gång som kampen mot fattigdom och social utslagning är särskilt akut i utvecklingsländerna, är det också en viktig fråga inom Europeiska unionen.
De färskaste uppgifterna visar att 18 procent, eller över 60 miljoner medborgare i EU, riskerar att hamna i den kategori av personer som är förhållandevis fattiga.
Detta är en mycket hög siffra.
Vid Europeiska rådets sammanträden i Lissabon, Nice och Stockholm, åtog sig medlemsstaterna att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och en sysselsättning av hög kvalitet, som minskar risken för fattigdom och social utslagning, och stärker den sociala sammanhållningen i unionen, mellan 2001 och 2010.
Syftet är att på nytt bekräfta och ytterligare stärka den europeiska sociala modellens betydelse, och se till att socialpolitik får en likvärdig ställning tillsammans med ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik, och att dessa tre politikområden stärker varandra.
För att understödja sitt åtagande, utvecklade rådet gemensamma mål i kampen mot fattigdom och social utslagning.
Man kom också överens om att dessa mål skulle utvecklas av medlemsstaterna från 2001 och framåt i form av tvååriga nationella handlingsplaner mot fattigdom och social utslagning.
Rådet upprättade dessutom en ny, öppen samordningsmetod som uppmuntrar medlemsstaterna att samarbeta för att förbättra politikens effekter på social integration inom områden som t.ex. socialt skydd, sysselsättning, hälsa, bostäder och utbildning.
De nationella handlingsplanerna och utvecklingen av jämförbara indikatorer tillhandahåller ramen för främjande av utbyte av bästa metoder och ömsesidigt lärande på gemenskapsnivå.
Detta kommer fr.o.m. år 2002 att stödjas genom ett femårigt gemenskapsprogram om social integration, som utarbetades till följd av ett framgångsrikt förlikningsförfarande tillsammans med parlamentet, rådet och kommissionen den 18 september.
Alla medlemsstater överlämnade sina nationella handlingsplaner mot fattigdom och social utslagning i juni i år.
Kommissionen har granskat dessa rapporter och planerar att anta ett gemensamt rapportutkast den 10 oktober.
Detta är första gången det har skett en sådan analys på EU-nivå, där man dokumenterar och jämför situationen när det gäller fattigdom och social utslagning i alla medlemsstater.
Avsikten är att den gemensamma rapporten skall antas vid rådets (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) sammanträde i början av december, så att den kan läggas fram och granskas vid Europeiska rådet i Laeken.
Parallellt med arbetet med de nationella handlingsplanerna mot fattigdom och social utslagning, har man arbetat med att ta fram en förteckning över gemensamma indikatorer inom området social integration.
Denna kommer också att läggas fram och antas vid Europeiska rådet i Laeken.
På grundval av denna utveckling förväntas Europeiska rådet i Laeken, att fastställa de prioriteringar och förhållningssätt som kommer att fungera som riktlinjer för initiativ och samarbete på gemenskapsnivå.
De frågor som tas upp under debatten om dessa resolutioner återspeglas sålunda i de initiativ som man är i färd med att ta.
En viktig framtida utmaning kommer emellertid att vara att se till att alla gemenskapsbeslut, när det rör ekonomisk och sysselsättningspolitik, såväl som socialpolitik, granskas i förhållande till deras följder för den sociala sammanhållningen.
Samtidigt som det nu händer mycket, finns det inget utrymme för självbelåtenhet.
Dagar som FN: s internationella dag för utrotandet av fattigdom, ger en viktig möjlighet att påminna oss om hur brådskande denna utmaning är, om vi skall kunna skapa en mer sammanhållen och fredlig värld, fri från skandalen med fattigdom och social utslagning.
Om vi tittar på den globala aspekten av denna utmaning, är den första och viktigaste punkten jag vill kritisera den patetiska nivån hos det officiella utvecklingsbiståndet, som nu ligger på 0,24 procent, långt ifrån de 0,7 procent som utlovades.
Det är detta alla kommer att titta på under FN-dagen, och vi måste hitta en europeisk lösning på detta problem.
