# ID: svediakorp-gov418093
# author: Colom i Naval (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 929
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Eftersom detta är en gemensam debatt vill jag precisera att mitt mandat begränsas till Peijs betänkande.
Herr talman, vanligtvis brukar föredraganden av yttranden gratulera föredraganden från det behöriga utskottet, säga att de instämmer i vad den föredragande säger, uttrycka sin tillfredsställelse och försöka betona sina bidrag eller åtminstone nyansera vissa punkter.
Tyvärr kan jag inte göra på det viset i dag.
Å budgetutskottets vägnar, som jag har äran att företräda institutionellt, vill jag uttrycka mitt utskotts djupa besvikelse över hur utskottet för ekonomi och valutafrågor har behandlat våra ändringsförslag, och tolka inte detta som ett personligt uttalande.
Budgetutskottet antog sitt yttrande enhälligt medan jag var frånvarande på grund av sjukdom.
Jag var inte ens närvarande för att försvara mina förslag vid den slutliga omröstningen i utskottet och därför antogs yttrandet utan inlägg.
Ingen röstade emot förslaget, och det fanns därför inga politiska meningsskiljaktigheter.
För oss handlar detta inte på något sätt om en partifråga.
Men majoriteten av ledamöterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor har i samlad trupp förkastat våra ändringsförslag, jag kanske har missat något, men det förefaller mig som om att majoriteten av utskottet för ekonomi och valutafrågor anse att inga av våra ändringsförslag förtjänar att antas.
Herr talman, vi i budgetutskottet har känslan av att våra konstruktiva och fullständigt institutionella bidrag rätt och slätt har föraktats och förkastats.
Vi vill helt enkelt ha en förklaring på denna systematiska röstning emot våra ändringsförslag.
Ärade kolleger, kommissionens meddelande, vilket ligger till grund för vår diskussion, handlade visserligen främst om de nationella budgetarna för att uttrycka det på det viset.
När budgetutskottet tillade gemenskapsdimensionen tackade kommissionen, och särskilt den kommissionär som var närvarande, oss för detta och uttryckte sin uppskattning för att vi vidgat perspektivet i meddelandet.
Dock har utskottet för ekonomi och valutafrågor vägrat öppna ögonen för denna kompletterande dimension.
Varför?
Varför förnekar utskottet för ekonomi och valutafrågor att Europeiska unionens magra budget, 1,07 procent av gemenskapens BNI har tillämpats lika stramt som medlemsstaternas budgetar?
Genom att förkasta ändringsförslag 7 har utskottet gjort precis detta.
Vi som sysslar med budgetfrågor i denna kammare har även svårt att förstå varför utskottet för ekonomi och valutafrågor endast två dagar före första behandlingen av budgeten för år 2001 genom att förkasta ändringsförslagen 5 och 6 förnekar att medlemsstaternas betalningar till unionens budget har en viktig multiplikatoreffekt och tjänar som exempel för de nationella, regionala och lokala förvaltningarna.
Om det är så utskottet för ekonomi och valutafrågor tänker ekonomiskt, skulle det vara mer följdriktigt att utskottet drar tillbaka alla de ändringsförslag som det har lagt fram till budgetförslaget.
Detta skulle vara det logiska att göra från deras sida.
Ärade kolleger, när det återstår 90 dagar för att euron fysiskt skall sättas i omlopp, går varje försök till att föra en skattepolitik snett på bekostnad av gemenskapsbudgeten.
Ur budgetutskottets synvinkel är det logiskt att gradvis förstärka den europeiska budgeten och gå längre än att endast samordna medlemsstaternas ekonomiska politik, vilket är nödvändigt, men inte tillräckligt.
Vi är övertygade om att vi en dag, precis som vi har en Mister GUSP, kommer att behöva en Mrs. Euro, kanske fru Peijs själv, och en större budget för Europeiska unionen i utbyte mot vissa minskningar av de nationella budgetarna.
Vi i budgetutskottet frågar oss hur utskottet för ekonomi och valutafrågor anser att vi skall ta itu med de ekonomiska cyklerna, de symmetriska och asymmetriska svängningarna.
Skall de hanteras var och en för sig eller genom samordning och samarbete, och skall medel från gemenskapsbudgeten användas för detta i någon mån?
I budgetutskottet, och jag erinrar om att yttrandet antogs enhälligt, har vi intrycket av att de ideologiska fördomarna vägde tyngre än en objektiv utvärdering av de ekonomiska alternativ som spelar in för de flesta i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Låt mig påminna er om, som lärare i offentlig ekonomi, att det var själve Milton Freedman som sade att vi alla är postkeynesianer.
Han glömde majoriteten av denna kammares utskott för ekonomi och valutafrågor.
Förslaget till resolution är endast postkeynesianskt av kronologiska skäl, men grundtanken i deras ekonomiska resonemang hör hemma i tiden före Keynes.
De tar upp faktorer från monetarismen från 1980- och 90-talen utan att ta hänsyn till dessa faktorers bakgrund.
När Maastrichtfördraget undertecknades visste alla ekonomer, jag vet inte hur det var med politikerna, att det var lämpligt att göra sig av med det systematiska underskottet, och att unionen måste föra en finansiell saneringspolitik, men sedan 1960-talet visste vi också att budgetjämvikt endast är rekommendabel vid vissa bestämda omständigheter och på vissa villkor, och att en strikt budgetjämvikt i allmänhet tenderar att vara pro-cyklisk, det vill säga att den brukar förvärra de cykliska tendenserna i ekonomin.
Kennedys rådgivare, och nu går jag långt tillbaka i tiden, visade genom det så kallade budgetöverskottet vid full sysselsättning hur budgetjämvikt, och i vissa fall till och med underskott, kan orsaka recession i ekonomin.
Å mitt utskotts vägnar ber jag er därför, ärade kolleger, att ni ser denna fråga i ett mer öppet perspektiv, vilket är vad vi syftar till med våra ändringsförslag och att de tas med i resolutionstexten i morgon.
