# ID: svediakorp-gov417958
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Den dogmatism och tröghet som styr unionens ekonomiska politik väcker bestörtning.
Arbetslösheten stiger, en recession hotar och villkoren för en hållbar tillväxt är inte uppfyllda.
Men rådet, kommissionen och centralbanken har hittills bara kommit med politikerjargong och tillämpat självsuggestionsmetoden.
Euron skyddar oss visserligen mot valutaspekulationer, men den skyddar inte på något sätt mot finansiella kriser: vi har den finansiella globaliseringen upp över öronen.
Trögheten beror till stor del på traditionalismen hos motståndarna till offentliga interventioner.
De framhärdar med att främja skattekonkurrens, vilket Pierre Jonckheer påpekade, och bestrider således offentliga utgifter, men har välkomnat excesserna på börsen och dess krav på finansiell lönsamhet.
Resultat: allvarliga brister på offentliga och privata investeringar.
Trögheten beror också på, kära kolleger, att det i de socialdemokratiska begreppen finns en viss svaghet för Europa.
Det är dags att erkänna detta.
Ni förespråkar en förstärkning av samordningen mellan ländernas politik.
Jag är positiv till detta, men man måste erkänna att denna samordning har anpassats helt och hållet efter stabilitetspakten, vilket ni bekräftar.
Debatten bör därför inte förbli begränsad till att föras mellan dem som är för en " strikt " tillämpning av stabilitetspakten, och de som är för en " flexiblare " tillämpning.
Vi föreslår därför ett handlingsprogram för att komma ur de här hjulspåren.
För det första måste vi redan nu, vi europeiska och nationella förtroendevalda, uttala oss för en stimulering av de europeiska ekonomierna och sända ett budskap med det innehållet till rådet i Gent och till kommissionen.
För att åstadkomma en sådan stimulans bör offentliga utgifter och kredit prioriteras framför sänkta skatter, och vi måste inrätta en fond för konjunkturrelaterade insatser.
För det andra begär vi en genomgripande revidering av stabilitets- och tillväxtpakten, som inte har förändrats sedan 1992, trots att världen har förändrats och euron är här.
Jag uppskattar början till en öppning i Neyts uttalande, men vi vill ha mycket mer och någonting annat: en reform.
Två principer bör vara vägledande för oss.
Beslut som går inom ramen för en europeisk offentlig blandekonomi är något som bör utgöra en jämvikt till marknadens regler.
Måste det framhållas att Bush bedriver keynesianism för att stimulera den amerikanska ekonomin, efter det att Clinton stod emot all demagogi för sänkta skatter?
Dessutom bör kriterier för offentliga insatser möjliggöra såväl en rad olika nationella val som solidaritet.
Disciplinen som innebär högst 3 procent i offentligt underskott har inte på något sätt förhindrat skillnaderna från att intensifieras.
Enligt detta synsätt skulle en ny pakt vila på gemensamma kriterier för effektivitet, både för skattesystemet och för de offentliga utgifterna.
Skattesystemet måste bidra till att reducera finansmarknadernas volatilitet och avkastningen på kapital, med hjälp av en beskattning av finansiella produkter och inkomster.
Utgifterna måste främja villkoren för en hållbar utveckling, för människor och verksamheter samt säkerhet och solidaritet.
Dessutom begär vi att pakten skall innehålla skattemässiga och finansiella redskap för unionen, vilket det belgiska ordförandeskapet lyckligtvis har föreslagit.
För det tredje är det ytterst viktigt att Laeken-förklaringen innefattar ett åtagande om att återupprätta gemenskapens befogenhet på det makroekonomiska området.