En annan fråga vi kommer att diskutera är utvecklingsfinansiering i mars nästa år.
Europeiska unionens politik när det rör Vietnam, vilket gäller alla länder, är att uppmuntra och stödja en fortsatt utveckling för mänskliga rättigheter och demokratisering, och att både offentligt och privat ta upp de fall där det sker överträdelser eller någon form av försämring.
Vi måste emellertid uppmärksamma den vietnamesiska förvaltningens tendens att vilja kontrollera förändringstakten och bevara " social sammanhållning " under övergången till marknadsekonomi.
Jag behöver naturligtvis inte påminna er om att Europeiska unionen är emot dödsstraff.
I Vietnams fall minskade antalet brott där dödsstraff kan tillämpas i fjol.
Ungdomsbrottslingar, gravida kvinnor och ammande mödrar undantogs också.
Vi välkomnar denna utveckling, men vi vill att man avskaffar dödsstraffet helt och hållet.
Vårt huvudsakliga intresse handlar fortfarande om åsiktsfriheten.
Professor Nguyen Dinh Huys ursprungliga " brott " från 1992, bestod i att han var en av grundarna av " Movement to Unite the People and Build Democracy " (Rörelsen för enande av folket och skapande av demokrati), en rörelse som stöddes av vietnamesiska landsflyktiga i Nordamerika.
Innan dess hade han varit en aktiv motståndare till kommunismen.
Kvarhållandet och förhöret av 15 personer förra månaden, som rapporterades av Human Rights Watch, hade uppenbarligen kopplingar till en uppmaning till regeringen att inrätta en oberoende " nationell sammanslutning för att bekämpa korruptionen ".
Den röda tråden i alla dessa fall är att, trots vissa faktiska framsteg, Vietnam fortfarande är ett land som inte är vant att hantera olika åsikter i samhället.
Montagnards situation i landets centrala delar, hade sitt ursprung i några komplicerade gamla problem, men förvärrades visserligen genom bristen på effektiva kommunikationskanaler mellan lokalbefolkningen och landets regering.
Det som behövs i Vietnam är fortsatta framsteg i samband med landets reformprogram, så att förvaltningen kan lära sig att hantera en större mängd olika åsikter och förstå värdet av att ta hänsyn till olika åsikter under utövandet av den verkställande makten.
När kommissionär Patten besökte Hanoi i juli, tog han tillfället i akt och diskuterade en del av dessa frågor med den vietnamesiske utrikesministern.
Nästkommande månad kommer gemensamma kommittén EG-Vietnam att hålla ett sammanträde i Hanoi, då alla aspekter av våra förbindelser kommer att tas upp, inbegripet vårt delade åtagande att ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna.
Vi kommer att fortsätta ta upp specifika frågor och enskilda fall, och främja en fortsatt utveckling av de mänskliga rättigheterna i Vietnam.
När det gäller situationen i Uzbekistan, delar kommissionen Europaparlamentets oro över den nuvarande situationen i centrala Asien.
Det är tydligt att torkan ställer till skada i området kring Aralsjön och särskilt i västra Uzbekistan.
I till exempel Amu Darya-området, där de största problemen finns, rapporteras vattennivån bara ligga på 70 procent som högst och 40-45 procent som lägst av den normala nivån.
Förutom naturliga orsaker, kan vissa strukturella orsaker förklara den nuvarande situationen, t.ex. dåligt underhåll av bevattningssystemet, olämplig vattenförvaltning på regional nivå mellan de nya oberoende staterna, och vattenkrävande jordbruksgrödor, t.ex. ris och bomull.
Brist på hållbarhet förklarar bara en liten del av vad det handlar om.
Efter FN: s bedömningsgrupps besök i västra Uzbekistan i juli i år, drog man slutsatsen att bristen på vatten berodde på grundläggande strukturella problem (t.ex. bevattnings- och jordbrukspolitiken).
Vad som behövs är alltså olika sätt att förbättra vattenförvaltningen och jordbruksmetoderna.
Dessa verksamheter är av utvecklingsmässig karaktär.
Gensvaret hittills faller inte under ECHO: s mandat.
