# ID: svediakorp-gov418113
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill för det första säga att jag verkligen är förbryllad.
Det som förbryllar mig är det faktum att en brittisk ledamot som talar under en spansk ledamots talartid, har lagt fram en fråga som inte har med regler för konkurrenspolitiken eller betänkandena att göra över huvud taget, utan som handlar om det enda område inom Europeiska unionens territorium som ännu inte har avkoloniserats.
Att använda en spansk ledamots talartid för att lägga fram dessa frågor förefaller mig minst sagt vara ohövligt.
Hursomhelst och oberoende av detta, anser jag debatten om årsrapporten om konkurrenspolitik är ett bra tillfälle för att påbörja en diskussion om de framsteg och riktlinjer som föreslås för denna viktiga europeiska politik.
När jag frågar er om vi verkligen skall genomföra denna debatt eller om vi helt enkelt skall begränsa oss till att rösta om en resolution som, om vi skall vara ärliga, inte utmärker sig särskilt mycket, är jag beredd att komma med självkritik.
Tolka inte mina ord som kritik mot kommissionär Monti, jag har den allra största respekt för hans arbete på området för konkurrenspolitik, och han har alltid varit beredd att diskutera med parlamentet och har alltid informerat oss regelbundet om sin tjänsteenhets riktlinjer.
Jag kritiserar inte heller föredraganden på något vis, hans betänkande är av mycket god kvalitet, och han har dessutom varit flexibel, tolerant och lyhörd för andra politiska gruppers ståndpunkter.
Mitt inlägg handlar i stället om parlamentets agerande och framför allt om de rester som finns kvar från den tid när parlamentet endast hade en rådgivande funktion och inte hade de medbeslutandebefogenheter som det har nu.
På grund av detta har vi en tendens att lägga fram handlingar, i detta fall årsrapporten om konkurrenspolitik, där vi går tillbaka till att fundera över andra saker, andra ytterligheter, i frågor som vi redan har ingripit i som lagstiftare, även om konkurrensreglerna tyvärr inte innefattas i medbeslutandeförfarandet.
Dessutom sammanfaller inte alltid det vi säger vid en tidpunkt med en annan.
Om vi går tillbaka till betänkandet och jag gratulerar åter Agag till dess innehåll, vilket vi instämmer i till största delen, skulle jag vilja komma med en betraktelse.
När kommissionen väl har fattat sitt beslut, anser jag att det är överdrivet att en punkt om förbud mot att offentliga företag går in med kapital i företag från avreglerade sektorer - vilket anspelar på konflikten mellan Electricité de France och Hidrocantábrico - tas med, vilket Agag gör i sin önskan att ställa upp till försvar och stödja vissa ståndpunkter från den spanska regeringens sida.
