# ID: svediakorp-gov418178
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,575
# sentences: 82
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först och främst uttrycka min uppskattning av föredragande Khanbhais arbete.
Under de åtta månader som passerat sedan kommissionen antog sitt ambitiösa handlingsprogram i kampen mot de viktigaste överförbara sjukdomarna, har ett antal händelser återigen bekräftat behovet av åtgärder, av global mobilisering av initiativ och finansiering, och av politisk vilja för att uppfylla våra mål.
Hälso- och sjukvårdsfrågorna uppmärksammas numera fullt ut i samband med vår dagordning, och detsamma gäller för våra medlemsstater.
Hälso- och sjukvårdsfrågor i utvecklingsländerna är, tillsammans med utbildning, en av kommissionens sex prioriteringar för 2002.
Investering i hälsa är en viktig strategi för ekonomisk utveckling och fattigdomsminskning, och därför en nödvändig del av en sund utvecklingsstrategi.
Jag vill betona och uttrycka mitt starka stöd till Korholas och Bowis kommentarer om behovet av att organisera grundläggande hälso- och sjukvård på ett sätt som faktiskt fungerar.
I detta sammanhang bör vi ha i åtanke att de årliga offentliga utgifterna per capita för hälso- och sjukvårdstjänster i Afrika söder om Sahara, ligger mellan 2 och 6 US-dollar.
Detta är den gällande ekonomiska ramen.
Om man betraktar hälso- och sjukvårdssystemets låga kapacitet tillsammans med, i synnerhet, vård och arbete med att administrera antiretrovirala läkemedel till aidssjuka och hiv-positiva patienter, ser man att detta är en oerhört svår uppgift.
Jag vill nämna ett fall som belyser detta.
I Botswana har 100 miljoner US-dollar mobiliserats gemensamt av Merck, ett av de stora läkemedelsföretagen, och Bill Gates stiftelse.
De gör allt de kan för att organisera sitt arbete på platsen och använda dessa avancerade typer av läkemedel under den pågående behandlingen.
Deras erfarenhet är att det inte varit möjligt att genomföra mycket.
Bristen på infrastruktur i området, på utbildade sjuksköterskor och på de förhållanden som krävs för dessa typer av avancerade mediciner, som är mycket svåra att administrera, att få att fungera, visar att inte ens koncentrerade, välfinansierade initiativ som omfattar ett och ett halvt år på en plats som är bättre organiserad än de flesta andra i Afrika, har blivit en framgång.
Detta är också skälet till varför läkemedelsföretagen varnar för att alltför okritiskt förespråka användningen av antiretrovirala läkemedel som den enda lösningen.
Man måste ta denna varning på allvar.
Vårt handlingsprogram har inte utvecklats.
Vi är i färd med att påskynda den faktiska utbetalningstakten av medel på hälso- och sjukvårdsområdet.
Jag vill inte gå så långt som att säga att jag känner mig nöjd, men situationen håller faktiskt på att förbättras.
Vi håller på att upplösa vilande projekt och förbättra projekt som behöver förbättras.
Allt detta arbete håller nu på att genomföras.
Jag vill nu göra några få kommentarer om fördelningen av medel.
Jag vill först och främst säga att jag uppskattar de kommentarer som Khanbhai gjorde i dag rörande sättet på vilket vi fördelar dessa pengar.
Vi skulle vilja sluta att använda oss av insatsrelaterade mål.
De är fördelaktiga genom att de är lätta att meddela på ett regelbundet sätt; vi försöker emellertid att koncentrera oss på resultat och förfaranden, i stället för på insatser.
En viktig aspekt av denna debatt, är det faktum att budgeten inte direkt avslöjar hur mycket vi faktiskt gör på områden som t.ex. hälsa och utbildning.
Man måste komma ihåg att det makroekonomiska stödet, vårt budgetstöd, faktiskt är kopplat till hälsa och utbildning.
Denna koppling ger oss svaret på hur mycket - eller hur litet - vi gör.
Det är för närvarande oerhört svårt att kvantifiera detta specifikt, men vi arbetar med denna fråga.
Khanbhai hänvisade också till en ändring i förhållande till importen av läkemedel och behovet att avskaffa tullavgifter i detta sammanhang.
Detta är absolut någonting som måste göras.
Man bör komma ihåg att regional avreglering, som vi uppmanar våra partner att gå vidare med, också är ett svar på detta problem.
Den kan dessutom lösa problemet genom att skapa en bättre grund vid påbörjandet av läkemedelstillverkning i utvecklingsländerna.
Om man inte kan få tillträde till en närliggande marknad från ett afrikanskt land, är det ingen bra idé att investera där om ditt syfte är att få någonting gjort.
Frågan om tillgång till mediciner, en fråga som många tagit upp, håller för närvarande på att diskuteras vid Trips-rådet i Genève.
Genom diskussionerna har man försökt att hitta en balans mellan behovet av att ge tillgång till billiga läkemedel och genomförandet av Trips-avtalet.
Man är nu i färd med att utarbeta en förklaring till ministersammanträdet i Doha.
