# ID: svediakorp-gov418158
# author: Khanbhai (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,105
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
En familj som bor i en lerhydda på den afrikanska landsbygden, utan tillgång till rent vatten, elektricitet, sjukhusvård eller andra tjänster, blir fullständigt tillintetgjord när den upptäcker att en familjemedlem lider av någon av de tre sjukdomarna hiv / aids, tuberkulos eller malaria.
Patienten har ingen tillgång till ett närliggande sjukhus där man kan ta prover, diagnostisera och behandla honom och, även om det finns ett, så har han inte råd med behandlingen.
Patientens familj befinner sig i kris, inte bara p.g.a. sjukdomen, utan också p.g.a. att man måste få fram pengar till en behandling som kommer att omfatta transport- och tillkommande matkostnader.
Så är verkligheten beskaffad!
Mitt mål var därför att utarbeta ett betänkande med rekommendationer som skulle stödja ett handlingsprogram som är möjligt att finansiera, praktiskt genomförbart och till stor nytta för dem som drabbats av denna typ av sjukdomar.
Ett sådant betänkande kräver omfattande samråd med kolleger från alla politiska grupper, Europeiska kommissionen, läkemedelsindustrin, FN-organ, icke-statliga organisationer och det civila samhället, så att ett samförstånd grundat på fakta kan uppnås, och så att man kan vidta lämpliga åtgärder för att ringa in problemet, samtidigt som man tar tillvara på de knappa resurserna på bästa sätt.
Jag har genomfört detta omfattande samråd, och jag vill tacka alla hjälpsamma kolleger, särskilt Dr Fransen och hennes grupp och kommissionär Nielsens avdelning.
Dr Fransen har själv arbetat i Afrika, så hon var en stor informationskälla.
Jag vill också tacka alla kolleger från alla politiska partier, i synnerhet utskottet för utveckling och samarbete, andra utskott och, naturligtvis, kanslierna som var oerhört hjälpsamma.
Genom betänkandet förespråkas följande: en global fond som finansieras av G8, EU, oljeproducerande stater och andra, för att finansiera tillgång till mediciner och behandling; en global strategi för att genomföra ett handlingsprogram i syfte att behandla och förhindra överförbara sjukdomar; att läkemedelsindustrin fastställer överkomliga och marginellt låga priser på mediciner för att säkerställa en omfattande tillgång till behandling; stöd till sjukvårdsinfrastrukturen så att man kan analysera, diagnostisera, behandla och övervaka patienter, eftersom bara tillgång till mediciner är otillräckligt; användning av incitament - både ekonomiska och rättsliga - för att ge forskarna möjlighet att ta fram nya mediciner och vacciner, både inom den privata och offentliga sektorn; att Europeiska kommissionen samarbetar med regeringarna i utvecklingsländerna, FN-organ, icke-statliga organisationer och det civila samhället för att genomföra programmet.
I betänkandet förespråkas lämplig framtida lagstiftning för att ge större flexibilitet vid genomförandet av Trips-avtalet för att främja tekniköverföring för lokal tillverkning av nödvändiga mediciner, där detta är möjligt.
Det finns fyra punkter i betänkandet som kräver mindre ändringar, p.g.a. fel eller svårigheter som har att göra med genomförandet.
Mitt syfte i punkt 14 var att se till att om vi skall få det lägsta medicinpriset för fattiga länder och för patienterna i dessa länder, måste vi se till att utvecklingsländerna inte inför importavgifter och skatter för import av nödvändiga mediciner.
Industriländer - EU och Förenta staterna - tar inte ut exportskatter när de exporterar mediciner.
Det är alltså ett misstag i punkt 14.
Jag vill lägga fram en muntlig ändring som jag hoppas kollegerna godtar.
Det skall stå: " uppmanar utvecklingsländerna att avskaffa importavgifter och skatter för importen av livsviktiga läkemedel och apparatur, så att man i högre grad skall kunna betala för hälsovården, ".
Denna punkt hänvisar egentligen till importskatter i utvecklingsländerna.
Jag vill också göra en muntlig ändring av punkt 9, för att ersätta " 10 procent " med frasen " en lämplig andel ", eftersom man inte kan diktera för Europeiska kommissionen och budgetutskottet exakt hur mycket pengar som skall användas - det finns budgetposter som redan fastställts i andra utskott och i andra betänkanden.
Jag vill alltså använda frasen " en lämplig andel ", i stället för " 10 procent ".
Jag vill i samband med punkt 20 lägga fram en muntlig ändring, som jag hoppas att kammarens ledamöter kommer att stödja, i syfte att ta bort den andra delen som börjar med " inom vilka en fördubbling av budgeten ... ".
Det handlar återigen om samma problem: Man kan inte i denna typ av betänkande ange en bestämd procentsats, när andra utskott har fastställt budgetposter och kommissionen har fått budgetanslag fastställda av rådet för att kunna utföra sitt arbete.
Detta är bara mindre ändringar.
Slutligen vill jag klargöra frågan om giltighetstiden för ett patent som rör mediciner, som vissa kolleger uttryckt oro över.
Det kostar ca 500 miljoner US-dollar att forska fram, utprova och marknadsföra ett nytt läkemedel.
Om man inte fick tillbaka dessa pengar, skulle ingen investera i forskning och utveckling av läkemedel för sjukdomar som drabbar fattiga.
Det finns inga regeringar som kan finansiera sådana investeringar, så vi måste alltså uppmuntra läkemedelsbranschen att fortsätta att finansiera forskningen.
Deras patent är i vilket fall irrelevant efter sju eller tio år, eftersom det utvecklas nya läkemedel och läkarna kommer att ändra behandlingssystem, och därmed påskynda prisfallet för den medicin som fortfarande skyddas av patent.
Knepet är att - och det är det jag försöker att åstadkomma genom mitt betänkande - säkra överkomliga och marginellt låga priser för alla läkemedel - nya och gamla - så att det blir till nytta för de fattiga patienterna, samtidigt som branschen fortsätter att betala för forskning och utveckling.
I mitt ändringsförslag 1 tar jag upp detta problem, och jag har infogat ordet " granska " som ersätter ordet " minska ", i syfte att samarbeta med kolleger som är bekymrade över denna fråga.
Jag vänder alltså inte upp och ned på frågan, utan jag vill att vi skall granska den genom WTO.
Om det finns anledning att ändra den, så får det bli så.
Jag hoppas att kammaren kan ge mig ett fullständigt stöd för detta betänkande, som jag har försökt att inte politisera.
Det handlar om någonting som vi måste göra för de fattiga, så att vi kan säga till världen, i synnerhet de fattiga, att Europeiska unionen bryr sig om deras problem och kommer att gå i spetsen för kampen mot sjukdomar och fattigdom över hela världen.
