# ID: svediakorp-gov418263
# author: Kreissl-Dörfler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Till att börja med skulle jag vilja gratulera Östtimors befolkning till det fredliga och demokratiska sätt som valet till den konstituerande församlingen den 30 augusti avlöpte på.
För mig är det i dag en särskild ära att kunna tala om Östtimor; den 23 augusti till den 11 september var jag nämligen på plats som ledare för den observatörsgrupp från EU som bevakade valet och kunde själv se vilket stort värde valet hade för människorna i Östtimor.
Innan jag kommer till innehållet skulle jag dock till att börja med vilja gratulera UNTAET och i synnerhet Sergio Vieira de Mello till det arbete som så ofta åstadkommits under svåra villkor.
Jag vill också betona det arbete den oberoende observatörsgruppen, Europeiska kommissionen, har åstadkommit både här och på plats, samt det smidiga samarbetet med UNDP, med Portugals ambassad och det belgiska ordförandeskapet.
Östtimor har tagit det första steget mot oberoende och grundandet av en egen stat.
Desto viktigare är nu ytterligare stöd från världssamfundet och Europeiska unionen, för landet står inför enorma utmaningar.
Därför är det absolut nödvändigt att FN stannar kvar i Östtimor med fredsbevarande enheter och civila polisstyrkor fram till dess att landet självt kan överta dessa säkerhetsuppgifter.
Därför måste EU: s medlemsstater engagera sig mer i FN.
Det är viktigt att Europeiska unionen och FN samt andra givarländer, exempelvis Portugal och Tyskland, fortsätter sitt tekniska och ekonomiska stöd, att kommissionen och rådet ställer sig positiva till Östtimors ansökan till AVS - programmet everything but arms skulle exempelvis kunna användas omedelbart - och att EU hjälper Östtimors regering att utveckla en plan för landets utveckling.
Härvidlag borde EU rikta särskild uppmärksamhet på utvecklingen på landet och inom hälsosektorn.
Vidare måste hela den administrativa sektorn förstärkas ytterligare och till viss del byggas upp först nu.
Grunden i och en central beståndsdel i samtliga utvecklingsprojekt kommer dock framför allt utbildningsarbetet att vara.
För en sak är klar: Detta demokratiska val är ett ytterst viktigt steg för landets framtid.
Men vi får inte glömma bort att det utgör ett första steg av de många som måste tas på vägen till en fungerande demokrati och ett civilt samhälle.
För den fortsatta institutionella utvecklingen är det också viktigt att EU återigen deltar i genomförandet av presidentvalet och den voter education som är nödvändig.
Mer kan anföras, men framför allt finns det en sak som inte får hända, och det är att vi nu, efter det att grunden till en självständigt stat har lagts, drar oss tillbaka från ansvaret och lämnar de människor som först nu så sakteliga börjar övervinna traumat från de fruktansvärda händelserna 1999 i sticket.
Låt oss snarare inrikta oss på att vårt stöd kommer att vara nödvändigt i flera år.
Av central betydelse kommer att vara att stödåtgärderna samordnas på ett effektivt sätt, så att de uppnår sitt mål.
Jag är efter de många samtal som jag kunde föra på plats säker på att östtimoreserna är medvetna om landets problem och att de bara alltför väl vet hur svår den fortsatta vägen kommer att bli.
Låt oss nu arbeta tillsammans med er som jämställda partner.
Därmed ger vi dessutom världssamfundet en positiv signal, nämligen att det är möjligt att på fredlig väg lösa problem och inleda en utveckling, och det i dessa dagar.
(Applåder)
