# ID: svediakorp-gov417974
# author: Santos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 331
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Tekniskt sett befinner sig inte Europa i en tillbakagång, men det befinner sig uppenbart i en situation av avmattande tillväxt.
Det går ännu inte att förutse alla följder för detta faktum på ett ekonomiskt, politiskt och socialt plan.
Det är i detta sammanhang som många frågar sig om den restriktiva och fundamentalistiska tolkningen av tillväxt- och stabilitetspakten är giltig och följderna som denna tolkning kan ge Europas egen utvecklings- och sammanhållningsprocess.
Stabilitetspakten är en global kompromiss som förenar realismen hos ett konkret makroekonomiskt scenario med det hälsosamma intresset för en konsolidering av de offentliga finanserna.
Pakten bör tolkas i sin helhet och det är självklart att om en av dess siffervillkor ändras måste den andra justeras och bli flexibel.
Jag vill inte polemisera med förespråkarna för skolan med en enda uppfattning, vilka tyvärr har kommit att bli huvudfigurer på scenen för den europeiska ekonomiska politiken.
Men jag kan inte låta bli att påstå att om man verkligen vill försvara tillväxt- och stabilitetspakten måste man första förstå den.
Att förstå den betyder att det är korrekt att, i en internationell ogynnsam konjunktur, acceptera den oundvikliga inkomstförlusten och den följdriktiga ökningen av statsskulden, så länge den inte överstiger tre procent, som fru talman mycket riktigt påpekade.
Detta får eller bör inte sammanblandas med en eventuell slapphänthet eller ineffektivitet hos de offentliga finansernas förvaltning, ännu mindre med att på medellång sikt överge en justerande politik som stöds på budgetarbete och seriösa och kontinuerliga ansträngningar till kontroll av de offentliga utgifterna och stärkt administrativ effektivitet på alla nivåer.
Kontroll och rationalisering av de offentliga utgifterna är det rätta målet.
Därmed är det inte aktuellt att granska eller häva stabilitetspakten.
Att konsolidera utgifterna betyder inte att man är oförnuftig och kräver en rak minskning av skulderna.
Utan att man anser att på medellång sikt bör budgetresultatet ge ett nollresultat.
