# ID: svediakorp-gov417980
# author: Radwan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Målet med tillväxt- och stabilitetspakten är en hållbar stabilisering av finansmarknaderna, vilket har förblivit ett nationellt ansvar sedan valutaunionen startades.
Därmed är stabilitetspakten en nödvändig finanspolitisk komplettering till en enhetlig penningpolitik och ett finanspolitiskt substitut för den politiska union som inte startades vid samma tidpunkt som valutaunionen.
Målet är att sörja för ett tillräckligt stort budgetutrymme i goda tider och att förebygga inför sämre tider.
Detta har på senare tid försummats av vissa medlemsstater, däribland Tyskland.
Men knappt har de första problemen börjat dyka upp så börjar man diskutera tolkningen av kriterierna högt.
Kritiken säger att pakten visserligen främjar stabiliteten men fungerar som en tvångsjacka för statsfinanserna och därför försvagar tillväxten ytterligare.
Denna kritik missar nakna fakta.
Skyldigheterna gäller en medelfristig budgetbalans och en begränsning av nedgången och kan därför inte bli till en lekboll för ödet så snart tillväxttakten avtar.
Så sett krävs det ett tydligt tecken från Ekofin-ministrarna - alldeles särskilt efter den diskussion som har uppkommit - genom att man ger tydliga signaler.
Just nu - kollegan Karas nämnde detta -, tre månader före införandet av euron, behöver vi en signal om stabilitet.
Problemet ligger i att vi har missat målet från Lissabon, nämligen att bli den tillväxtstarkaste och bästa regionen i världen.
Detta mål kan vi dock endast nå om medlemsstaterna fullgör sina uppgifter.
Detta kan man inte lasta över på Europeiska centralbanken.
Jag vill också gå lite längre och opponera mig mot kollegan Tannock som har uttalat åsikten att Europeiska centralbanken inte har nått sina mål i denna krisartade tid.
Europeiska centralbanken om någon har reagerat på ett utmärkt sätt sedan den 11 september, och euron har hållit måttet.
Men " lekt med elden " - som Karas sade - och gjort situationen osäker har vi genom våra diskussioner om tillväxt- och stabilitetspakten redan före den 11 september.
Om det inte hade varit för det skulle vi nu ha kunnat föra en avsevärt mer avslappnad diskussion om eurons framtid.
