# ID: svediakorp-gov418170
# author: Laguiller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ledamöterna från Lutte ouvrière (Arbetarkampen) kommer att rösta för detta betänkande trots dess brister, tack vare det realistiska konstaterande som ställs upp i betänkandet om de fattiga ländernas katastrofala situation och tack vare de åtgärder som läggs fram, som visserligen är begränsade, men positiva.
Det är upprörande att konstatera att tre överförbara sjukdomar i de fattiga länderna dödar fem miljoner personer årligen och tiotusen personer dagligen enbart på den afrikanska kontinenten, och att antalet offer dessutom ökar.
Detta är desto mer upprörande eftersom det för aids ännu inte finns någon behandling som kan bota sjukdomen, men att det gör det för tuberkulos och malaria.
Trots detta har malaria, som för några år sedan verkade vara på väg att utrotas, åter blivit den största dödsorsaken i den del av Afrika som ligger söder om Sahara, vilket betonas i betänkandet, samtidigt som tuberkulos, för vilken det finns enkla och effektiva behandlingar, fortsätter att vara den mest utbredda sjukdomen i världen.
Orsaken till denna situation är enkel.
Tillverkningen av läkemedel monopoliseras av stora läkemedelsföretag, vars främsta intresse inte är folkhälsan, utan vinsten.
De aktuella och skändliga åtal som ett antal stora läkemedelsföretag inlett mot Sydafrika är karaktäristiska för en ohållbar situation, även om reaktioner inom den allmänna opinionen i viss utsträckning fått dessa storföretag att backa.
Förslaget i betänkandet syftar till att Europeiska unionen på internationell nivå skall erkänna utvecklingsländernas rätt att tillverka och sälja generiska läkemedel sinsemellan, utan kostnader för immateriella rättigheter, är den enklaste sak.
På samma sätt vore det den enklaste sak i världen att införa entreprenadvillkor för de stora läkemedelsföretagen, som tvingar dem att tillverka läkemedel för de sjukdomar som man i betänkandet bekräftar att industrin ignorerar, eftersom de inte är tillräckligt lönsamma.
I betänkandet nöjer man sig med att påminna om en prissänkning.
För miljontals människor i de fattiga länderna, skulle enbart det faktum att vissa läkemedel vore gratis, mot malaria i synnerhet, kunna göra att man fick tillgång till ett minimum av vård.
I betänkandet utger man sig för att förena patentskyddet och tillgången till hälsovård i utvecklingsländerna, men vi påstår återigen att industripatenten, och särskilt de som rör läkemedelsindustrin, borde avskaffas helt och hållet.
De skyddar inte på något sätt uppfinnarens immateriella rättigheter, utan tjänar till att garantera en monopolställning för de storföretag som besitter dem, och därmed enorma vinster som de tar ut på bekostnad av folkhälsan och livet.
Betänkandets titel bekräftar att kampen mot de överförbara sjukdomarna bidrar till fattigdomsbekämpningen.
I realiteten är merparten av dessa sjukdomar fattigdomssjukdomar, eller till och med sjukdomar som beror på undernäring.
Endast en ökning av dessa befolkningars levnadsnivå skulle vara effektiv när det gäller utrotningen av de flesta av dessa sjukdomar.
Det bör dock sägas till dem som försvarar marknadsekonomin och kapitalismen att själva det faktum att denna ekonomi är organiskt oförmögen att trygga de grundläggande omsorgerna och den dagliga näringen för en stor del av mänskligheten i detta 2000-tal, där man faktiskt har tillgång till vetenskapliga och materiella möjligheter som aldrig förr, ohjälpligen fördömer den.
