# ID: svediakorp-gov418252
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 417
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Innan jag börjar med själva inlägget vill jag passa på att be sekretariatet och församlingen fästa uppmärksamheten på den omständigheten att, åtminstone i den portugisiska versionen, punkt 2 och 11 i resolutionen är praktiskt taget identiska, vilket nog beror på bristande uppmärksamhet vid utarbetandet av texten.
Efter omröstningen kanske vi kan slå ihop de styckena eftersom de i princip är likadana.
Att högtidlighålla denna dag hjälper oss att diskutera det allvarliga med de så skriande samhällsproblemen som djup fattigdom, vilket drabbar mer än tusen miljoner människor i världen, som är tvungna att klara sig på mindre än en dollar om dagen.
Och vi gör det i kölvattnet av den som proklamerade den dagen 1987 och beslutet i Förenta nationerna 1992 som gjorde den världsomfattande.
Vi bör naturligtvis använda oss av de program som vi själva har utarbetat för att bekämpa fattigdom och social utslagning.
Och där vill jag fästa uppmärksamhet på Europeiska rådens beslut i Lissabon, Nice och Göteborg och de samförstånd som uppnåtts mellan rådet och parlamentet om biståndsprogrammen för att bekämpa social utslagning.
Jag vill än en gång lyckönska vår kollega Ilda de Figueiredo för hennes arbete.
Men vi måste särskilt skapa oss en uppfattning om problemen och strategin.
Problemen är gamla och har att göra med utvecklingen i världen.
Vi måste vara medvetna om vad krigen och korruptionen ställer till i alla de länder som tvingar sin befolkning till yttersta fattigdom.
Det finns några saker som har uträttats i våra länder för att bekämpa sjukdom, brister, djupa sociala klyftor.
Det finns nya utmaningar som vi blivit medvetna om, t.ex. när det gäller informationssamhället, men det finns nya problem, det som vi i Portugal kallar de nyfattiga.
Det problemet gäller ofta pensionärerna, de gamla, och jag är besviken över att kompromissresolutionen inte kommit längre.
Det verkar som det finns vissa fördomar mot att nämna ordet familj här, men vi måste vara medvetna om att en försvagad kärnfamilj gör oss mer sårbara, gör oss mer ensamma som individer, vilket har mycket att göra med det motsägelsefulla i vår tid, som får oss att tro att våra samhällen är rikare och ändå känner vi oss allt mer osäkra.
Det har mycket att göra med problemet, som vi måste se på det med allvarliga ögon, med seende ögon.
