# ID: svediakorp-gov417960
# author: Abitbol (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Än en gång klarar Europeiska unionen inte av situationen i Europa, eftersom man vill stänga in de europeiska ekonomierna i stabilitetspaktens tvingande ram, vars kriterier vi alla vet har blivit helt föråldrade.
Stabilitetspakten är död, Von Wogau, och det var inte i New York som den dog.
Det är Europeiska centralbanken som har tagit död på den med en politik som alltid släpar efter verkligheten, prognosmisstag som har blivit legendariska och en osannolik rädsla för inflation.
Resultatet är väl känt.
Vi har de högsta räntorna i världen, en ständigt lika vacklande euro och en recession som står för dörren.
Det var uppenbart, och vi var för övrigt många i detta utskott som med kraft betonade detta i varje dialog - om man kan säga så - med Duisenberg, att regeringarna förr eller senare skulle tvingas att föra en stimulanspolitik till följd av det sätt på vilket penningpolitiken förs, som om den fördes av en räddhågad åldring.
Det vore futtigt att vilja anklaga dem för detta i dag.
Europeiska unionen visar återigen att den inte är värdig de befogenheter som den har för avsikt att ta på sig i de legitima regeringarnas ställe, genom att inte be - och det är en eufemism - centralbanken att använda de resurser som den har fått av medlemsstaterna i " euroekonomiernas " tjänst.
Man skall veta att centralbanken inte äger den europeiska valutan och att den inte får bete sig som Harpagon med sin kassa.
I förbigående sagt är det för övrigt inte godtagbart att centralbanken beslutar huruvida euron skall sättas i omlopp före den 1 januari eller inte.
Jag erkänner att jag inte förstår regeringarnas medgörlighet, med tanke på att de inte själva vill tidigarelägga denna distributionsdag i sina egna länder.
Än en gång visar Europeiska unionen att den inte ligger i nivå med sina ambitioner, sina anspråk skulle jag vilja säga, eftersom den inte står i främsta ledet för den enda kamp som betyder någonting i européernas ögon: ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Tillåt mig slutligen tillägga, herr kommissionär, fru rådsordförande, att hyckleriet kring affären med Tobin-skatten inte på något vis höjer Europeiska unionens intellektuella nivå, eftersom unionen för en gångs skull då hade tillfälle att visa att den önskar utöva inflytande på världens frågor, på ett annat sätt än genom att vara vad den egentligen är: en pusselbit i den liberala globaliseringen.
