# ID: svediakorp-gov417957
# author: Jonckheer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru ordförande, herr kommissionär!
Om stabilitetspakten har det redan sagts många saker.
Det som framför allt särskiljer de två gemensamma resolutionsförslag som läggs fram till kammaren, är det faktum att man i resolutionsförslaget som vi har undertecknat tillsammans med den socialistiska gruppen i högre grad insisterar på möjligheten på att föra en konjunkturdämpande politik, dvs. en politik till stöd för tillväxten, inom stabilitetspaktens marginaler.
Om jag har förstått ordförandeskapets uttalande rätt stöder man tanken på att stabilitetspakten bör göra det möjligt att på Europeiska unionens nivå föra en konjunkturdämpande politik till stöd för tillväxten.
Samtidigt anser jag att man inte får göra sig alltför stora illusioner.
De penningpolitiska och budgetpolitiska handlingsmarginalerna är relativt begränsade, och jag skulle vilja tillägga en punkt till debatten som ännu inte har nämnts, men som åtminstone för mig verkar vara oroväckande.
Som ni vet, herr kommissionär, fru ordförande, har praktiskt taget alla medlemsstater på ett strukturellt plan sänkt de offentliga intäkterna, uttryckt som andel av BNP.
Detta har gjorts genom skattelättnader mot bakgrund av en skattekonkurrens mellan medlemsstaterna, vilket framför allt gäller företagsbeskattning, och det i ett sammanhang präglat av svag tillväxt.
Den typen av politik riskerar att skapa ett nedåttryck för en strukturell minskning av de offentliga utgifterna, vilket antingen leder till en otillräcklig utgiftsnivå - med hänsyn till den solidaritetsmodell som vi försvarar - eller till en orättvis fördelning av de offentliga utgifterna.
Därav -och det verkar som om ordförandeskapet anspelar på och uppmärksammar detta - vikten av en debatt om utvecklingen av andra beskattningsbara baser.
I det avseendet är Tobin-skatten ett inslag som kan bidra till att bredda de beskattningsbara baserna, men - fru ordförande, herr kommissionär - jag skulle vilja fråga er hur långt arbetet inom Prima Renault-gruppen har kommit och om läget i diskussionerna om företagsbeskattning, eftersom det verkar nödvändigt att bryta med den stagnation som de 15 medlemsstaterna befinner sig i.
Utskottet för ekonomi och valutafrågor får inte längre någon information om läget i dessa arbeten, och när vi får gensvar är det endast för att konstatera att ingenting har gått framåt.
Mot bakgrund av en bromsad tillväxt förefaller det dock brådskande att Europeiska unionen åter tar tag i och samordnar företagsbeskattningens utveckling.
Den andra punkt jag ville komma in på är terrorism och penningtvätt.
Vårt stöd på det här området är i allt väsentligt Finansiella aktionsgruppen och frågan om direktivet om penningtvätt.
Enligt specialisterna är framstegen inom det internationella samarbetet hittills begränsade och föga effektiva.
Finansiella aktionsgruppen har utvecklat en rad rekommendationer som de undertecknande staterna får genomföra efter eget gottfinnande.
Med Genèvevädjan, undertecknad av europeiska domare, framfördes redan 1996 krav på ratificering av ett antal internationella konventioner och på att banksekretessen bör hävas i samband med utredningar.
En av dessa domare upprepade nyligen denna vädjan genom att vädja om en internationell konferens som skulle ha tre mål: fastställande av regler om insyn i affärslivet, vilket skulle innebära att banksekretessen hävs och skatteparadisen avskaffas, rättsligt samarbete mellan stater och slutligen en sanktionsmekanism gentemot stater som inte följer dessa bestämmelser.
Jag vill be rådsordföranden och kommissionen att se till att domarnas krav, som har förnyats av - det läste jag i tidningen så sent som i morse - Finansiella aktionsgruppens ansvarige, överlämnas till det belgiska ordförandeskapet, så att arbetet kan påskyndas och Finansiella aktionsgruppens rekommendationer kan bli bindande.
Det skulle vara ett värdefullt arbete som Europeiska unionen kan göra, både som ordförande och som en viktig pol i Finansiella aktionsgruppen.
Mot denna bakgrund anser jag att vi skulle kunna gå från ord till handling.
När det gäller skattepaketet, som också innehåller bindande bestämmelser för skatteparadisen och privilegierade system inom själva Europeiska unionen, anser jag att en samordning mellan kampen mot ekonomisk brottslighet och programmet för kapitalbeskattning på europeisk nivå är en politisk möjlighet att ta tag i för att påskynda detta arbete.
Vid det informella Ekofin-rådet tvingades man tyvärr än en gång konstatera att vi inte går framåt i den här frågan.
