# ID: svediakorp-gov418133
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 987
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Kommissionen skulle först av allt vilja betona den ekonomiska och politiska betydelsen av sitt meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden, som jag hoppas hädanefter kommer att åtnjuta Europaparlamentets odelade stöd.
En fungerande inre marknad för tjänster är långt ifrån verklighet, utan förblir ett mål att uppnå.
Det är ett mål som bör anses vara en prioritet, om vi verkligen vill att den europeiska ekonomin skall bli den mest konkurrenskraftiga i världen före utgången av detta årtionde - den ambition som vi föresatte oss i mars 2000 i Lissabon.
För att bara nämna ett faktum står tjänsterna för två tredjedelar av den europeiska ekonomin, och varje framsteg som vi gör på den fronten kommer därför att gagna kontinentens invånare avsevärt.
Att uppnå det målet blir ännu viktigare med tanke på den tilltagande dynamiken i informationssamhället, med alla dess möjligheter till gränsöverskridande handel, och med tanke på det nära förestående införandet av euron, som kommer att öka prisinsynen och uppmuntra företag och konsumenter att blicka bortom de nationella gränserna i sökandet efter tjänster.
Tyvärr finns det i dag fortfarande alltför många rättsliga och administrativa hinder som gör att våra företag och konsumenter inte betraktar hela Europeiska gemenskapen som sin verkliga hemmamarknad.
Detta innebär att vi inte kan förverkliga de enorma möjligheterna till tillväxt och upprätta en ram inom vilken miljoner nya arbetstillfällen kan skapas.
Aldrig tidigare i vår senare historia har det varit viktigare att uppmuntra entreprenörskap, innovation och möjligheter.
På samma sätt som kampanjen 1992 gjorde det möjligt för oss att inrikta oss på - och i stor utsträckning uppnå - en inre marknad för varor, är det nu avgörande att vi inriktar oss på att få bort hindren för handel och tjänster.
Denna nya strategi syftar framför allt till att göra det möjligt för två grupper - nämligen små och medelstora företag samt konsumenter - att utnyttja den inre marknaden till fullo.
I många fall kommer små och medelstora företag inte - vilket även Harbour och Beysen har framhållit i kväll - att förfoga över medel för att etablera sig i alla eller flera medlemsstater.
Om de försöker göra de, kommer de att ställas inför behovet att utvidga sin infrastruktur och inför ytterligare ekonomiska och administrativa bördor.
De måste därför tillåtas att erbjuda sina tjänster fritt över hela gemenskapen från sin etableringsort.
När det gäller konsumenterna är denna strategi utformad framför allt för dem.
Vi kommer inte att ha lyckats förrän de europeiska konsumenterna har bättre tillgång till och ett större urval av säkra och pålitliga tjänster till konkurrenskraftigare priser, vilket innebär att konkurrensen mellan tjänsteleverantörerna måste öka.
Strategin är det första försöket att anlägga ett övergripande synsätt på handel och tjänster på gemenskapsnivå sedan det allmänna programmet för att undanröja hinder för tillhandahållandet av tjänster lanserades för nästan fyrtio år sedan, år 1962.
I strategin begär man de nationella myndigheternas samarbete och stöd, alla berörda parters medverkan och gemenskapsinstitutionernas aktiva engagemang.
Betänkandet från parlamentets utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden belyser många av de svåra frågor som utgör hinder för en effektivt fungerande inre marknad för tjänster.
Det gläder mig att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden delar kommissionens filosofi och stöder dess ambitiösa synsätt.
Jag hoppas också att jag kommer att kunna räkna med Europaparlamentets fulla stöd när det gäller genomförandet av både strategins första och andra fas.
Den första fasen håller nu på att verkställas.
Det innebär att befintliga restriktioner beträffande rätten att tillhandahålla tjänster fastställs och utvärderas.
I den andra fasen kommer rättsliga och operativa instrument för att avlägsna hinder att införas, och vårt synsätt kommer att grunda sig på harmonisering, i syfte att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet, i kombination med principerna om ursprungsland och ömsesidigt erkännande enligt fördraget.
Kommissionen skulle således inte välkomna de nyligen framlagda ändringsförslagen.
Dessa ändringsförslag tycks gå stick i stäv mot principerna om ömsesidigt erkännande och ursprungsland och skulle, enligt kommissionens mening, undergräva det positiva och välbalanserade synsättet i betänkandet, för vilket kommissionen är vederbörligen tacksam.
Jag skulle för kommissionens räkning vilja tacka fru Berger för att hon har utarbetat betänkandet.
Kommissionen anser att de nyligen framlagda ändringsförslagen avsevärt skulle försvaga Europaparlamentets stöd för det föreslagna synsättet på den inre marknaden.
Jag hänvisar, slutligen, till den tidigare diskussionen mellan Berger, Harbour och Beysen om de olika för- och nackdelarna med harmonisering, ömsesidigt erkännande och ursprungsland.
En storskalig harmonisering kan ödsla tid, visa sig vara onödigt byråkratisk och avleda den politiska välviljan och uppmärksamheten från de nyckelfrågor som medlemsstaterna bör enas om.
Den kan också strida mot subsidiaritetsprincipen i fördraget.
Det måste, å andra sidan, erkännas att det kan vara nödvändigt att harmonisera då det finns ett behov av att få till stånd en hög skyddsnivå, särskilt för konsumenter.
Det ömsesidiga erkännandet kan, å andra sidan, fås att fungera bättre om det genomförs genom sekundär gemenskapslagstiftning som tydligt fastställer de områden på vilka ömsesidigt erkännande måste godtas.
Båda principer har sina för- och nackdelar, men jag är i stort sett böjd att instämma i Harbours åsikt, att det snabbaste sättet att uppnå en tillräcklig skyddsnivå för konsumenten är att välja ursprungslandsprincipen,.
Tillåt mig, till sist, att tacka herr Beysen för hans vänliga ord om direktivet om säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden, som antogs av kommissionen i veckan.
Får jag avslutningsvis be Berger om ursäkt för att jag inte tidigare har tackat henne för kommissionens räkning för att hon drog tillbaka nästan alla de ändringsförslag som lagts fram om det föregående ärendet.
