# ID: svediakorp-gov418092
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 818
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Kommissionens meddelande om de offentliga finanserna är nu, en tid efter offentliggörandet, fortfarande mycket aktuellt.
Ekonomin saktar ner av sig själv eller på grund av de stora medlemsstaternas slapphänthet, dessutom på grund av de tragiska händelserna den 11 september.
De här orsakerna sätter för första gången på länge press på medlemsstaternas offentliga finanser.
Av historien har vi lärt oss att stora myndighetsutgifter kan leda till stor ineffektivitet, till ett för stort beslag på kapitalmarknaden och för höga skatter och långt ifrån alltid till högre sysselsättning.
Allt det här kan allvarligt hindra en sund utveckling av den privata sektorn och därmed av en ökad sysselsättning på grundval av marknadens efterfrågan.
De europeiska regeringscheferna insåg redan för nästan tio år sedan att den här utvecklingen pågick och kom i Maastricht överens om att arbeta på en hållbar budgetinställning.
Medlemsstaternas sammangående i ett större valutaområde, visserligen med en samordnad ekonomisk politik men utan en egentlig politisk union, kräver att medlemsstaterna håller sig till de avtal som träffas.
ECB har via de instrument som banken förfogar över inflytande på prisstabiliteten och därmed på människornas levnadsförhållanden i euroområdet.
Jag vill här med anledning av en diskussion i förberedningsutskottet och med eftertryck än en gång säga att prisstabiliteten och den inflationskontroll som den medför, bidrar till att behålla köpkraften längst ner i lönebyggnaden och en stimulans att återigen delta i arbetsmarknaden.
Prisstabiliteten sörjer för att pensionsberättigades köpkraft inte urholkas.
Prisstabiliteten sörjer för att löneförhöjningar på marknaden även i verkligheten ger mer ekonomiskt utrymme för familjer i Europa och inte bara tjänar till att följa prisstegringarna, vilket är fallet i mitt land.
Vissa länder ger skattelättnader med den ena handen och momshöjningar och högre kommunalskatter med den andra.
På det sättet skördar man misstro i politiken.
Den uppgift som centralbanken har fått att bevaka priserna är den bäst fungerande sociala åtgärd som jag kan påminna mig de senaste åren.
Förutom centralbankens strävande efter stabilitet är medlemsstaternas investerings- och skattepolitik avgörande för européernas liv och arbete och förtroendet för den gemensamma valutan.
Centralbankschefen Duisenberg kallade urvattningen av budgetmålen ett stort bekymmer.
Ni själv, herr kommissionär, påminde kärnländer som Tyskland, Frankrike, Italien och Portugal om deras skyldigheter.
I samma medlemsstater vill man också tänja på stabilitetspakten.
En sak måste dock vara tydlig: de finansiella marknaderna bevakar noga hur medlemsstaterna hanterar sina budgetar i en nedåtgående ekonomi.
De länder som inte gjort något när det gick ekonomiskt, har det nu naturligtvis svårast att följa stabilitetspakten.
Naturligtvis kan man inte förvänta sig att de nu skall höja skatterna eller dra ner på utgifterna men en höjning av utgifterna ser jag som en oansvarig inteckning på en viss framtid.
Vår generation måste betala sina egna räkningar och inte skjuta över dem på följande generationer.
Den nuvarande situationen är en test på hur rejält eurosystemet verkligen är och det står mer än klart fast för den finansiella marknaden att myndighetsbudgetarna är de svaga byggstenarna i hela eurobyggnaden.
Myndigheter får inte tro att euron tillhör oss alla utan att deras budget endast är en nationell angelägenhet.
Dessutom har ingen kunnat förklara för mig vad nyttan är med en stabilitetspakt som endast fungerar under goda tider.
Det är just i en avtagande ekonomi som det gäller att omsätta avtalen i praktiken.
Europeiska kommissionen ägnar en stor del av sitt meddelande åt den demografiska utvecklingen i framtiden.
Ett mycket viktigt ämne eftersom den åldrande befolkningen kommer att ha ett stort inflytande på framtida budgetinställningar.
En åldrande befolkning är ytterligare ett argument att respektera stabilitetspakten.
Det skall också leda till, herr talman, att vi allt mer än tidigare skall bli tvungna att jobba och studera hela livet för att upprätthålla den egna yrkesprofilen och att människor till och med antagligen blir tvungna att jobba längre än till 57,5 års ålder, vilket nu oftast är fallet, till exempel i Nederländerna.
I mitt betänkande begär jag att en enskild väg skall utstakas för varje medlemsstat så att den politiska benägenheten att tänka på kort sikt inte kan ske på bekostnad av befolkningens berättigade pensions- och omvårdnadsförväntningar.
Herr talman!
Jag vill med mitt betänkande inte på något sätt ge intryck av att myndighetsinvesteringar inte bör göras men i stabilitetspakten finns redan utrymme för 60 procent av BNP för att uppfylla behoven av myndighetsinvesteringar.
Det ger tillräckligt utrymme för djupinvesteringar i skola, forskning och utveckling och hälsovård.
Avslutningsvis, herr talman, är jag glad att det gick att hålla konstruktiva förhandlingar med den socialdemokratiska gruppen för att komma fram till en godtagbar kompromiss.
I morgon skall jag be om att få lägga fram ett muntligt kompromissändringsförslag.
