# ID: svediakorp-gov418137
# author: Radwan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Vi har nu kommit fram till den sista punkten på föredragningslistan, och jag räknar med att tillströmningen av ledamöter nu kommer att hålla sig inom ramarna.
Vad handlar nu betänkandet om?
Det handlar om förhandsinformation från långivare av bostadslån.
Vi är i färd med att fram till 2005 skapa en inre marknad i EU, och där ligger även målet att i framtiden kunna bevilja gränsöverskridande bostadslån till kunden.
Det finns en överenskommelse på europeisk nivå mellan bankerna och konsumentorganisationerna som gäller detta.
En relativt snabb tillämpning behövs.
Det vore glädjande om så kunde ske inom 12 månader.
Jag vill särskilt poängtera den positiva roll som kommissionen har spelat genom att lyckas företräda båda sidor och slutligen komma fram till en slutsats i denna tunga medlingsprocess.
Detta skulle kunna bli ett första positivt exempel på självreglering i Europeiska unionen.
Först återstår dock ett och annat att göra.
Först och främst måste vi se på medlingsprocessen i sig.
Den tog cirka fyra år och var enligt några deltagare inte alltigenom öppen för insyn.
Vi ber kommissionen dela med sig av de erfarenheter man nu har gjort till utskottet för ekonomi och valutafrågor och informera om vilka slutsatser detta leder till för kommande frivilliga regleringsprocesser.
Som jag redan har beskrivit kan detta bli till ett förebildligt exempel: om det trots allt inte skulle bli ett positivt exempel för frivillig reglering blir kommissionen säkert tvungen att lägga fram ett eget förslag till direktiv.
Här återstår fortfarande några frågor att lösa.
För det första är det givetvis inte bara bankernas organisationer som skall omfattas, utan vi behöver en förpliktelse som gäller bankerna i sig över hela Europa.
Här är det ännu oklart i vilken utsträckning bankerna kommer att delta.
För det andra bör det register som skall upprättas naturligtvis även erbjudas via nätet.
Vidare behöver vi formulär som går att jämföra med varandra i Europa.
Redan nu kan man se att vissa medlemsstater, som särskilt i början var mycket angelägna om att ett enhetligt formulär skulle tas fram, nu vill gå sina egna vägar för att möjligen avvika i framtiden.
Dock måste formulären förbli åtminstone jämförbara, detta för kundens skull.
Vi bör försöka utvidga denna överenskommelse till att gälla även kandidatländerna.
Även den förlikningsbyrå som ni talar om, herr kommissionär, bör gälla på detta område.
Den interna förlikningsenhet som finns med i överenskommelsen bör vi inte behålla, utan ta fasta på kommissionens initiativ.
Även när det gäller data behövs det en jämförbarhet.
Den effektiva årsräntan är av stor betydelse för konsumenten.
Det är inte enbart slutsumman som är viktig, utan även beräkningsgrunden.
Fortfarande finns det olika beräkningsgrunder för den effektiva årsräntan i Europa: Vårt arbete bör syfta till att få fram enhetliga beräkningsmetoder.
Det vore mycket glädjande om detta inte behövde komma från kommissionen, utan om bankerna själva kunde enas om en metod inom så kort tidsram som möjligt.
Därefter bör vi tillämpa allt detta även på tjänster som erbjuds på Internet.
Vi har precis haft uppe Huhne-betänkandet, som ju också talar om att driva detta vidare.
Och i framtiden bör denna information finnas även där.
Och i förlängningen bör den framtida lagstiftningen enligt Huhne-betänkandet stämmas av mot rättsuppfattningen i denna uppförandekod.
Avslutningsvis vill jag betona att jag är mycket glad över de frivilliga överenskommelser som har träffats.
Nu gäller det att granska och utvärdera detta kritiskt.
Utskottet hoppas nu på en snar rapport från kommissionen om i vilken utsträckning uppförandekoden blir framgångsrik och om vi kan fortsätta på detta spår eller om vi behöver agera även i lagstiftande mening.
