# ID: svediakorp-gov417990
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta direktiv som utformades 1989 bär den mycket suggestiva titeln " Television utan gränser ", men ingen kunde väl ana att det även saknade tidsram.
Det område som för tretton år sedan kunde göras till föremål för en innovativ lagstiftning har helt klart genomgått en omvälvande utveckling.
Samma regel gäller för den uppdatering som vi gjorde 1997: allt har överträffats av de tekniska nyheterna som har följt slag i slag men även av modet.
Därför är vi ännu mer övertygade om att den översyn av detta direktiv som fortfarande planeras äga rum under 2002 bör tidigareläggas till början av nästa år, utan att vi låter alltför många månader passera.
De senaste fem åren har inneburit en verklig revolution på televisionsområdet.
Till och med den gamla TV: n är i dag en imitatör, ett tekniskt instrument som är underordnat den digitala förnyelsen, intrånget från elektronisk videokommunikation (webcasting), Internet och ett interaktivt förhållande mellan användare och utgivare.
En genomgripande förnyelse och översyn drivs även fram av alla andra problem som direkt eller indirekt berör televisionen: till exempel, nätverkens ökande omsättning, reklamens fortlöpande och hela tiden alltmer omvälvande intrång, mångfaldigandet av privata sändare och de tilltagande följdverkningarna av social och moralisk natur som vissa program ger upphov till.
Direktivet måste vidgas till att omfatta inte bara de ovannämnda problemen utan även andra som redan ingår men inte behandlas i tillräcklig detalj, som till exempel de problem som är förknippade med immaterialrätt, respekten för minderåriga vars användning ofta inte kontrolleras, sändningarnas kulturella nivå - med hänsyn inte bara till intressena och behoven hos dem som producerar dessa program men framför allt hos dem för vilka dessa produkter är avsedda - och slutligen en jämförelse med de amerikanska produktionerna.
Detta ämne var föremål för en hård konfrontation 1997, som till stor del förblev olöst.
Slutligen hoppas jag i detta sammanhang att man återigen kan ta upp diskussionen om den så kallade " rätten till information ", en rätt som helt klart måste gälla, och ge samma möjligheter, inte bara för medborgarna i Europeiska unionen men även alla dem som även om de befinner sig utanför unionen ändå tar emot de program som produceras inom unionen.
Det räcker inte att garantera de stora sporthändelserna som vi gjorde 1997, eftersom människan inte lever av fotboll allena, om ni ursäkter det dåliga skämtet.
Det är nödvändigt att sända aktuell information med ett bildande innehåll, inte bara till dem som lever inom Europeiska unionen men framför allt till dem som inte är så gynnade i fråga om geografisk plats och social och ekonomisk nivå.
Det räcker inte med " rätten till parabolen " som gäller för alla: det räcker att ha tillräckligt med pengar för att köpa en.
Vi kan föreställa oss vad som kan tränga in i hemmen genom en parabol i världens mest otillgängliga områden.
Det värdefullaste biståndet är det som reserveras för produktionen av program som syftar till dokumentation, beskydd och förslag för att skydda regionala och lokala kulturer.
Till sist vill jag än en gång upprepa en uppmaning till medlemsstaterna.
Föredraganden, som jag vill gratulera och vars ändringsförslag och riktlinjer jag stöder, påminde oss om att endast tolv medlemsstater hittills har tillämpat direktivet.
Nåväl, fru kommissionär låt oss utnyttja detta tillfälle till att föra ut detta budskap till medlemsstaterna: hys förtroende för detta direktiv ty det kommer bara att bli allt mer angeläget, aktuellt och viktigt.
Och för att kunna tro på det behöver man först och främst tillämpa det!
