# ID: svediakorp-gov418168
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att säga att jag är positivt inställd till både kommissionens meddelande och Khanbhais betänkande.
Tillgång till mediciner kommer att bli en viktig fråga i Doha om några veckor, helt enkelt därför att utvecklingsländerna känner sig oerhört missgynnade av bestämmelser som tillämpas generellt, även om länder har olika styrka, både ekonomiskt och institutionellt.
Man kommer naturligtvis att uppmana till att Trips-avtalet skall tillämpas på ett rättvist sätt.
Världens ögon kommer därför att fästas på den roll som läkemedelsföretagen spelar under hiv / aids-katastrofen.
Bara 0,1 procent av de 25 miljoner som lever med hiv / aids i Afrika söder om Sahara har tillgång till livsviktiga läkemedel eller läkemedel för opportunistiska infektioner som hjärnhinneinflammation, läkemedelsresistent diarré, torsk i munhålan och de andra av dessa infektioner.
Numera finns alternativ - billiga kopior av livsviktiga mediciner.
I Brasilien, Thailand och Indien kan man enligt lagstiftningen ignorera läkemedelspatent.
I Indien, t.ex., säljs ett läkemedel för behandling av ovan nämnda läkemedelsresistenta diarré för 1,8 procent av priset som betalas i Pakistan, där man endast kan köpa den patenterade versionen.
För fyra år sedan upphävde Brasilien patenträttigheterna för hiv-mediciner och tillät lokala företag att tillverka billiga versioner.
Priserna i Brasilien har fallit med 80 procent och man har halverat antalet personer som dött av hiv / aids.
Jag kommer nu till det som Khanbai tog upp om forskning och utveckling.
Om läkemedelsföretagen nu är så måna om sin forskning och utveckling, hur kommer det sig att de faktiskt använder dubbelt så mycket pengar för marknadsföring än för forskning och utveckling?
Enligt färska siffror från FN: s utvecklingsprogram används mindre än 10 procent av den globala hälso- och sjukvårdsforskningen för 90 procent av den globala sjukdomsbördan.
Av de 1 223 nya läkemedel som började säljas mellan 1975 och 1996, var det bara 13 av dem som utvecklades för att behandla tropiska sjukdomar, och endast 4 av dessa 13 var ett resultat av läkemedelsföretagens forskning.
Och hur kommer det sig att samma läkemedel kostar mer i Afrika än vad det gör på norra halvklotet?
Jag skulle vilja säga att dessa uppgifter mycket tydligt talar för sig själva.
De har - och detta är mycket viktigt att ta upp, och det kommer man att göra i Doha - i princip monopol, vilket innebär att de kan kontrollera priserna.
De säger i princip nej till billiga generiska läkemedel till mycket sjuka personer i fattiga länder.
Det är meningen att globaliseringen skall föra med sig friare marknader och ökad konkurrens.
De fyra största läkemedelsföretagen agerar som en kartell: De styr och ställer med utvecklingsländerna och förvägrar dem rätten till dessa läkemedel.
Under Uruguayrundan säkrade man 20-åriga avtal om patenträttigheter.
Trips-avtalet var ett tydligt exempel på den stora makt som kapitalintressena i Väst har för tillfället.
Allt detta hotar Världshandelsorganisationens trovärdighet och all vår tro på utvecklingen i Doha, eller om vi någonsin skall få en ny runda av rättvisa, multilaterala handelssystem.
Det finns nu ett tydligt behov av en tydlig och ny tolkning av Trips-avtalet, som skapar utrymme för den flexibilitet som uppenbarligen finns i detta avtal.
Vi måste se till att de fattiga ländernas intressen sätts främst.
Detta handlar om grundläggande social rättvisa.
(Applåder)
