# ID: svediakorp-gov418106
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,872
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag tackar de föredragande så mycket.
De inlägg som har gjorts här i kväll kommer att vara till stor hjälp i vårt efterarbete.
Jag kommer att börja med att kommentera Bères betänkande och jag vill understryka att jag är mycket nöjd med parlamentets förslag till resolution, i vilket parlamentet stöder en förstärkning av samordningen av den ekonomiska politiken inom euroområdet.
Vi får inte glömma att samordningen av den ekonomiska politiken är en skyldighet som åläggs oss i fördraget.
I fördraget fastställs mycket tydligt att vår modell bygger på en inre monetär politik och nationell ekonomisk politik, men att de skall samordnas.
Detta är en nyckelfaktor i vår modell.
När det gäller samordningen befinner vi oss fortfarande i inlärningsfasen.
Det ömsesidiga beroendet ökar allt mer - särskilt inom euroområdet men även i unionen i allmänhet - och detta kräver att innehållet, systemen och de instrument vi använder ständigt ses över.
Därför välkomnar jag särskilt det betänkande som parlamentet har utarbetat, jag tackar Bères och alla i utskottet för ekonomi och valutafrågor som har deltagit i föredragandens utmärkta arbete.
Jag anser att detta betänkande i många aspekter till och med går längre än kommissionens förslag, framför allt när det gäller en grundläggande punkt, nämligen ett ökat nationella deltagande i samordningen av den ekonomiska politiken.
Jag vill betona två grundläggande faktorer i betänkandet - och jag kommer att kommentera de olika inläggen i samband med detta.
Den första faktorn är behovet av att förstärka samordningen, och den andra behovet av att utvidga den demokratiska debatten och det nationella deltagandet.
När det gäller innehållet i samordningen är det mödan värt att kommentera vissa punkter mer detaljerat.
I betänkandet stöds kommissionens förslag om att utarbeta regelbundna rapporter om ekonomin inom euroområdet.
Jag kan i dag tala om för er att vi anser - vi har fortsatt att arbeta med den här frågan - att vi måste ha tillgång till detaljerade ekonomiska analyser, men som även innehåller relevanta förslag för den ekonomiska politiken.
Vi måste gå längre än att bara utarbeta en specifik analys.
I sitt inlägg underströk Bères behovet av att förbättra statistiken och utvärderingen av den politik som förs.
Visserligen har vi gjort framsteg med de statistiska planerna för unionens monetära område, men vi kan dock inte låta oss nöja med detta.
Problemet har till viss del med anpassning av de nationella statistiska uppgifterna till den nya verkligheten att göra, och är till viss del även ett penningproblem, men ibland beror problemen inte på någon av dessa två svårigheter utan på att man inte har tillgång till nödvändiga uppgifter för att definiera den ekonomiska politiken på ett bra sätt och på kortare tid.
I framtiden kanske detta kommer att medföra att vi måste överväga det faktum att det är nödvändigt att kunna ha tillgång till egna statistiska uppgifter som inte slås samman med medlemsstaternas nationella statistik.
Detta är helt klart en nyckelfaktor för att vi skall kunna agera inom sådana tidsfrister som andra ekonomiska myndigheter har.
I sitt betänkande nämner Béres en faktor som enligt min åsikt är grundläggande, nämligen att vi måste försöka nå en gemensam vision av de ekonomiska cyklernas inverkan på de offentliga finanserna.
Vi har redan diskuterat detta i kväll - jag kommer även att tala om det senare när jag tar upp Peijs betänkande - men enligt vår åsikt är det av grundläggande vikt att Ekofin-rådet snabbt utarbetar en metod för att vi skall kunna undersöka de strukturella underskotten enligt samma kriterier.
Vi anser detta vara mycket viktigt och vi arbetar med det, och även med att låta de automatiska stabiliseringsmekanismerna få fritt spelrum i den mån det är möjligt när det gäller medlemsstaternas budgetsituationer, men utan att tillämpa samma kriterier för alla medlemsstater.
En kompletterande punkt i den första faktorn jag tog upp - innehållet i samordningen - handlar om förhandsinformation.
Denna punkt ger alltid upphov till viss debatt och diskussioner.
När det gäller förhandsinformation talar vi om två olika saker.
För det första om kravet att Eurogruppen skall informera parlamentet om de allmänna riktlinjerna, vilka är grundläggande faktorer i medlemsstaternas ekonomiska politik och som till slut påverkar de övriga.
Jag tar upp ett fall: de åtgärder för skattesänkningar som antogs förra året till följd av oljekrisen.
Om vi hade agerat som vi gjorde i frågan om försäkringsskydd för flygbolagen hade vi utan tvivel nått bättre resultat och ett bättre förslag ur unionens synpunkt.
Detsamma skulle vi kunna säga om UMTS-tekniken.
Om vi hade diskuterat hur vi skulle bemöta de möjligheter och svårigheter som olika alternativ kunde innebära för licenserna för den tredje generationen mobiltelefoner innan vi fattade beslutet, skulle vi otvivelaktigt ha kunnat undvika en del av de problem som uppstod senare.
Vi talar inte om att alla skall göra likadant, vi talar om att vi kan diskutera sinsemellan för att försöka fatta beslut om en ram inom vilken de nationella besluten passar in, vilket skulle göra det möjligt för oss att öka samordningen.
Jag sade att förhandsinformation har en annan sida, nämligen att ministrarna måste beakta gemenskapsfaktorerna när de utformar den nationella politiken.
Jag kopplar detta till Bères förslag om hur det nationella deltagandet i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken kan ökas.
