# ID: svediakorp-gov417984
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 973
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Ett varmt tack till alla som har deltagit i debatten för deras kommentarer och bidrag.
Jag kommer att börja med att ta upp skillnaderna mellan vår ekonomiska situation och Förenta staternas.
Europeiska unionens utgångspunkt är helt annorlunda än Förenta staternas, våra balanser är inte de samma, det som har skett i Förenta staterna har inte skett här och våra institutionella modeller liknar inte heller varandra.
Att försöka tillämpa den amerikanska modellen i Europa är enligt min åsikt inte realistiskt och det är därför ett icke önskvärt alternativ.
Någon av er sade att vi främst måste se till att undvika ingripanden från den offentliga sektorn.
Absolut inte.
Vi har aldrig lagt fram denna fråga som en debatt om den offentliga / privata sektorn.
Investeringarna och agerandet från den offentliga sektorns sida kan ökas, men det måste alltid ske enligt reglerna i det system som vi sinsemellan har inrättat för att jämvikten mellan monetär politik och skattepolitik skall fungera effektivare.
Ekofins beslut om flygsträckor och försäkringsskydd som konsekvens av de politiska risker som uppstår är ett bra exempel på ett snabbt agerande efter ett offentligt beslut.
Från och med detta den stora frågan i debatten främst handlat om stabilitets- och tillväxtpakten.
Vissa anser att den ståndpunkt vi vidhåller är fundamentalistisk, andra menar att den är dogmatisk, och några av er har till och med kastat fram ett förslag om att avskaffa pakten.
Jag går snarare på ordförandeskapets linje och håller med dem av er som har tagit upp en sak som jag anser vara grundläggande.
Avsikten med stabilitets- och tillväxtpakten är att den skall underlätta att de offentliga finanserna reagerar anticykliskt.
Detta var målsättningen för denna pakt och är fortfarande grundtanken med den.
Därför handlar detta varken om dogmatism eller fundamentalism.
Vi kan diskutera om vi, utifrån de erfarenheter vi har haft av tillämpningen av pakten under perioder av tillväxt, har dragit slutsatsen att pakten endast fungerar i den riktningen.
Vi var inte heller överdrivet dogmatiska under tillväxtperioder när det gäller att uttömma möjligheterna med pakten för att minska det offentliga underskottet i vissa av medlemsstaterna, något som till och med skulle kunna tynga ner oss för närvarande.
Vi går tillbaka till logiken i pakten.
Paktens logik är att tillåta anticykliska ageranden.
Paktens flexibilitet ligger i två grundläggande faktorer: den första - de exceptionella omständigheter som råder i fall av djup recession eller situationer där tillväxten faller under vissa nivåer, och den andra, en normal tillämpning av pakten genom de automatiska stabilisatorernas inverkan.
När det konkret gäller de automatiska stabilisatorerna, finns flexibilitetsfaktorn inbyggd i själva pakten och jag vill understryka att vi inte på något sätt ändrar ståndpunkt, utan att detta ligger i paktens karaktär.
I den uppförandekod som Ekofin antog i juli i år sägs det redan att en av de grundläggande faktorerna i stabilitets- och tillväxtpakten är det kortsiktiga målet för budgetpositionerna, och det sägs mycket tydligt att en cyklisk position och dess effekter på budgeten uttryckligen måste beaktas i utvärderingen av de mål som medlemsstaterna har satt upp.
Som några av er har nämnt, innebär detta att medlemsstaterna måste försöka beakta denna faktor i anpassningen av sina stabilitetsprogram.
Från kommissionens sida har vi vid något tillfälle betonat att den cykliska anpassningen av underskotten bör innefattas i informationen om stabilitetsprogrammen, och ni känner väl till att vi har tekniska svårigheter, inte när det gäller konceptet, utan med kalkyleringssystemet för denna strukturmässiga anpassning.
Givetvis kommer vi inte att kunna vara mer flexibla, utan vi måste tillämpa pakten i en annorlunda ekonomisk situation än den som rådde när stabiliseringsprogrammen utarbetades.
Kommissionen tolkar detta som att de nominella målen inte skall ses som omöjliga att ändra, vilket jag tog upp i mitt första inlägg.
De nominella målen är kopplade till en beräknad tillväxt.
Som jag sade förut är detta följaktligen inte något problem, vi kan vara flexibla, det finns ingen dogmatism, snarare är förhållandena under den här perioden annorlunda än den förra när det gäller tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Skulle en teori om högre utgifter lösa problemen?
Jag anser inte det.
Vår ståndpunkt är att vår ekonomi snarare har varit pro-cyklisk när det gäller dessa slags beslut under de senaste åren och om man beaktar svårigheterna att återställa balanserna, och om man ser till effekten på vissa budgetpositioner under de senaste månaderna, är det inte ett bra alternativ.
Därför anser vi fortfarande att det bästa alternativet - någon av er tog upp detta - är att fortsätta framåt med mer Europa.
Mer Europa betyder Lissabon, och när vi talar om Lissabon, betyder mer Europa att öka vår potentiella tillväxt, mer Europa innebär effektivare system, mer Europa betyder även att beakta de följder krisen på de internationella marknaderna får och även så viktiga faktorer som de internationella handelsförhandlingarna om utvecklingsstöd, alla dessa kompletterande faktorer som utan tvivel kommer att göra det möjligt för oss att förbättra förhållandena.
En sista kommentar: med mer Europa kan man också mena ett avancemang när det gäller de faktorer som är kopplade till skattekonkurrensen, som några av er har tagit upp, och naturligtvis bekämpningen av pennigtvätt.
Dessa faktorer är helt klart av central betydelse för att vi skall kunna gå framåt med allt vi vill göra.
Dagens debatt kräver ett mycket längre svar, men tyvärr att vi inte har mycket mer tid på oss.
Jag ville dock kort delge er dessa tankar för att klargöra kommissionens ståndpunkt när det gäller denna sista punkt.