Vi betraktar emellertid denna region ur en synvinkel som har att göra med humanitärt bistånd, och vi ser då en faktisk risk att det kan ske en negativ utveckling p.g.a. situationen i Afghanistan.
Saken är den att ECHO snart, i form av ett paket, kommer att ta itu med en förbättring av förmågan att kunna göra något för denna del av världen.
Bristen på demokrati, öppenhet och ansvarighet, korruption på alla nivåer och missbruk av de biståndsmedel som getts av det internationella samfundet, tillhör en del av problemet.
Sedan dessa länder blev självständiga, har man inte gjort några egentliga ansträngningar för att underhålla vattensystemet.
Nationell rivalitet mellan länderna har dessutom hämmat samarbetet, och gjort att det även blivit svårare att ta internationella initiativ.
Vi har varit aktiva i centrala Asien i våra försök att utveckla långsiktiga projekt med koppling till de strukturella orsakerna till torkan.
Ett program inom ramen för Tacis har utvecklats för att ta itu med följderna av torkan som drabbat Aralsjön.
Kommissionen anser att endast långsiktiga reformer av den uzbekistanska regeringen kan lösa det nuvarande problemet.
Man bör lägga betoningen på: utvecklandet av alternativ sysselsättning i de torkpåverkade områdena för att förbättra det befintliga bevattningssystemet i dessa drabbade områden och, rent allmänt, förbättra vattenförvaltningen; införandet av grödor som är mer motståndskraftiga mot torka och mindre vattenkrävande, genom ytterligare forskning om nya grödor, försökssystem, modelljordbruk och om vad som anses nödvändigt för att bedriva jordbruk på ett hållbart sätt i denna miljö.
Det krävs utan tvekan en effektivare vattenfördelning i regionen.
Vi hoppas att man inom Tacis skall kunna utveckla verksamhet för att ta itu med dessa frågor, i synnerhet på regional nivå, men utmaningen är enorm med tanke på våra faktiska medel.
Låt mig nu ta upp frågan om Östtimor.
De demokratiska valen den 30 augusti var en hörnsten i övergången till självständighet.
Kommissionen gladde sig över att valen gick så lugnt till.
Resultatet - ingen två tredjedelsmajoritet till ett enskilt parti - innebär att den konstitutionella församlingen måste samarbeta för att nå samförstånd.
Detta kommer förhoppningsvis att stabilisera de politiska förhållandena ytterligare.
Jag anser att vi har rätt att vara stolta över bidraget från Europeiska unionens valövervakningsgrupp, och det gläder mig att kunna gratulera Kreissl-Dörfler till hans sätt att leda gruppen bestående av 24 observatörer.
Vi kommer förvisso att undersöka möjligheten att skicka ytterligare en övervakningsgrupp till presidentvalet 2002.
Jag är rent allmänt mycket nöjd med samarbetet med parlamentet, och parlamentet kan vara nöjt med sin insats, när det gäller att utföra högkvalitativa valövervakningar.
De nästkommande stegen i det formella förfarandet blir antagandet av en författning, förhoppningsvis före jul i år, följt av valet av statschef genom folkomröstning, förmodligen omkring maj 2002.
Sedan kommer UNTAET: s tillbakadragande att äga rum, följt av självständighetsförklaringen.
Processen verkar gå enligt planerna.
På samma gång verkar utvecklingen av den politiska processen att gå lika bra.
UNTAET: s högst berömvärda prestation, nomineringen av ett interimistiskt kabinett och den ytterligare " timoriseringen " av funktioner inom förvaltningen, har bidragit till denna process.
Östtimors regionala förankring kommer att få ytterligare en grundsten.
Det är en historiskt avgörande tidpunkt för Östtimor.
Den akuta fasen är över.
Vi har nu chansen att se till att den ambitiösa självständighetsprocessen blir riktigt genomförd.
Det internationella samfundet måste nu bedöma vilka utvecklingsfrågor det kommer att handla om på lång sikt.
Vid givarländernas sammanträde i Canberra i juni, redovisades den nuvarande, uppenbarligen ohållbara, ekonomiska situationen, och man kom fram till att det krävdes ytterligare internationell hjälp.
