# ID: svediakorp-gov417976
# author: Tannock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Lågkonjunkturens mörka moln reser sig i väst, delvis på grund av att tillgångsbubblan på Förenta staternas aktiemarknad har spruckit, men situationen förvärras ytterligare av de tragiska händelserna den 11 september.
Federal Reserve, Förenta staternas centralbank, har nu sänkt den korta styrräntan (federal funds) till 2,5 procent - den lägsta nivån på 39 år.
Detta är den nionde räntesänkningen i år.
ECB kan svara inom kort, men nästan två år efter eurons lansering finns det fortfarande liten entusiasm när det gäller dess framtida roll som den stora internationella reservvalutan.
Det är delvis följden av en svag växelkurs och, delvis, beroende på att sedlarna och mynten ännu inte är i omlopp, så valutan kan ännu inte utbasuneras som en odelad framgång.
Det återstår att se om modellen med en enhetlig räntesats kommer att fungera i alla unionens länder, särskilt i länder som Irland.
Dessa farhågor, och de ökade farhågorna i fråga om konstitutionella följder och förlorad suveränitet, gör att man i mitt hemland, Förenade kungariket, för närvarande är glad över att stå utanför.
Även om vi alla naturligtvis önskar att projektet skall slå väl ut, har det, uppriktigt sagt, förbryllat många pessimister, däribland vår förre premiärminister, John Mayor.
För några år sedan drog kommissionen i sin McDougalrapport slutsatsen att det skulle behövas centrala befogenheter att höja skatterna med minst 7 procent av BNP för att medge kontracykliska utgifter och transfereringar som skulle få ett område med gemensam valuta att fungera väl.
Detta skulle, naturligtvis, ha varit förkastligt för medlemsstaterna, så i Dublin 1996 fastställde de i stället stränga gränser för utgifter, upplåning och inflation som ett alternativ.
Det har den senaste tiden hörts krav på att göra taken i stabilitets- och tillväxtpakten flexiblare.
Detta är, enligt min mening, oklokt, eftersom jag är fullt övertygad om att ett försiktigt förhållningssätt till den offentliga sektorns finanser och upplåning är någonting positivt.
Vidare är den brittiska ekonomin sammankopplad, och sammanfaller alltmer, med euroområdet, så vi har alla en drivfjäder att hålla oss till riktlinjerna, och vi får inte låta krisen i Förenta staterna bli en ursäkt för nya, stora skatte- och utgiftspaket från regeringarnas sida.
Stabilitetspakten omfattar mekanismer som är utformade för att verka i lågkonjunkturer, och artikel 2.1 om förfarandet vid alltför stora underskott skulle kunna användas under särskilda omständigheter för att rättfärdiga högre militära utgifter och säkerhetsutgifter.
Men medlemsstaterna bör inrikta sig på strukturreformer, särskilt på sina arbetsmarknader, som vägen framåt.
Vi skulle annars bara få hög inflation och väldiga ökningar av statsskuldsberget.
