# ID: svediakorp-gov417965
# author: Papayannakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För att lugna både kommissionären och de övriga kollegerna vill jag förklara att jag inte är anhängare av vare sig underskott, ökade statsskulder eller inflation.
Den fråga som vi diskuterar gäller emellertid inte detta.
Räknar vi med en konjunkturnedgång, ja eller nej?
Några säger att vi bör vänta och se om den kommer.
Om den kommer, är det för sent.
Andra säger att vi bör vänta på automatiska lösningar.
Ytterligare andra hyser den dolda förhoppningen om att en återhämtning i Förenta staterna kommer att leda till en återhämtning även hos oss, i det att de naturligtvis fullständigt ignorerar det faktum att denna återhämtning, i en globaliserad värld, om den inträffar, kommer att gagna andra.
Allt detta käbbel, herr talman, vilket ett antal ledamöter har påpekat tidigare, för att undvika begreppet offentlig inblandning i ekonomin.
Jag förstår inte varför.
Vad för slags dogmatism är det när man står inför konkreta problem - särskilt problem som står i samband med en vikande konjunktur?
Kan någon ändå föreställa sig, herr talman, med olika scenarier, både offentlig inblandning och stabilitet i ekonomin, det vill säga ökade intäkter, utan att det ger upphov till den skräckinjagande skattekonkurrens som somliga varnar för?
Herr talman!
Det rör sig om ett problem som kräver offentliga utgifter, det finns möjligheter till offentliga intäkter som inte påverkar vare sig ekonomins produktionsstruktur och utveckling eller dess konkurrenskraft.
Säg inte att det skulle leda till problem om någon någonstans rörde den ekonomi som livnär rentiererna och de internationella spekulanter som handlar med börsernas heta pengar, eller, varför inte, den svällande övre medelklassens - upper middle class, för att ni skall förstå bättre - överdrivna rikedom och absurda konsumtion.
Det finns inga vetenskapliga belägg för det.
Det finns en dogmatism.
Nej till det offentliga eller nej till ett Europa som om det gjorde detta - för bara Europa kan göra det - skulle bli federalistiskt.
Jag har aldrig hört på maken till dogmatism!
