# ID: svediakorp-gov418112
# author: Konrad (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, kära kolleger!
På senare tid, särskilt efter Europeiska rådets möte i Stockholm, har det inträtt ett skifte i konkurrenspolitiken i Europeiska unionen.
Detta kan man se på de alltmer konservativa strukturerna.
Agag Longos betänkande tar mycket riktigt upp detta.
Efter framgångarna med avregleringen på 1990-talet försöker man nu på områden som post, el och gas dra sig undan den besvärliga konkurrensen.
Först avreglering, sedan reglering igen, och överskriften på denna scenbild lyder: tjänster av allmänt intresse.
Föredragningslistan för regeringscheferna i Laeken talar uttryckligen om en diskussion om spänningsförhållandet mellan konkurrens och tjänster av allmänt intresse.
Det skall bli spännande att se om konkurrensen kan hävda sig.
När man frågar vad som skiljer vårt moderna och öppna samhälle från ett samhälle präglat av klasser och stånd så blir svaret entydigt: I vårt öppna samhälle har konkurrensen blivit till en kulturbärande ordning, till en kulturbärande princip.
Genombrottet för konkurrensprincipen är således en mycket stor kulturgärning.
Staten har dock aldrig inlåtit sig med denna princip.
Staten har alltid velat skydda sitt utbildningsväsende, sina banker, sin järnväg, sina flyglinjer, sin post, sina telefonnät och sina bostadsbolag från konkurrensens hårda vindar.
Även flera branscher inom näringslivet gör gällande att konkurrens inte skulle fungera hos dem eller att det för deras del skulle handla om en strävan efter mål som kunde ta skada av konkurrens.
Det finns exempel så det räcker.
Kol vägs mot en tryggad försörjning.
Inom vården hävdar man att marknaden skulle vara skadlig därför att patienterna inte skulle kunna utvärdera tjänsterna.
Inom jordbruket heter det att marknaden är olämplig eftersom bönderna uppenbarligen skulle producera mer ju lägre priserna är.
Posten får inte utsättas för konkurrens - åtminstone inte fullt ut - eftersom den har en social uppgift att fylla.
Så här skulle man kunna fortsätta.
Alla tvivelaktiga undanflykter har en sak gemensamt: alla erkänner konkurrensen som princip; man bara hävdar att principen råkar vara icke-tillämplig i just detta specifika fall.
Den europeiska miljön har med all säkerhet återigen blivit tuffare för konkurrenspolitiken.
Därför är det viktigt - vilket också är ett krav från utskottet för ekonomi och valutafrågor - att låta EU: s konkurrenspolitik äntligen utvidgas till att omfatta även områden som energi, transport och farmaci.
Låt oss därför gemensamt planera, propagera för och sträva efter frihet även i framtiden!
