# ID: svediakorp-gov417964
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Min åsikt är att vår ekonomiska politik är en kombination av framgång och misslyckande.
Framgången är utan tvekan euron, misslyckandet återfinns i den reala ekonomin.
I denna finns två problem, som är sammanbundna med varandra.
Det rör sig om den låga tillväxttakten och den höga arbetslösheten.
Orsaken till de två är gemensam och återfinns i den låga takten av investeringar i anläggningstillgångar under förra seklets sista årtionde, som åtföljdes av raset i offentliga investeringar.
Vissa personer hävdar att detta ras är skenbart och helt enkelt beror på ett namnbyte, eftersom den privata sektorn investerar där den offentliga sektorn tidigare investerade.
Hur skall vi kunna tro på det när de totala investeringarna har fallit till en så låg nivå?
Var det nödvändigt att strypa de offentliga investeringarna för att stödja euron?
Var det nödvändigt att låta arbetslösheten stiga till dagens nivåer, som var ännu högre för två år sedan - och arbetslösheten kommer åter att stiga till samma nivåer -, herr kommissionär, för att stödja euron?
Jag anser inte det, men utan att det erkändes var detta den officiella politiken fram till Europeiska rådets möte i Lissabon.
Där drog man upp riktlinjerna för att införa den nya ekonomin, som man trodde skulle lösa Europas ekonomiska problem på ett modernt sätt och leda till full sysselsättning på nytt, på grundval av en ny och mer avancerad teknik - den mest avancerade tekniken i världen.
Fagra ord, höga ambitioner, en vacker vision.
Dessa planer gick tyvärr i stöpet på grund av att de sammanföll i tiden med den amerikanska börsens plötsliga punktering, särskilt på områdena för ny teknik och telekommunikation, som man trodde skulle leda oss in i en ny tidsålder, medan de nu hotar att dra med oss ned i en av det tjugonde århundradets djupaste konjunkturnedgångar.
Det verkar i mina ögon som om dessa händelser sätter stopp för visionen från Lissabon och att vi måste börja om från början.
Det är omöjligt att lägga fram en fullständig plan för er, särskilt när alla våra utredningsstrukturer vägrar inse behovet att ändra ekonomisk politik.
Men vissa saker är uppenbara.
Den europeiska ekonomin är i behov av investeringar, den privata sektorns investeringar är inte tillräckliga, varför envisas vi med att hindra den offentliga sektorn från att komplettera dem och att på så sätt kanske även återuppväcka den privata sektorns intresse?
Varför vägrar vi att utnyttja de möjligheter som fördraget erbjuder att undanta investeringarna från definitionen av underskott i stabilitets- och tillväxtpakten?
Jag har hört kollegan Della Vedova tala med förskräckelse om " deficit spending ".
Det är möjligt att det förekom överdrifter på den tiden då man tillgrep " deficit spending ", men vi får inte glömma bort att tillväxttakten på den tiden var 5 procent, att arbetslösheten aldrig översteg 1 till 1,5 procent och att vår ekonomiska politik av i dag, som stöder sig på omfattande marknadsavregleringar, är mycket långt ifrån att uppvisa sådana framgångar.
Amerika var nära under det förra seklets fem sista år i ett klimat av överdriven spekulation - och se vart den leder oss i dag.
Och jag skulle vilja fråga er, herr kommissionär, om ni gör mig äran att tillåta mig att ställa er en personlig fråga: vilket är det vetenskapliga kriteriet för bestridande av er ståndpunkt som skulle få er att säga att vår ståndpunkt har visat sig vara felaktig och att vi måste ändra ekonomisk politik?
För, som ni bör veta, utan bestridande, inget vetenskapligt ställningstagande.
Vi famlar ständigt i en enorm tautologi, och jag är mycket rädd för att det är just det som är den ekonomiska politik som ni stöder.