Det finns en smal skattebas, en brist på kunniga entreprenörer och en fattigdom på landsbygden som leder fram till ett demografiskt tryck på städerna.
Men det finns realistiska möjligheter till att landet får betydande oljeintäkter omkring 2005-2006.
Detta kan förändra bilden på ett dramatiskt sätt.
Statsbudgeten skulle kunna fördubblas på intäktssidan och därmed kanske säkerställa täckningen av kostnaderna för den grundläggande statliga verksamheten, och därutöver stimulera ekonomin i viss mån.
Vi måste stödja östtimoreserna så att de lyckas förvalta sina oljeintäkter på ett bättre sätt än vad vi har sett i många andra utvecklingsländer.
Statistiken berättar för oss att det inte bör vara särskilt svårt att göra det på ett mycket bättre sätt, vilket kanske inte blir tillräckligt bra, men det är absolut en möjlighet.
Jag skulle vilja säga att det har gått bra hittills.
Det skulle vara underbart att få visa upp de bästa metoderna på området.
Brist på öppenhet har i fall efter fall i världen visat sig vara den faktiska orsaken till många problem.
Mot denna politisk-ekonomiska bakgrund, och i egenskap av en av de större biståndsgivarna i Östtimor, har kommissionen fastställt sin framtida roll i sammanhanget.
Vi förväntar oss att få stödja ett av jordens fattigaste länder, fram till dess oljeintäkterna ger en mer stabil ekonomisk grund.
Vi kommer att försöka skapa ett utvecklingsförhållande som grundas på partnerskapstanken.
Detta innebär att man ser realistiskt på alla krav.
Vi håller för närvarande på att utarbeta ett strategidokument för landet, som innehåller en översikt över sektorerna.
Det mest troliga är att vi kommer att koncentrera våra insatser på områdena för landsbygdsutveckling och offentlig förvaltning, och föreslå lämpliga finansiella mål för 2002-2006 inom dessa sektorer.
Vi kommer att försöka åstadkomma detta genom att koncentrera oss på både en minskning av fattigdomen och kapacitetsskapande åtgärder.
Som nämndes i debatten, kommer Östtimor också att kunna dra nytta av initiativet " allt utom vapen ", och låta det hjälpa till med att utveckla landets utrikeshandel.
Låt mig slutligen ta upp Colombia.
Kommissionen delar den djupa oro som uttrycks av parlamentet över försämringen av situationen i Colombia - i synnerhet när det gäller de fortsatta brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen är allvarligt bekymrad över situationen i samband med fredsprocessen i Colombia, efter de senaste händelserna och väntar på president Pastranas utvärdering av processen i nuläget.
Kommissionen har för avsikt att fortsätta ge stöd till det colombianska folket genom ECHO.
Man kommer att använda 10 miljoner euro i år.
Kommissionen har dessutom i sin budget för mänskliga rättigheter godkänt en tilldelning på över 3 miljoner euro till fyra nya projekt där icke-statliga organisationer deltar.
Som jag själv meddelade i Bryssel den 30 april vid stödgruppen för den colombianska fredsprocessens tredje sammanträde, är kommissionen i färd med att lägga sista handen vid sitt förslag till ett program för ett " fredslaboratorium " i Magdalena Medio-regionen i Colombia.
Genom detta program planeras ett stöd till olika åtgärder som redan vidtagits av det civila samhället på lokal och regional nivå.
Kommissionen hoppas uppriktigt att förhållandena på platsen möjliggör ett tidigt genomförande av detta program.
Kommissionen kommer att fortsätta att uppmuntra den colombianska regeringen och alla andra relevanta politiska krafter att fortsätta sitt engagemang för den colombianska fredsprocessen, särskilt under dessa orostider.
Precis som Medina Ortega sade, påminner detta väldigt mycket om Sisyfos umbäranden.
Det är sant att det är svårt att se några framsteg, men det råder ingen tvekan om att en slapp vaksamhet, eller om man ger upp på något sätt, skulle resultera i att saker och ting blir ännu värre.
Detta är vår enkla analys och detta är skälet till varför vi fortsätter.