Låt mig klart och tydligt påpeka att EG inte har några avsikter att utöva påtryckningar på eller kritisera utvecklingsländer som tar tillvara på sina rättigheter enligt Trips-avtalet.
Det ligger i alla WTO-medlemmars intresse att Trips-avtalet blir tydligt, vilket sålunda underlättar en laglig och korrekt tillämpning av avtalet.
När det rör punkt 41 i Khanbhais betänkande, inbegriper Trips-rådets nuvarande granskningsförfarande för vissa bestämmelser inte patentperioderna, och inte heller förfarandet " ever-greening " för patent som nämns i betänkandet.
Kommissionen anser inte att patentperioderna behöver ändras.
När det rör den andra frågan, om " ever-greening ", finns det inga bestämmelser i Trips-avtalet som kan tillämpas här.
Uppfinningens innehåll och uppfinningshöjden vid beviljande av ett patent, bedöms av de nationella patentmyndigheterna.
Låt mig göra några få kommentarer om de övriga punkterna.
95 procent av de läkemedel som betraktas som livsviktiga av WHO är inte patenterade och får tillverkas fritt.
De återstående fem procenten är läkemedel som är patenterade i de flesta länder.
Kommissionen anser att obligatoriska licenser bör utfärdas i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 i Trips-avtalet.
Ett system med priser på olika nivåer, som innebär att läkemedelsföretagen frivilligt erbjuder sina produkter till kraftigt nedsatta priser vid försäljning i utvecklingsländerna, stöds kraftfullt av kommissionen.
Detta var en av hakarna under diskussionen om hälsofondens riktlinjer.
Vi riktar in oss på ett globalt system med användning av olika priser, som kommer att försörja marknaderna på ett hållbart sätt.
Att försörja fattiga marknader till lägsta möjlig pris bör vara tumregel.
Detta bör omfatta alla livsviktiga läkemedel, och även andra viktiga läkemedel.
Men om stora kvantiteter av prisnedsatta produkter exporteras till utvecklingsländer, finns det naturligtvis en stor risk att det blir en uppdelning av handeln.
Vi överväger därför att införa kraftfullare åtgärder för att förhindra återimport av prisnedsatta produkter till gemenskapen.
I punkt 38 uppmanar föredraganden till inrättandet av en fond med inriktning på överförbara sjukdomar.
Ni känner till att den globala aids- och hälsofonden inrättades av FN: s generalsekreterare vid den särskilda sessionen om hiv / aids i juni.
På kommissionens vägnar förband sig ordförande Prodi att tilldela fonden 120 miljoner euro.
De totala bidragen uppgår nu till 1,8 miljarder US-dollar.
Vi deltar nu aktivt i utarbetandet av bestämmelserna för genomförandet av fonden, dess ledning, rättsliga grund och inriktning.
Jag instämmer i det som en del talare sade rörande kvinnornas situation.
Man måste tänka på hela dagordningen rörande reproduktiva och sexuella hälsofrågor och rättigheter, när vi diskuterar dessa frågor.
Sandbæk nämnde utprovning.
Låt mig klargöra att vi arbetar med utprovning i Afrika ...
(Talmannen uppmanade till ordning, så att talaren kunde höras)
Jag är övertygad om att de ledamöter som verkligen vill höra vad jag har att säga faktiskt uppnår sitt mål.
Jag tackar dem från djupet av mitt hjärta.
När det gäller kommissionens verksamhet på forskningsområdet, har vi varit ganska framgångsrika i våra försök att organisera ett stort afrikainriktat nätverk, och genomföra utprovningen som en del av hela forsknings- och utvecklingsprocessen.
Detta håller på att utvecklas ganska bra.
Den globala aids- och hälsofonden togs upp av många talare.
Jag vill ge en del kompletterande information om denna.
Vi deltar i diskussioner om fondens förfaranden, och det finns fortfarande några meningsskiljaktigheter som vi måste komma till rätta med.
De har att göra med balansen mellan förebyggande åtgärder och vård, i synnerhet i förhållande till hiv / aids.
De har att göra med frågan om i vilken grad fonden bör tillhandahålla antiretrovirala läkemedel, om fonden också bör omfatta forskningsverksamhet, anbudsförfarandenas utformning i fonden, och dess inriktning geografiskt sett.
Man diskuterar därför många frågor för tillfället.
Som en bakgrund till denna diskussion noterar vi också att det finns en grupp inom de icke-statliga organisationerna som betraktar fonden som ett störningsmoment för de långsiktiga utvecklingsprocesserna, i synnerhet när det rör stöd till en förbättring av hälso- och sjukvårdssystemen.
Jag anser att man måste ta dessa varningar på allvar.
Det finns fortfarande många frågor att lösa innan vi får veta vilket mervärde som skapas genom fonden, särskilt inom det viktigaste området, dvs. förbättringar av resultatet på plats, som fortfarande utgör den största utmaningen.
Jag tackar föredragande Khanbai.
Vi ser fram emot att få ett - som vi har fått hittills - nära samarbete med parlamentet, och att kunna föra denna dagordning framåt.
(Applåder)