Hittills har man mer eller mindre ansett att vi har haft två processer som inte nödvändigtvis strävar mot samma mål.
Å ena sidan att nå avtal om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i Bryssel och Luxemburg, och å andra sidan att fastställa den nationella budgetpolitiken och ekonomiska politiken.
De båda processerna ledde oss åt olika håll.
Man ansåg till och med att det var tillräckligt att uppfylla kraven i stabilitetspakten för att nå sammanhållning och stadga i det system för samordning av den ekonomiska politiken som vi har inlett.
Det står alltmer klart för oss att de två instrument som vi har till vårt förfogande, stabilitetspakten och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, verkligen är nyckelfaktorer.
Om ministrarna tar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som ett verkligt åtagande som skall tillämpas i alla medlemsstater, bör detta återspeglas i den budgetpolitik som var och en av ministrarna vill och bör lägga fram i sina respektive nationella parlament.
Enligt min åsikt skulle detta vara oss till stor hjälp för att förbättra det inbördes förhållandet mellan de beslut som antas på gemenskapsnivå och de beslut som antas i de nationella parlamenten.
Därför anser kommissionen att det här är en grundläggande faktor i debatten och vi ger den vårt fulla stöd.
Emellertid är det sant - och jag vill även ta upp den här punkten - att det inte är lämpligt att överbelasta förfarandena i för hög grad.
Därför har något större reservationer mot vissa tankar som återspeglas i frågan makroekonomisk dialog.
Naturligtvis måste vi förbättra den makroekonomiska dialogen på politisk nivå, men vi anser även att det är nödvändigt att behålla detta uppriktiga och förtroliga utbyte och därför är det av grundläggande vikt att behålla debattens informella ram och inte göra processen för formell genom att överbelasta den i onödan, eftersom det leder till att hela debattprocessen om denna punkt blir mindre produktiv.
Jag vill avsluta mina kommentarer om detta första betänkande genom att betona att kommissionens tjänsteenheter för närvarande överväger att införa vissa av de förslag som finns med i resolutionen.
Jag har noterat en rad förslag som har gjorts i kväll och vi kommer naturligtvis att ägna dessa särskild uppmärksamhet när vi utarbetar vårt slutliga förslag.
När det gäller Peijs betänkande, vill jag för det första även tacka henne för hennes förslag och kommentarer, men jag kommer dock att endast koncentrera mig på tre eller fyra punkter som jag anser vara värda att betona.
För det första håller jag fullständigt med om hennes åsikt att det är absolut nödvändigt att föra en sund och enhetlig politik för offentliga finanser nu när euron införs.
Det är riktigt att enligt vårt koncept måste de offentliga finanserna - vi har sagt detta tydligt i kväll - fungera såväl i krissituationer som under de perioder när ekonomin går bra.
Föredraganden nämner de automatiska stabilisatorerna i sitt betänkande - och jag anser att våra åsikter ligger närma varandra på denna punkt.
Precis som ni anser vi att de måste spela en grundläggande roll, såväl vid tillväxt som vid en avmattning i ekonomin.
Vi tackar föredraganden för att hon tar upp skattesänkningarna.
Kommissionen värnar om behovet av att varje skattesänkning måste uppfylla vissa kriterier, och dem har hon tagit med i sitt betänkande.
Vi anser att dessa kriterier är av grundläggande vikt för att upprätthålla kvaliteten på de offentliga finanserna.
Om vi börjar diskutera skattesänkningar nu kommer faktorer som främjande av konsumtionen att vara viktigare än vad de var för några månader sedan, eftersom det är en av de frågor som oroar oss.
Men det står helt klart att praktiskt taget alla fall av skattesänkningar passar in på kriterier som finns i betänkandet och som ni stöder.
En sista kommentar om de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.
Andra kommentarer har gjorts om arbetsmarknaden och hur vi skall göra framsteg på det området, och hur arbete, pensioner, och så vidare skall vara sammanhängande.
Enligt min åsikt hör alla dessa faktorer hemma i en mer generell vision av arbetsmarknaden, medan finansministrarna bör ägna särskild uppmärksamhet åt de offentliga finanserna och särskilt åt de svårigheter som kan uppkomma när det gäller finansiering av socialförsäkringssystemet inom de övergripande budgetunderskotten i alla de offentliga förvaltningarna.
De förslag vi arbetar med för närvarande - och som ni vet har arbetet redan gått framåt i viss mån i och med ert betänkande - handlar inte om att detta nämns kort i stabilitetsprogrammen, utan att de uppgifter som behövs för att göra en korrekt utvärdering av utvecklingen av de offentliga finanserna när det gäller problemet med den åldrande befolkningen tas upp årligen i stabilitetsprogrammen.
Emellertid vill vi inte innefatta dessa uppgifter i stabilitetsprogrammen för att vi anser att dessa problem bör lösas med årliga beslut - det krävs beslut på längre sikt - utan för att vi inte anser det lämpligt att införa nya förslag, analyser eller sätt att följa upp utvecklingen av de offentliga finanserna.
Vårt förslag är att en mer djupgående analys skall genomföras vart fjärde eller femte år i alla medlemsstaterna - som kan bifogas stabilitetsprogrammen - om de offentliga finanserna på lång sikt och där problemet med den åldrande befolkningen naturligtvis tas med, och att vi endast tar upp nödvändiga grundläggande uppgifterna i moderniseringen av de årliga programmen.
Jag avslutar med att återigen tacka alla för ert samarbete och för de användbara förslag ni har bidragit med, vilka vi kommer att beakta i så stor utsträckning som möjligt.
